När det kommer till skådespelare som bara fortsätter att leverera gång på gång så verkar Nicolas Cage vara den främsta av gåvor till mänskligheten. En del skulle säga att han en gång i tiden var ett respekterat namn inom Hollywood men faktumet är att denna Elvis-fanatiker ändå alltid har varit smått rubbad. De senaste åren har dock galenskapet tippat över för att nu dominera varenda karaktär han tar sig an vilket blir uppenbart i trailern till nya filmen Outcast. 

I detta historiska epos följer vi en före detta tempelriddares försök att ta en ung pojk till tronen i det engelsktalande imperiumet Kina – där de tydligen har kungar istället för kejsare? Under denna dödliga strapats möter han sin gamla vän från folkmordstiderna i ökenlanden; Nic Cage eller ja the White Ghost, öknamnet varenda Avpixlat-användare lär rasa över. Om vi bortser från det fullkomligt rimliga i att The Wicker Man-skådespelaren faktiskt skulle kunna springa runt på Hollywoods gator skrikandes ”I am a white ghost” så verkar han här erbjuda sin mest absurda skådespelarinsats någonsin och accenten, ja den är ett under i sig själv. Ord räcker inte till, se trailern nedan och räkna sen ner dagarna tills du kan finna Outcast långt inne bland hyllorna på OKQ8.

14 är ett rätt roligt nummer ändå?

Tidigare idag skrev jag om techno-anarkister och nutida filmskapares största utmaning; att avbilda en sms-konversation på film. Det är därmed nästan skrämmande passande att trailern till Jason Reitmans nya film Men, Women & Children har landat. Den tillsynes genomdeppiga filmen tycks nämligen helt fokusera på sorgsna människor och deras mobiltelefoner. Finns det ett sociologiskt budskap gömt där i? Ja något lurar under ytan allt.

Hurvida filmen endast kommer skildra Adam Sandler och en rad andra tysta skådespelares uppgivna mimspel är än så länge okänt. Men min bästa gissning är att vad vi har framför oss skulle kunna vara århundradets mest genomtänkta skämt. Detta är inte din emotionella uppföljare till Punch, Drunk, Love eller Reign Over Me; efter 15 minuter in i filmen kommer det gå upp för oss att detta är ännu en av Sandlers urbotade komedier när han dumpar mobilen, rakar av skägget och ger sig ut på stan med bästa polaren Kevin James. 

Pruttskämt? Självklart, där har vi hela twisten! Den gamle Happy Gilmore-skådespelaren kommer göra sin komiska entré med en lättnad av gaser och en blick som säger att allt är bra igen. Alla oförståndiga föräldrar i publiken – naivt troendes att det var en barnfilm från första början – lär brista ut i jubel, för inget barn skall behöva upleva det tillfället då Adam Sandler väljer ”accept” på en eskorthemsida. 

Okej min teori är kanske lite orimlig då Jason Reitmans katalog inte direkt ger antydan av att ännu en Grown Ups är i görningen. Kulissen för detta komiska magnum opus tycks inte heller vara så värst exotisk – vilket är ett krav när Sandler gör komedier nuförtiden. Men kanske slår David Spade en glasflaska över sin polares huvud och sätter honom på ett plan till Madagaskar? Det låter inte helt otroligt och jag om någon ser faktiskt framemot detta spektakel vars premiär är beräknad till den 17 oktober. Sen om recensionerna skulle säga emot allt det jag just har skrivit; kom ihåg att de är lika köpta som popskribenter.

Nej jag vägrar Sandler.

Film- och tv-branschens försök att anpassa sig till modern teknologi har inte alltid varit smärtfria – något 90-talet är ett bevis på. Främsta exemplet jag kan minnas är tv-serien Arkiv X:s första säsong och avsnittet Ghost in the Machine där agenterna bekämpade ett blodtörstigt operativsystem. Författarna bakom avsnittet visste helt klart vad de höll på med när de valde att uppfinna lite ny slang för datanördar likt ”electro-wizards” och ”techno-anarchist”; dosen cyberpunk nådde därmed hyperboliska nivåer.

Men det var dåtiden och dagens filmskapare har en helt annan utmaning – de där jävla mobiltelefonerna. Bästa sättet att döda en suspensfull scen? Låt kameran byta fokus till mobilen, för det finns inget annat som skriker dramaturgiskt inkorrekt än lite läsning medan en modern tappning av valfri skräckikon kryper längs med väggarna.

Tur nog har vi pionjärer likt BBC:s Sherlock som gör för sms-konversationer vad The Net gjorde för internet 1995. Den brittiske tumblrdrömmen till detektiv är inte heller ensam och för att sammanfatta de moderna framstegen – samt felstegen – har vi den alltid lika fantastiska Tony Zhou vars nya videoföreläsning är en våt dröm för alla techno-anarchists. Det är viktigt att vi tar del av hans studier och även ser till att de lever vidare för framtida generationer. Begrav dem i jorden eller sänd upp dem i rymden för en sak är säker ifall den värld vi idag känner når sin ände – föredragligen genom ett datorsystem a la Skynet; de efter oss behöver inte en till Michael Bay.

Sommaren är snart över, och även fast vi här i Sverige mest har kunnat tag del av rykten kring en annalkande skilsmässa så är ju faktumet att superparet Beyoncé och Jay-Z har varit på turné under tiden. Det är enkelt att förlora sig bland alla de mer eller mindre pålitliga utsagorna om huruvida musikvärldens mäktigaste duo kommer gå skilda vägar, speciellt när deras On The Run-turné inte har haft vägarna förbi vårt avlånga land. En liten tröst är då kanske att de – tillsammans med HBO – har en konsertdokumentär på väg, skildrandes den överdos av stjärnglans och popmusik som de två på en scen innebär.

Ett smakprov har nu landat på nätet och inte helt oväntat är den sparsam med material. Det tar sin början med en svartvit scen där Jay-Z – inte heller överraskande – suger i sig en cigarr medan Beyoncé framför Nancy Sinatras klassiker Bang Bang. En 60-talsklyscha förpackad i stjärnglans, ingen är förvånad. Sedan höjs tempot explosivt med klipp från parets uppträdande. Danskoreografi, rökmaskiner och såklart lite mys mellan de två – en fasad? Om en månad blir det kanske mer uppenbart.

Vem hade anat att det skulle krävas en låt av Loose Meat för att väcka lite medvetenhet? Kan inte påstå att jag förväntade mig det i alla fall. Vi talar här hursomhelst om termen Women In Refrigerators som beskriver hur kvinnor i film oftast blir satta i obehagliga situationer för att ge sina manliga motparter ett syfte. Kvinnan i nöd är ett gammalt trick med en lång historia i action/äventyr genren och som fler än superhjältar likt Superman gör sig skyldig till.

En Youtube-användare har nu valt att belysa detta fenomen med en smått sarkastisk ton och Loose Meats låt Women In Refrigerators. Med klipp från en rad filmer blir resultatet i sin komik även väldigt obehagligt. Vi ser här bland annat klipp från James Bond, passande nog då patriarkatet ändå är lite av sociologiska begreppens Goldfinger. Kort sagt är detta en kliché fler filmskapare borde jobba mot så ta anteckningar Zac Snyder.

Ni kan se videon nedan och klicka gärna vidare till Youtube för en lista över hur det slutade för de kvinnliga karaktärerna inblandade – en ledtråd: inte bra.