Att jag har världens coolaste, mest intelligenta, varma, roliga och bad ass-vänner är vida känt. Idag vill jag lyfta fram en av dem. Elin. 

Elin har skrivit för Göteborgs Posten i fem år. Som ni känner till har man som frilansjournalist inte alltid mycket till val när det kommer till uppdrag. Om något inte känns helt rätt med uppdragsgivaren står man ändå ut därför att man behöver försörja sig, man brinner för det man gör och hur mycket valmöjlighet har man egentligen så som marknaden ser ut? Vågar man verkligen vara en krånglig person? Så som det egentligen är för de allra flesta människor i de allra flesta situationer – en behöver betala räkningar och vill inte riskera sin framtid så man gör det man behöver. Moral, övertygelser och känslor till trots. Men när det som känts ”inte helt rätt” eskalerar och pötsligt känns helt jävla fel, vad har man då för val? Och om man har ett val, vågar man göra det?

Därför är det en så mäktig grej det som hänt idag. Elin har sagt upp sig från sitt fasta frilansuppdrag som av många anses åtråvärt för att hon inte längre kan stå för vad tidningen har blivit. För de allra flesta i den här positionen finns inga alternativ, men Elin är äntligen i en ställning där hon just nu karriärmässigt har råd att göra ett val. Och är dessutom rakryggad nog att göra det och stå upp för det hon tycker är rätt. För just den där sista biten om att vara bad ass nog att faktiskt också ta steget när man kan, att säga tack och hej till något som får en själv och samhället att krympa, att vägra vara en del av det man tycker gör världen sämre – det är tyvärr inte särskilt vanligt. Inte heller att använda sin position till att synliggöra ett stort problem oavsett hur obekväm stämningen blir. Så om ni letar efter exempel på begrepp som råg i ryggen, hederlighet, integritet, ställningstagande och mod – look no further – Här är Elin Grelsson Almestad (och hennes text om varför hon slutar —> LÄS!).

Hatten av älskade vän!