Åh, tänk att få sitta mellan dessa genier och mysa en stund.

Ni vet Silver Linings Playbook (med det så pinsamt dåligt översatta namnet att jag inte ens tänker… VOLDEMORT!!!!) som har premiär snart? Jo, den är himla bra och jag tycker absolut att ni ska se den. Jo, men jag såg på imdb att Bradley Cooper och Ja-Law spelar mot varandra igen i en film som kommer ut i höst och heter Serena. Så här ser den ut:

Att jag är helt BANANER i Jennifer Lawrence är ju knappast en nyhet, men jag har aldrig gillat Bradley Cooper. Fråga mig inte varför, vissa skådisar gör det bara inte för en. Det är som personkemi. Titta bara på Transformers-Shia-what’s-his-face. Eeewww… DET GÅR BARA INTE! Och när jag väl får en sån där känsla så är den så himla svår att ändra. Men så hände något med den där Cooper-typen (ja, jag blir tant-ilsk när jag inte tycker om folk) när jag såg honom i Silver Linings Playbook och så igen idag när jag såg Derek Cianfrances (Blue Valentine) nya film The Place Beyond the Pines. Nu är ju denna regissör uppenbarligen ett geni, men hmm.. något håller på att skifta. Och kanske kanske att jag kommer att räkna denna duo till en av mina nya favoriter innan året är slut?

ANDRA SKÅDISDUOS MAN INTE DIREKT HATAR:

Meg och Tom (Sleepless in Seattle, Joe Versus the Volcano, You’ve got Mail)

Liz och Richard (ca 12 filmer, bland annat Who’s afraid of Virginia Woolf? och Cleopatra)

Paul och Robert. Min favoritduo alla kategorier 4-ever!!! (Butch Cassidy & The Sundance Kid och en av mina BÄSTA filmer någonsin: The Sting)

Luke och Ben. Okej, ärligt talat – de är lite (ganska mycket) på dekis. Men Zoolander.. Zoolander!! (Antal filmer: för många. Glöm dock inte The Royal Tenenbaums)

Dessa två kvinnor i mitt <3 Tina och Amy <3 (Mean Girls, Baby Mama – kommer ni på fler filmer?)

Några andra skådespelarduos att lägga till listan? Med duos menar jag två skådespelare som spelat i mer än en film ihop (OBS uppföljare räknas ej, de måste spela nya karaktärer).

För ungefär 10-12 år sedan läste jag en roman som fullständigt knockade mig. Det var så mycket välformulerad igenkänning som sved in i minsta lilla cell i min kropp och jag minns att jag fulgrät genom nästan hela boken. På det bra sättet. Så fort jag hade läst ut den började jag om från början igen, för det här var en värld jag inte kunde släppa riktigt än. Sedan rekommenderade jag den till allt och alla jag såg. Genom åren har jag tänkt så himla mycket på Charlie och de andra och undrat hur de har det och vad de gör för något. Jag är så himla glad att de här karaktärerna är aktuella igen och att så många fler fans kommer att upptäcka dem det här året:

Nu i februari släpps den svenska översättningen av boken och då heter den bara Wallflower. Jag skulle spontant inte rekommendera er att läsa översättningen eftersom originalet är skriven för att läsas av ungdomar = inte superavancerad engelska och jag är lite av en litteraturfascist som tycker att man ska läsa böcker på originalspråk om man kan. Men men. Så länge ni läser den är jag nöjd.

Samtidigt som boken kommer ut, släpps den vähäääldigt efterlängtade filmatiseringen av boken också i Sverige. Tyvärr bara på dvd eftersom ingen filmdistributör har köpt den för visning än. HEJ DUMDUMS –  KÖP NU!!!! Nu var det ju väldigt länge sedan jag läste boken, men klart att man blir lite rädd när man hör att en bok man älskar ska bli film. Det blir ju så himla sällan bra, eller i alla fall inte tillräckligt bra. Inget kan ju mäta sig mot alla bilder man har skapat i huvudet. Tur då att Stephen Chbosky som skrivit boken också har skrivit filmmanuset OCH regisserat hela kalaset. Castingen är så himla bra (är fortfarande lite tveksam till Emma Watson, men det är obetydligt i sammanhanget) och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att göra den här filmen. Jag förstår inte hur Stephen Chbosky med så enkla medel lyckas warpa mig tillbaka till tonåren och ännu en gång slå luften ur mig. Ni vet den där trängda känslan av att vara 14-15 bast och allt är så jäkla oändligt och för evigt och mittemellan två världar och omöjligt och man är så inmålad i alla hörn och man kan inte andas eller röra sig för då kanske allt rasar och samtidigt som man får vara med ibland så är man ensammast i hela världen och ingen fattar egentligen och fast man vet att det finns ett annat liv någon annanstans så kan man bara inte KÄNNA det för hade man gjort det så hade det inte känts precis så här precis just nu?!?!?! Så känns den här filmen. På det bra sättet. Se den!

Någon braing på Spotify har pulat ihop spellistan från boken (ja, den innehåller naturligtvis en hel del musiknörderi) och citerat Stephen Chbosky så fint:

“The Perks of Being a Wallflower is a celebration of youth, friendship, and that perfect drive to that perfect song. These are the songs that get us all through growing up. This is the music we share with our friends. And since this collection of songs has meant so much to me, I just wanted to share them with you, so that you can have them as a soundtrack for whatever you need them to be.”

Idag är en annan dag. Idag är dagen då jag insåg att det på kattfronten finns något ännu skojigare än:

Nämligen SAM och hens ögonbryn!!!

Mer Sam finns här.