Älskade inte ni 70-talet, med all dess sci-fi och fantasy galor i form av det intergalaktiska undret som är Star Wars? Och gillade ni inte 90-talet, när dinosaurier gick från en nördig hobby till ett världsomvälvande fenomen med Jurassic Park? Ja även fast jag inte levde under det förstnämnda decenniet så har jag i alla fall fått uppleva dinosaurierns efterskalv och Jar Jar Binks resa till att bli filmvärldens mest hatad rollfigur. Men än är det inte över för båda dessa klassiska franchises återvänder till våra medvetanden denna vecka i form av trailers och först ut är Jurassic World.

Ja tänk om nöjesparken fylld av blodtörstiga bestar häpnadsväckande nog blev en realitet, med all CGI och Chris Pratt i skinnväst inkluderat. Tro eller ej men detta är premissen för denna allt annat än efterfrågade uppföljare och med första smakprovet tycks allas farhågor besannas. Att en ny dinousariehybrid har lyckats bryta sig fri verkar här vara det minsta problemet. Minns ni till exempel doften av barndomsnostalgi i originalets arkitektur? Okej kul för er men era barn kan glömma de gröngula jeeparna för allt som vi föredettingar älskade i originalet har bytts ut mot en modern klassiker — glänsande och vitt. 

Det blir värre, så pass att gråhåren börjar falla då jag går mot surgubbe med kraftiga steg för varje stel replik som yttras. En trailer ska liksom bygga upp någon form av förväntning inför en film — men efter sista klippet känner jag mest att bara inte Chris Pratt börja lajva Dino Riders med en T-Rex så är jag nöjd. För ärligt talat vad pågår i den sista scenen? Var det där sales pitchen? Jag börjar nästan misstänka att Spielberg planerade och återuppliva Jaws före Sharknado stal idéen.

Här trodde jag naivt att de inte kunde göra velociraptorn löjligare.