Jag var åtta år gammal, ung och oförstörd. En sen kväll hemma hos min granne ledde från det ena till det andra och helt plötsligt såg jag min första skräckfilm, en rysare som skulle ha ödesdigra konsekvenser för mina gossedjur.

I sommar återvänder barndomens mardröm i ny skepnad, men kanske kan denna remake av Poltergeist ge nytt liv i min relation till gamle hunden Fluffe — för om man ska tro trailern så kommer jag heja på att clownjäveln inte misslyckas i sin mordiska jakt på outhärdliga barnskådespelare.

Denna nya vision från Sam Raimi är ett gastkramande drama inte alls lik sin föregångare, eller ja det är i alla fall vad de vill få oss att tro. Det betyder bland annat att spökena som terroriserar Sam Rockwell och hans familj huserar i en gigantisk flatscreen-tv denna gång — fettfläckarna lär vara ett helvete att få bort. Originalets kanske mest briljanta rollfigur — mediumet Zelda Rubenstein — har även förvandlats till en av snubbarna från Mad Men så du kan ana att dessa paranormala aktiviteter menar allvar. Sen har vi så klart CGI, ack så mycket CGI är att förvänta sig. Kanske kan denna film ändå kompensera för all terapi man har behövt genom åren?