”I run best when I run free” är en gästblogg här på Sorayas konto. Jag heter Iki Gonzalez Magnusson och jag har rest ner till Västsahara för att springa Sahara Marathon, för att vi måste börja prata om Västsahara. Jag ska berätta allt och förhoppningsvis får fler upp ögonen för detta. Bra, nu kör vi.

Bakgrund:

En dag sprang jag på min kära vän Julia Finér. Julia jobbar som ordförande på Emmaus Stockholm och är en av de smartaste jag vet, men även en av de svenskar som jobbar hårdast för ett fritt Västsahara. Hon var på väg till ett seriöst möte och jag satt och drack kaffe i Götgatsbacken för att fördriva tiden. Julia skämtade och frågade om jag inte skulle med ner till Västsahara och jag sa ja. Och på den vägen är det. Vi kom på att jag kunde köra lite dansworkshops och kanske springa lite i öknen som många av de andra skulle göra. Självklart, tänkte jag, och letade upp mitt pass. Så nu sitter jag här i ett västsahariskt flyktingläger som heter Smara och bloggar och försöker berätta något viktigt.

Det värsta jag själv vet är mycket text med invecklade ord och meningar så jag ska försöka att förklara situationen här nere med en liten ”lathund”. Jag ska göra mitt bästa så att alla förstår :)

  * LATHUND- ETT FRITT VÄSTSAHARA *

Västsahara är ett land i nordvästra Afrika. Det är Afrikas sista koloni och ockuperas militärt till stora delar sedan 1975 av Marocko. Världens längsta militära mur delar Västsahara i två. En stor del av befolkningen bor sedan Marockos ockupation i flyktingläger i Saharaöknen i Algeriet (där vi är nu!). Den andra delen bor kvar i de ockuperade delarna av Västsahara och utsätts för väl dokumenterade människorättsövergrepp utan att FN:s personal på plats får ingripa. Fallet Västsahara är det ENDA fallet i världen där FN inte får rapportera om övergreppen. Sveriges regering hade ett löfte om att erkänna Västsahara, vilket hade inneburit ett stort steg framåt, med Sverige gjorde det INTE! Anledningen till att vi är här och dokumenterar, springer Sahara Marathon är för att uppmärksamma detta men också för att få Sverige att förstå att ett erkännande är extremt viktigt. Den västsahariska kampen är helt fredlig men tyvärr skapar det inga rubriker. Därför måste vi skapa dem.

RESEBLOGG: lite bilder och lite mer random info!

Resan tog typ 28 timmar och jag är den mest flyggrädda person jag känner. Självklart hade jag en vit månad nu i februari så jag kunde inte bara bli full som jag brukar. Fyllan brukar ge mig en känsla av att inget egentligen spelar någon roll och det är ganska gött när en sitter i luften och har panik. Tabletter räknas ju inte som alko så jag hade riggat upp med ett göttigt medicinskåp. Detta resulterade dock mest i att jag sov mig genom hela resan och är väldigt glad att alla väckte mig på random bänkar och caféer. På resan har vi även med oss de två fantastiska konstnärerna Eva Kenell och Vilda Kvist. Här är ett konstnärligt konstfack collage som Eva gjorde på mig under resa.

Tre grader av däckning: Liggandes på café, sittandes ovärdigt med öppen mun i flygplansstol och den gamla klassikern: somna ståendes i kön. Tack Eva för att du förevigade. Och tack för att vi kom fram safe. Dock utan våra väskor :) Men vi hoppas att de kommer fram innan vi åker hem. Superspännande och se hur länge vi står ut med varandra utan nya kläder. Det luktar mycket kvinna i vårt rum just nu!

Vi är ett gäng på 15 personer. Allt ifrån bigboss ordförande Julia till löparfreaks som vunnit resan för de vill löpa och flera personer ifrån Emmaus. Och såklart Mårten som ska springa men också hålla workshops i rap typ. Här nere går han under namnet ”PRÅMEYO”, den direkt spanska översättningen.

Här har vi precis registrerat oss för loppet. Pråmeyo, jag och Linnea och Amanda som vunnit resan för att de är proffs på att löpa och himla trevliga personer :)

Här kommer lite bilder ifrån Smara: ett av fem flyktingläger och där vi bor just nu.

Gökarna jag bor med. Ordförande och de löpande Linnea och Amanda.

Ordföranden Julia i blåsig vind.

Djur på plats.

De vita och solen. Team rednose.

Julia och kampen om att få vårt bagage. Telefontid ungefär 5h per dag.

Nu ska vi ladda inför morgondagens lopp. Jag tror det kommer vara värre än att föda barn på medeltiden så om jag aldrig skriver igen: Tack för att du läste. Och tack alla gulliga vänner som messar eller mailar gulliga hälsningar.

PUSSSSSHAAAAJ <3