Männen plockar upp stridsyxan medan kvinnorna regerar i ett Game Of Thrones där vi får lära oss att Westeros hippieliv är allt annat än fredligt.

Power Ranking:

1. The Hound

Även om vi kanske inte kan kalla det en comeback riktigt än är det utan tvekan liv i hundkojan igen – allas mest älskade, avskyvärda och ärrade riddare, Sandor Clegane, är nämligen tillbaka. Men efter att nästan ha mist livet i en duell med ”monstret” Brienne tillbringar Sandor nu sina dagar som en bruten man tillsammans med några religiösa hippies ute på vischan. Den idylliska vardagen fylld av trähuggande, grymtande och softande med den obesvärade före detta krigaren, numera prästen, Ray får dock ett abrupt slut när några mindre sympatiska rebeller massakerar Westeros fredligaste sällskap. Om de bara visste vem de har retat upp – Sandor är redo att plocka upp stridsyxan igen och gå på en bärsärkargång värdig en hämndlysten exploateringsfilm från sjuttiotalet.

2. Margaery Tyrell

När The High Sparrow är den förste att slå sig ner för ett samtal kring Kings Landing politiska intriger vet du att vinsten är inom sikte. En stor del av säsongen har hon kanske tillbringat inlåst, men nu är drottningen Margaery fri och sitter på en maktposition större än någonsin tidigare – och spelet är långt ifrån över, om vi ska tro lappen hon lämnade till sin farmor Olenna. Det återstår att se ifall hon även kan undvika att agera babymaskin för en knappt vuxen Tommen – innan Daenerys sätter eld på dem allihopa, det vill säga.

3. Theon Greyjoy

Visst, han tillbringade kanske detta avsnitt som en minst sagt bruten man på ett horhus utan något att leka med – i flera benämningar än en. Tur då att Theon har sitt ankare i systern Yara, vars inspirerande och alkoholfyllda peppande styrde skutan från självmordsbenägenhet till en glimt av Järnöarnas förlorade prins. Är Reek ett minne blott när syskonen Greyjoy seglar mot Mereen? Nej, vi ska även här kanske inte ropa ”comeback” riktigt än. Men Theon kan i alla fall finna lite tröst i att han inte är den enda i Mereen som sakner en lem mellan benen.

4. Blackfish Tully

Westeros sitter på en hel del tunga namn, men en av de tyngsta är måhända Blackfish, flodlandskapens mest beryktade krigare. Vi kunde nästan se hur Jaime darrade innanför rustningen vid den svarte fiskens åsyn, och hur rår man egentligen på en man som har förlorat allt? Låt oss bara hoppas att Brienne når fram till slottet innan situationen börjar eskalera, för om Blackfish lyckades återta sitt hem på den lilla budget han har så lär Sansa och Jon behöva hans stöd i att återta sitt. Stackars Edmure däremot, inte ens hans farbror bryr sig om att han har tillbringat flera år i familjen Freys fångenskap.

5. Davos Seaworth

När andras kunskap inom diplomati brister är det Davos tur att glida in och sno åt sig äran. För i slutändan förefaller kampen om Norden och kungatronen som något trivial i jämförelse med det riktiga hotet, en gigantisk zombiearmé, vilket Davos gör rätt i att påminna om. Men visst, först och främst ska Ramsay Bolton lynchas.

Bubblare:

Lyanna Mormont

Westeros har som sagt inte ett underskott på benknäckande karaktärer, och Lyanna är förmodligen yngst av dem allihop. Denna tio år gamla mardröm för Björnöns lärarvikarier fick både Jon och Sansa att förlora talförmågan, men ställde till slut upp på att assistera de två med 62 av sina krigare – och om de bara är hälften så tuffa som Lyanna borde Ramsay vara orolig.

Post Mortem:

Ray

Att en pacifist inte skulle överleva mer än ett avsnitt i Game Of Thrones kom knappast som någon överraskning, men trots det var det svårt att inte falla för Ray och all hans frikyrkliga charm, vilket bara gjorde hans brutala sorti – hängandes i sin egen Wicker Man – mer smärtsam. Min naiva föreställning, där Sandor och Ray tillbringade resten av säsongen i Westeros filosofiska rum debatterandes våld, var i slutändan bara en fantasi och nu kommer våldet de diskuterade att förverkligas – vilket, om ni får ursäkta mig, kommer bli fantastiskt att beskåda.

Valar Morghulis:

• Våldet i Game Of Thrones har till viss del nått något som angränsar till banalt, för när Aryas magsäck punkterades med en kniv fruktade väl egentligen ingen för hennes liv? Vi såg det komma, och ärligt talat borde ingen vara chockad, inte minst Arya. I förra avsnittet gjorde hon sig redo för strid, nu vandrar hon omkring obrydd i Braavos som om inget hade hänt? Nu är jag måhända lite hård, men får hon inte skylla sig själv, ändå.
• Braavos fortsätter även att vara staden med de mest empatistörda invånarna någonsin.
• På ett flertal forum har medlemmar spekulerat kring hur det kanske inte var Arya som blev nedstucken, utan Jaqen eller någon annan, vilket i så fall skulle vara Game Of Thrones billigaste försök till en chockartad twist någonsin.
• Att Sandor Clegane fortfarande skulle vara vid liv har bokläsare drömt om sen den fjärde boken, A Feast For Crows, släpptes. Teorin är att han skulle jobba som en gravgrävare åt en präst – väldigt lik den vi lärde känna i detta avsnitt – som Brienne stiftar bekantskap med. Sandors återkomst i serien bekräftar inte direkt denna teori, men ger oss alla hopp för att Cleganebowl kan bli av.
• Vad är Cleganebowl? Ja, låt oss bara säga att en återuppstådd Cleganebrorsa befinner sig på krigsstigen medan en annan just nu jobbar som vakt åt Cersei, vars öde snart kan komma att avgöras i en duellmässig rättegång.
• Hur fantastisk var förresten inte Ian McShane i detta avsnitt? Hans närvaro i öppningssekvensen gav intrycket av en helt annan serie – en jag gärna hade sett flera avsnitt av.
• Senast vi träffade brödraskapet som massakrerade Sandors nya hippiekollektiv var de betydligt trevligare. Varför denna nya sällsamma inställning till våld mot oskyldiga?
• Vem skickade Sansa sitt brev till? Uppenbarligen Littlefinger.
• Miljöerna och scenerierna i detta avsnitt är vad som gör Game Of Thrones till något utöver det vanliga.
• Jag älskade även kameraarbetet som gav en liten glimt av en Theon vi trodde var död sen länge, samtidigt är jag fruktansvärt svag för Alfie Allen.
• Veckans recap blev försenad på grund av långhelg och personliga skäl, lovar på min heder att det inte händer igen – och min heder väger lite tyngre än en Lannisters.
• Sa jag förresten inte förra veckan att det skulle bli fler återkomster denna vecka? Vad tycker ni, är det glädjande eller tröttsamt att Game Of Thrones helt plötsligt ger oss allt vi vill ha istället för att ta det ifrån oss?