Fotrfarande datorlös, men här är en sammanfattning av vad jag fastnat i den här veckan (mycket är från awesome people hanging out together)
Kycklingdansen 1:
Kycklingdansen 2:
Two Princes:
Tuffa hipstertjejer på klubb förra helgen i Stockholm? Nej bara Aretha Franklin och Annie Lennox på dåtiden:
Återupptäckte Paul Ströms fantastiska tv-bilder:
Lyssnat sönder de här två skivorna:
Att göra en lista på hysteriska namn? Eh JA!
..en skådis som på riktigt heter Patrick Kilpatrick. Vad är det ens?
Dick Van Dyke. Eller Penis Van Lesbian som det av någon märklig anledning finns någon gammal myt som påstår att han EGENTLIGEN heter..
– Tjena allihopa, jag är en politiker som heter Dick Swett..
– Jo men alltså mina föräldrar var DUMMA I HUVUDET, så de döpte mig till Dick Cox. Men sen bytte jag till Dick Sargent, tyckte det lät mer classy.
– Jo, klart jag blev retad i skolan för att jag hette Hymen (=slidkrans) Lipman, men sen tog jag fan igen det när jag blev uppfinnare och kom på idén att sätta fast ett litet sudd längst upp på min penna och alla tog efter. From geek to chic om en säger!
– Nej, jag vet inte vad som är värst, att min farsa Jason Lee (My Name Is Earl) döpte mig till Pilot Inspektor eller att han är han Scientolog.. Oavsett så är jag så pass fucked!
Jaja, det är mycket Kim Jong Il på mig idag, men vad fan – känner man folk som gör bra saker så ska man ju inte hålla tyst om det för sakens skull.
Beatrice Eli, en av de finaste människorna jag har lärt känna det här året har nu äntligen släppt sin EP – It’s Over. Den kan man lyssna på via Spottan. Igår tittade vi igenom förberedelserna inför musikvideoinspelningen hon har i helgen:
Gaah!! Det kommer att bli så bra! Medan jag peppar kollar jag in förra videon ca tusen ggr till.
Att den absolut bästa människan jag vet på denna jord, aka Kärleken i mitt liv, aka min pojkvän – The Actooor har premiär ikväll gör mig till den mest partiska personen sedan Kim Jong Il.
Det handlar alltså om föreställningen Becky Shaw på Playhouse Teater vid Östermalmstorg. Becky Shaw är skriven av Gina Gionfriddo som för texten blev Pulitzerpris-finalist 2009. Jag har inte sett något av repen, men jag har motläst manuset ett par gånger och shit vad bra den är! Det ska bli skitkul att se ikväll.
Playhouse Teater är förresten något som ni New York-besatta (läs likasinnade) populärkulturkonsumenter bör kolla in. Deras nisch är att ta in nyskriven och prisbelönt dramatik från just New York som aldrig tidigare spelats i Sverige, så ni fattar ju själva hur bra det kan bli. Ett exempel är att de redan 2008 satte upp det som vi först två år senare kunde se på bio som Rabbit Hole med Nicole Kidman i huvudrollen
Sen är det ju det här med teatertrailers.. En hel del teatrar håller ju på med det där nuförti’n och på idéstadiet är det ju skitbra att sälja in en pjäs viralt. Men tyvärr blir de sällan särskilt bra, säkert har det att göra med att de spelas in för tidigt i processen innan allt är klart så att det mest blir lite blahaigt. Hej förresten teatrar i Stockholmsområdet, detta är ett jobb ni skulle kunna ge mig, jag skulle vara grym på det!!
Med andra ord lägger jag inte upp Playthouse trailer till Becky Shaw här, utan snor en från en av de amerikanska uppsättningarna. Den är nästintill fruktansvärd och kanske egentligen sämre (vad är det ens för skitlåt i bakgrunden?), men här fattar man i alla fall vad föreställningen går ut på (påminner den inte jättemycket om det där ihopklippet som Ben Stillers karaktär i Reality Bites gör av Winona Ryders film? Så Real World!):
På riktigt teatrar, ge mig det där jobbet jag pratar om!
I alla fall, vill ni se Becky Shaw så kan ni köpa biljetter här.
|
|
