Julkalendern med det lökigaste inom musikvideos fortsätter:

Lika fantastiska som Totos låtar är, lika genanta är deras videos. Här är min favorit, den säger absolut ingenting samtidigt som den försöker ha nån sorts Indiana Jones-ambition.

Vi är i ett bibliotek med en fett seriös bibliotekarie med ett dra-ner-dra-upp-glasögonen-tics. Men vi är inte där för hennes skull, vi har ett superviktigt uppdrag. Vi måste hitta vilken bok vårt rivna lilla pappershörn kommer ifrån. Där kommer vi få svaret på nåt jätteviktigt säkert. Så vi bläddrar och bläddrar och ju mer vi ger oss in i Afrikat desto mer ”Afrika” blir biblioteket. Gröna växter, masker, lianer, facklor och löv som blåser runt på golvet. Så som det brukar vara när man sitter och gör research. Plötsligt regnar det inne i biblioteket och någon drar upp ett spjut. Sen blir allt kaos. Det börjar brinna, folk börjar dyka upp bakom böcker, ett lejon visar gaddarna och vi går från det här:

till det här:

Vi är helt ensamma uppe på vår Afrika-bok. Säger ändå rätt mycket om livet.

Jag älskar också Agnes efter hennes medverkan i Så mycket bättre. Det finns få saker med henne som inte känns geni just nu. Men en sak måste vi ändå prata lite om och det är den här videon.

Snälla någon förklara vad den vill? Om jag tolkar den rätt så handlar den om hur Agnes landar med sitt rymdskepp i öknen för att den fått slut på soppa eller nåt liknande. Först är hon lite förvirrad och vet inte riktigt var hon är eller vad hon ska göra. Men efter ett tag så accepterar hon sin situation och byter om till aftonklänning och vevar efter hjälp med sitt blåa tyg i vinden. Det är smart, det hade nog inte jag kommit på. Men sen bestämmer hon sig för att använda sig av kvällssolen och reflektera ljuset i en metallic-klänning istället och hoppas på att ljuset når någon som kan hjälpa till. Och här kan man ju tycka att det var VÄLDIGT förutseende av henne att ha packat med sig båda klänningarna i bagaget. Men vad vet jag, hon kanske var på väg till en rymdbal? Tack ock lov var det i alla fall en stereotyp ”indian” som var ute på ridtur och la huvudet mot marken för att lyssna lite och efter mycket spårletande hittar han till slut Agnes och räddar henne. Ungefär så?

Julkalendern med det lökigaste inom musikvideos fortsätter:

Det ligger ett sånt genuint engagemang bakom den här Bon Jovi-videon från 1994. Och egentligen hade man kunnat göra en hel julkalender med bara bilder på Richie Samboras svängande fluff och Jons bananböjda sångstil men det får bli något annat år. Den här videon har en äkta STORY. Och nu kommer jag spoila exakt hela videon, men ni har många huvudknyck och menande blickar att casha in om ni ändå tittar på den. Lovar att det är värt det.

Den här videon handlar om att en kille och en tjej är kära i varandra och gillar att filma allt de gör:

De tycker även om att fezta i tillfälliga dreads. Tydligt tecken på lyckligt par:

Tjejen (Carla Guino) har även en roomie som spelas av Keri ”Felicity” Russel:

En dag är Carla på affärn och plötsligt SER killen Felicity. Notera JAG SER DIG-blicken:

De går in i sovrummet och han drar henne till sig samtidigt som Jon sjunger ”When he pulls you near” så att vi vet att det kommer från hjärtat:

Carla kommer så klart på dem, blir jätteledsen och springer därifrån. Hon går och går och går tills hon hittar en trappuppgång där hon sätter sig. Plötsligt dyker det upp en annan kille:

Han ger henne sin jacka och tar upp henne till sin snygga konstnärslya där han bjuder på dricka för hon har gått hela dagen och är jättetörstig:

Jättetörstig:

Sen målar han av henne, för han ser nåt i henne:

Sen ligger de i hans tipi-säng:

Morgonen efter ringer hon sitt blonda ex (eller jag är inte säker på att de faktiskt gjorde slut) som får så bråttom till konstnärspalatset att han inte ens hinner knäppa skjortan på väg dit:

Han blir först lagom galen av ilska och börjar trasha stället. Men han blir GAAAALEN när han ser den snygga målningen konstnären gjort på hans tjej och börjar hugga i den med en kniv. Som man ju gör:

Tjejen tycker att ”Nej, hörru. Där gick gränsen” och hon tackar för sig:

Då blir killen galnare än galnast och sätter eld på lägenheten:

Slut!

Detta är ju inte riktigt en musikvideo utan en inspelning från nåt tv-program verkar det som (eller det kanske var detta som var musikvideon?). Men hey, det är min julkalender och jag får göra vad jag vill med den. Plus att det här klippet är nästintill perfekt.

Bara 9 sekunder in blänger Orup på det där sättet som bara han kan. Den där blicken som säger JAG SKA ÄTA UPP DIG samtidigt som det ser ut som att han känner doften av en riktigt sur ost. Kläderna är i fucking lack, de kämpar så hårt med sina coola poser både när de själva mimar och när någon av de andra musketörerna gör det och när man tror att det inte kan bli bättre än Glennmarks cowboy-pekfinger klipps Strömstedt och Erikssons vickande lackstjärtar in. Och allt detta innan det ens hunnit gå en minut. Och det kommer så mycket mer guld längre in i klippet. Koreografier och en frickin vindmaskin people!!!! Och när Orup är nere på knä vid 1.37!!!! Kukinzoomningar och galna fans som springer upp på scen. Detta mina vänner är vad brorsan Stenmarck måste sett framför sig när han kom på konceptet Ladies Night.

Je je je, då kör vi igång min julkalender med lökiga musikvideos!

Som utlovat, det här är bland det jobbigaste jag har sett på internet ever. Så fort ni börjar titta kommer ni fatta. Hela ensamsexa runt i lakanen, det menande ögonbrynet, blicken ut i fjärran, bartendern som mimar-grejen är för mycket för mitt psyke. Ni som har följt mitt bloggande i några år har definitivt redan sett den här, men ni vet ju också hur grymt svårt jag har för den. Och som jag sa igår: trots att jag dragit i gång den hur många gånger som helst har jag bara lyckats se hela en gång. Nu var det ett tag sedan, men idag klarade jag mig bara till 1.10. Huuuuuu……

Hur långt klarar ni?