Inlägg taggade: Rasism feminism och annat obekvämt

12:19 4 Nov 2013

Att jag älskar Så mycket bättre är inte direkt en hemlighet. Älskar hur man kan få en helt ny bild av en artist och hens hantverk, hur programmet hyllar musik på riktigt och hur artister man kanske glömt av kan få ett lyft bara genom att visa vad de går för i en ny kontext. Okej, då var det avklarat.

En av de artister i årets program som fått mest hyllningar och kärlek är Ken Ring. På många sätt är det välförtjänt och jag blir alltid glad när en hiphop-artist kan ge mer postitiv uppmärksamhet till genren och öppna upp den för fler människor. Att Ken Ring är bra på det han gör kan man liksom inte tvivla på efter förra veckans tolkning av Bo Kaspers Människor som ingen vill se. Okej, då var det också avklarat.

Men vet ni, här behöver jag gå in och pissa på paraden. För vi måste prata om Kens uppenbara homofobi. Eller fobi, vad vet jag. Det kanske är förakt eller hat? Jag har ingen aning. Men den inställningen han har visat på om och om igen i sina låttexter, i intervjuer, i sitt sätt att uttrycka sig: Den är så jävla inte okej. Robert Jacobsson på Ligga med P3 har skrivit väldigt bra om det i sin blogg. Tycker ni ska läsa texten. Där tar han bland annat upp exempel som:

Och en intervju som han var med i i självaste Nöjesguiden (Tack Maja för att du tog upp den här frågan med honom):

Ja, ni fattar. Vi kommer tillbaka till den gamla vanliga separation of church and state i konsten. Och det är svårt som fan ibland, men just i det här fallet är det väldigt lätt. Kens syn på alla människor lika värde kanske inte gör hans musik bättre eller sämre, men faktum är att han är en person med en megafon. Han har en röst som människor lyssnar på, en röst han mer än gärna använder och det fattar vi ju allihop att den kommer att få ännu mer kraft nu när det går så bra för honom i Så mycket bättre. Då har han fan ett ansvar. Och tycker Ken nu att det är så himla svårt att förstå hur man kan ”bli kär i ett annat arsle” får han räkna med att bli ifrågasatt.

Och det är inte bara Ken som har det ansvaret. Varenda himla journalist som har en inbokad intervju med honom den närmsta tiden – och ni lär ju vara ett gäng – ni har också ett ansvar. Ni fattar det va? Att det är så extremt mycket ert jobb att ställa frågan till honom precis just nu när det surrar som mest kring honom? Ni måste få honom att snacka om det så att VI ALLA kan snacka om det igen och igen tills alla är med på tåget att alla himla människor ska vara lika mycket värda och bli behandlade och pratade om utifrån det synsättet. Så kom igen nu bara.

Mindre snack, mer hockey tack!

7:25 23 Okt 2013

(Ur dagens SvD)

Hmm..

Jag försöker komma på någon annan typ av genre eller artist där man som recensent kommer undan med att skryta om sin okunskap på det här sättet.

Säkert klassisk musik. Eller hiphop? Nej metal måste det vara! Smal indie? Nej nu vet jag, valfri bredbent Ullevirock är det ju!!!

Och i ett större perspektiv har det säkert inte en millimeter att göra med genus eller annat sånt *PK-trams*. Jag menar Katy Perry är ju bara världens hittills enda kvinnliga artist som har lyckats få fem förstaplatslåtar från samma skiva på Billboardlistan. Enda andra artisten som lyckats med fler är Michael Jackson. Men vem bryr sig, allt låter ju likadant ändå. Och det här med att hon är den enda artisten i världen som har hängt kvar på topp 10 i 69 hela veckor på raken på Billboards Hot 100-lista.. Nä det är irrelevant. Dumma dumma tuggummipop, man kommer ju inte ens ihåg hur den låter!

 

5:22 17 Jul 2013

Jag måste bekänna en sak. Jag har en skämslåt som jag lyssnar på flera gånger om dagen och det har känts smutsigt från första stund. Blurred Lines med Robin Thicke ft. T.I. och Pharrell Williams <– känns jobbigt att ens skriva ut det.

Jag lade först märke till den när jag satt och mölade i mig senaste säsongen av The Voice (med Shakira och Usher). Den framträddes live där och anledningen till att det kändes så *uääääh* var det gamla vanliga med snubbar som får vara påklädda på scen och har halvnakna kvinnliga bakgrundsdansare som dansar så himla ”sexxxi”. I familjeprogrammet The Voice liksom.. Att det kan vara så vedertaget med kvinnoförnedring att det till och med är okej att ha med det framträdandet där? Aja, jag orkade inte ens se hela låten utan spolade fram och tyckte den var rätt B först. Sen har jag hört den om och om igen på radio och nu kan jag inte sluta lyssna på den.

Och jag har inte alls reflekterat över texten, utan jag såg videon och tyckte den var så slentrian-nedsättande och det fick mig att känna mig ännu skitigare. Det är en sak att bli sur på ett budskap när det är nåt man tycker är halvbra. Men när man verkligen hunnit börja gilla något?

Och sen läste jag den här artikeln och nu har jag en så himla fadd smak i munnen. För Mia Freedman har till skillnad från mig lyssnat på texten och tar upp exempel som:

och

och

Eh? Man skulle kunna tänka att det, igen, är lite allmänt slentrian-nedsättande bullish som inte ”betyder nåt” (fast såklart betyder jättemycket ändå) och är illa nog. Men så kommer man på att låttiteln är Blurred Lines. Suddiga gränser. Så du vill ta henne i röven och hon säger nej, men det betyder inte nej för dig? Det finns ett kortare ord för det: våldtäkt.

Och när Robin Thicke ska berätta hur de tänkte i sina val kring både låten och videon:

Vänta, vad sa han?

Fucking grattis ditt mähä!

Trots att jag i teorin inte tycker att man ska sammankoppla konst med dess skapare i sin bedömning av eller känsla för den, så kan jag nästan aldrig låta bli. De två sitter för tätt ihop för mig, speciellt eftersom jag skapar så starka band till artister och skådisar om de gjort något som betyder mycket för mig. Och sen när de visar sig vara idioter så.. Alltså jag har ändå redan haft en bild av Robin Thicke som en rätt thicke snubbe, så honom skiter jag i. Men Pharrell som är så bra och gjort så många fantastiska låtar som jag lyssnat på en miljard gånger..

Det är så himla mycket lättare med töntar som Chris Brown som ändå är så dålig, honom skulle jag aldrig lyssna på eller spela ute. Men när konsten både är asbra och asdålig, hur gör man då?

11:56 26 Mar 2013

Ni vet tävlingen som Pelle skrev om igår:

Well, undertecknad tryckte för första gången på lilla anmälknappen på Facebooksidan. Man vet ju hur de inte gillar stötande bilder med tankealla man läser om..

En liten recap, det här är alltså den typen av bilder som facebook anser stötande och har tagit bort:

 

Jag fick det här svaret:

Okej, tack så mycket Facebook. Ha d gott!

4:16 25 Mar 2013

Kolla in OVERKILLS kampanj för att få deras tv-spelande kunder att engagera sig i filmen de vill göra av Payday-spelet:

Har jag fattat det rätt? Tjejer *in the world* ska få äran skicka in sina sexxxxi bilder till er för att ett gäng killar som gillar tv/dataspel ska få rösta på vilka som är snygga nog att få vara med i en tv-spelsfilm (ÄLZKAR förövrigt såna, de är ju alltid så himla bra!!!!!!!!)? Åååååh, lyllos tjejer alltså!

 

BRA JOBBAT GUBBAR, BRA JOBBAT!!

(bild på ”The Professionals” enl deras hemsida)

Tipstack Oskar.

 


UPPDATERING 21.35:

Nu har Starbreeze som äger Overkill precis publicerat en ursäkt eller förklaring eller hur man ska säga (tipstack till Kalle i kommentarerna):

 

Någon kan kanske passa på att berätta för berörda parter på Overkill att trots att denna idé avfärdades direkt så ligger annonsen efter bikinimodeller och ”actresses to play gangsters, party girls, and prostitutes” (kvar) på Linkedin:

 

.

 

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Senaste kommentarer