”A lot can happen in the middle of nowhere”

Så löd taglinen för bröderna Coens film Fargo från 1996. Den kritikerrosade filmen var en kommersiell succé och tog hem ett flertal Oscars, bland annat för bästa manus. Handlingen kretsar kring en mordgåta i ett insnöat Minnesota fyllt med excentriska människor. En historia som hyllas än idag. 

Platserna som skildrades, dialekterna som talades och mordern som skedde var alla element från brödernas egna uppväxt i delstaten. De skapade den underligaste av världar, samtidigt kändes den mer verklig och genuin än många andra, vilket är upplägget för en perfekt tv-serie.

Det tyckte även den amerikanska kabel-kanalen FX som har gjort en mini-serie på 10 avsnitt. Handlingen är ny med platser och element från föregångaren. Den mörka humorn och absurda våldet skapar vad som kanske kan bli årets mest spännande berättelse på TV. Tyvärr premiärade serien i veckan till låga tittarsiffror, men don’t believe the hype (eller dess frånvaro rättare sagt) för jag tänker reda ut just varför den här serien är ett måste i vår.

1. En fantastisk ensemble

Okej, jag skulle kunna slösa bort hela denna punkt på att diskutera hur clean Martin Freeman är och även Billy Bob Thorntons totala kontrast (läskigt lik Mac från It’s Always Sunny In Philadelphia, en annan FX-serie) men nej, jag vägrar! För jag är helt enkelt såld på dessa två i huvudrollerna. Freeman har redan två ikoniska roller (Ali G är inte inkluderad) i sin resumé men kanske har han här en mindre kultklassifikation. I rollen som Lester Nygaard (en karaktär inspirerad av William H Macys från föregångaren) är han en ständig förlorare som efter att ha gjorts till åtlöje stöter på Lorne Malvo, en lönnmördare som för förödelse med sig. Lester är inte medveten om att han ingår en pakt med djävulen. Thornton spelar denna djävel Lorne med mer kyla och inlevelse än vad han har gjort på länge. De som söker efter flera existensiella visdomar från Cohlesque-karaktärer kanske till och med finner en ny frälsare.

I övriga roller ser vi bland annat nykomlingen Allison Tollman i en stor roll som en av sherriferna i andra änden av Lornes bloddränkta spår. Två andra mer välkända skådespelare i polisroller är Colin Hanks och Bob Odenkirk (Saul från Breaking Bad). Andra talanger vars karaktärer än ska introduceras är bland annat Oliver Platt, Glenn Howerton (från tidigare nämnda Always Sunny) och Jordan Peele (från komikerduon Key & Peele).

2. Atmosfären lever kvar

I dessa små städer kring Minnesota lever ett gammalt arv från svenska och norska invandrare kvar. Många bär på svenska efternamn och dialekten har en skandinavisk klang vilket kan kännetecknas bäst med ”yeah” eller som de i trakterna kring Fargo uttalar det: ”jah”. Kanske delar de mer än namn och dialekt med oss? Till och med atmosfären i denna del av USA tycks ha en del Sverige i sig och då talar jag inte bara om snön. Karaktärerna Freeman och Macy spelar är personer som inte gör något oväsen av sig, som inte tränger sig före i kön. De utstrålar svenskhet, i alla fall om man skulle köpa Sverigedemokraternas perspektiv och bortse från att de två inte svingar några järnrör om nätterna.

Hursomhelst så lever bröderna Coens värme och ömhet kring sitt kalla hem kvar med Noah Hawleys serie. Kompositören Jeff Russo har även han gjort ett fantastiskt jobb med att återskapa känslan i Carter Burwells ursprungliga soundtrack, utan att sno rakt av. Det fanns alltid en nyans av spaghettivästern och Ennio Morricone i originalet, samtidigt hade den en mörk gotisk vridning likt Danny Elfmans musik för några av Tim Burtons största filmer under 90-talet. Sedan är inte den skandinaviska folkmusikens inflyttande att förglömma.

Russo har tagit alla dessa element och (precis som Burwell) lyckats fånga spänningen med en tät snöstorm, kanske den absolut viktigaste grunden för seriens stämning.

3. För det är alltid kul att vara först på bollen

Ja, det är jäkligt kul att vara först på bollen ibland. Här har vi en tv-serie som många ännu inte har sett. Ett ypperligt tillfälle att kunna titulera sig själv som proffs med all inkluderad elitism och hybris. Varför tror ni jag skriver detta inlägg? Det är alltid roligare och kunna säga att du t ex såg Breaking Bad från första början, inte att du hoppade på efter fjärde säsongen.

Nej, men ärligt Fargo är en bra serie och dina vänner borde skatta sig lyckliga ifall du rekommenderar den. Under hela första avsnittet bygger den ett upplägg vars kraft skulle kunna bära serien genom 10 avsnitt. Men 45 minuter in eskalerar allt väldigt snabbt. Nu vet jag inte vilket Fargo jag kommer återvända till nästa vecka, men jag vet att jag ser fram emot det. Hoppas du väntar där då också så kan vi kanske diskutera denna serie lite mer i framtiden. 

Seriöst det blir trevligt …