Jag har alltid velat ha en sån där julkalender som vissa bortskämda barn fick med presenter i. Alas blev det aldrig av, men inte ska den bitterheten hindra mig från att ge ER en himla snajdig julkalender om jag får säga det själv. Ja hör och häpna, Soraya bjuder till i år!

Temat för min fantastiska julkalender är MEGASUPERDUNDERLÖKIGA MUSIKVIDEOS. Jag älskar musikvideos och tycker precis som de flesta andra 80-talister att MTV gick helt åt helvete när de slutade spela musik och gick över till enbart realityprogram. Överlag har ju musikvideos nuförtin blivit dötrista minifilmer med för mycket hybris. I det här avseendet var det nog ändå bättre förr. Allra bäst gillar jag de som är riktigt pinsamma, inte har någon handling fast de försöker ha en handling, där artisterna försöker lite för mycket eller de som bara är en sån tydlig produkt av sin tid.

Så stålsätt er, för imorgon kommer en video som är så genant att jag bara lyckats se hela en enda gång fast jag har försökt hur många gånger som helst.

Ikväll firar tjejjouren Juventas Systrar sitt 10 årsjubileum och det kommer att firas STORT (ääääääälskar panikknappen längst upp till vänster på deras hemsida där man omdirigeras till google, vill ha en sån knapp på alla hemsidor). Tjejjouren stöttar alla som identifierar sig som tjej och är 13-21 år. Idén är att erbjuda tjejer ett stöd. Man kan helt enkelt vända sig dit med frågor, funderingar eller problem som man behöver prata med någon om. Verksamhet bedrivs till största delen av volontärer – Jourtjejer och Storasystrar.

Ikväll kommer bland annat halva Baws Klittz i form av Anisa och moi spela skivor:

Systrarna Kronlöf kommer ståuppa och köra livemusik:

Och Annahita Yazdi/ Sweet Nail Annie kommer att göra folks nails did:

Och massa massa mer. Är så här pepp nu:

Okej telefonförsäljare, kan vi bara komma överens om att vi INTE ringer och hetsar känslomässigt helt labila människor med erbjudanden? Tack.

Har knappt återhämtat mig från min 30-årshelg. Herregud, hur kan man ha tre så perfekta dagar?

Det började med att mina fina från Göteborg kom hem till mig på fredagen och drog fram ostarna och blandade Dagens:

Vid midnatt drog de fram bubbel och tomtebloss och ramlade runt på luftmadrassen.

På morgonen väckte de mig genom att göra om tricket med isfacklor och nästan bränna ner lägenheten. Älskar dem gränslöst mycket.

Och en runda hemmasnickrat På Spåret som gav mig grov prestationsångest men landade i en resa i början av nästa år.

På kvällen hade de här två bästa människorna fixat en fest åt mig på Obaren och det är hands down det absolut finaste och mest rörande jag någonsin har fått:

Kvällen började med att jag kom in i lokalen och såg ett stort bildspel med bilder på mig projiceras ovanför baren.

Först var det facebookbilder i bildströmmen och jag tyckte det var så mysigt men efter en stund började det dyka upp bilder från förr, bilder som Cassandra och Anisa omöjligt hade kunnat ha tillgång till. Skolfoton och bilder från tusen år sedan, bilder jag inte ens sett själv. Och när det slog mig att mina vänner som inte känner varandra har gått samman för att göra det här för mig brast det helt.

Och någonstans där, mellan lyckolip och asgarv och dans och ett quiz och nya och gamla vänner från olika delar av mitt liv och springa runt och försöka ta in varenda människa som kommit dit landade kvällen. Visst är det sjukt att det kan kännas som att en hel kväll kan vara över på en sekund? Har sagt det förr, men tid är verkligen det vidrigaste. Alltid för snabb eller för slö.

Ni fattar. Jag är helt tagen. Jag sitter och tittar igenom bilderna om och om igen och kan inte riktigt få in i mitt huvud att det där just hände.

Dagen efter bestod mest av det absolut tryggaste jag vet. Ligga nerbäddad med Malmen och Linda och hålla handen framför tv:n.

Efter det här sviniga jävla året när det känts som att jag helt och hållet hamnat ur fas och tappat bort mig själv på ca alla fronter så var det här det sjukaste som kunde hända. Och nu efteråt är jag helt yr av känslor och intryck. Och så fruktansvärt lycklig och tacksam för alla fina jag har i mitt liv.

Nu är det inte många timmar kvar av denna 20-nånting-åring. Imorgon fyller mitt babyface 30 hela bast och jag vet inte alls vad jag ska säga om det.

För å ena sidan kan jag knappt köpa en Red Bull utan att bli leggad och jag beter mig rätt mycket just nu som att jag faktiskt borde bli leggad för det mesta. Samtidigt tänker jag på att nästan varenda tv-seriekaraktär jag följt i mitt liv är en 20-something när serien börjar och först är allt lite kaotiskt, men mot 3:e säsongen börjar de bli uppstyrda, de fixar fast jobb, gifter sig (tre gånger om man heter Ross), skaffar barn och vid 30 är de liksom VUXNA. Jag vet fortfarande inte om jag är intresserad av att skaffa barn eller att gifta mig. Mitt liv har aldrig varit så ouppstyrt som nu. Jag var som en 30-åring när jag var 22 och är som en 22-åring nu och ärligt talat skrämmer det mig skitmycket att officiellt behöva bli vuxen – och vad innebär det ens att vara VUXEN? Och det skrämmer mig nästan ännu mer att youtuba gamla Vännerklipp och inse att de var yngre då än jag är nu. Jag har gått om dem! 

Å andra sidan finns det en viss… pondus? i att bli äldre. Jag har nog aldrig tyckt om mig själv mer än jag gör nu. Jag tycker oftast om hur jag tänker, hur jag är som person, jag älskar vännerna jag valt och rent ytligt gillar jag mig bättre än någonsin. Det är obeskrivligt skönt att inte längre få höra ”när jag var i din ålder + visdomsord = snaaaark!!”. Det känns som att folk lyssnar på mig mer än för några år sedan och jag har aldrig varit så orädd för att säga vad jag tycker och ta plats. Även om jag inte har någon aning om vad jag egentligen vill med mitt liv just nu (eftersom det här jävla kaosåret ganska mycket tagit knäcken på mig) så har jag sjukt mycket bättre koll på vad jag inte vill. Jag vet vad jag inte vill ha när det kommer till relationer, förhållanden, jobb, chefer, resor, böcker – vad det nu än är eftersom jag har redan hunnit göra många av de missarna.

Ja, ni ser. Det hela är väldigt både och. Oavsett går det inte att göra något åt, imorgon kommer att komma vare sig jag vill eller inte och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att fira än att först få vakna hemma med mina vänner från Göteborg som sover över i natt och sen på kvällen ha en riktigt kabrakig 30-årsfest. Hurra hurra hurra hurraaaa för mig!