Det lär väl knappast ha undangått någon att Disney sitter på en av världens mest pengatäta franchise? Tillsammans med seriegiganterna Marvel har de gett ett flertal älskade superhjältar – samt Hawkeye – ett hem på vita duken. Tidigare i veckan tillkännagav de att serievärldens Thor kommer byta kön – smart drag då publiken lär tröttna på Chris Hemsworth förr eller senare. Inatt läckte dock en ännu större nyhet för alla konservativa serieläsare med omslaget till Entertainment Weeklys kommande Comic Con-utgåva (Comic Con är typ Summerburst för serienördar). 

De har nämligen besökt inspelningen av uppföljaren till Avengers och ja du kan låtsas att IMDB:s lista över årets bästa indiefilmerna är det enda av intresse men visst var första ändå rätt underhållande? På omslaget finner vi i alla fall självaste Captain America, Iron Man och en robot vid namnet Ultron – spelad av James Spader.

Grabbkväll!

Den nya installationen vid namnet Age of Ultron kommer plocka upp där Iron Man 3 slutade – så se till att ladda ner den innan premiären – med Tony Starks pension. Den fd superhjälten skapar därefter den självmedvetna roboten Ultron för att ta över de tuffa uppgifterna i miljadärens liv. Om Josh Whedon tänker vara trogen serierna ett dugg kan jag endast anta att denna A.I-skapelse blir en glorifierad diskplockar då Tony är duktig på att supa – alltså riktigt duktig. Inte helt oväntat tröttnar Ultron efter ett tag på sin skapares alkoholiserade eskapader och tar ut allting på jordens mänskligheten tillsammans med ett gäng drönare formade i hans egen bild (det är ju ändå James Spader under all metall). 

Hur det hela slutar lär vi få se på bio nästa sommar. Min teori är – och jag är rätt säker på denna så spoilervarning! – att Iron Man kommer återuppstå och tillsammans med polarna i The Avengers skickar de Spader tillbaka till där han hör hemma – någon duglig tv-produktion.

Hulk kommer tydligen ha ett par nya elastiska byxor för ja, det är helt enkelt inte logiskt att ett par jeans INTE går sönder i en superhjältefilm.

Är det tänkt att Aaron Taylor Johnson ska föreställa en superhjälte? Eller är han endast en kille i tribaltatueringar hemkommen från gymmet? Jag menar …

… Här snackar vi.

20,000 Days on Earth är den pseudo-dokumentär alla Nick Cave fans har längtat efter. Upplägget är enkelt men fängslande i denna dramatiska skildring av rockstjärnans 20 000 dag i livet där verklighet blandas ut med fiktiva vändningar. Att döma från den nyligen släppta trailern kan det bli en intim men surrealistisk skildring av australensaren som har dedikerat sitt liv åt mordiska ballader i goth och post-punkens tecken. Resultatet lär bli en spännande inblick i musikerns liv och tycks inte famla bland godhjärtade klyschor som Begin Again eller är polerad likt 60-talsromantiken i Almost Famous. 

Den 17 september får vi – samt Kylie Minouge av en än så länge okänd anledning – ta del av Nick Caves liv. Ett datum fans av artisten och musik i generellt borde spara.

Michael Bay är ett geni när det kommer till popcorntuggande GCI-action, publika hjärnsläpp och undermedvetet säga allt det vi tänker. Men någon gyllene staty för bästa regi lär han aldrig ta hem, statistiken menar till och med på att hans filmer bara blir sämre med åren. Men bryr han sig? Knappast. Inför premiären av sin senaste film Transformers: Age of Extinction har han säkerligen bett recensenter dra åt helvete otaliga gånger. Bay är nämligen allt för kapitalism och hur dåliga recensionerna än är så kommer folk köa för att försöka tyda vilken robot som är vilken bland alla explosioner.

Kanske i ett försök att bättra på relationen med Hollywoods galnaste (efter James Cameron) har Jimmy Kimmel satt ihop en video med några av staternas mest respekterade recensenter. Här bekämpar kritikerna sina mest primära instinkter och ger faktiskt Michael Bay komplimanger. Nu är kanske inte jämförelsen med Hitler oerhört smickrande, men det är måhända starten på något. Regissören är ändå inte långt ifrån att sätta ihop sitt eget massförstörelsevapen med alla pengar filmbranschen kastar åt hans håll – kanske borde vi alla som har snackat skit börja krypa mot korset?

Det där är en tickande bomb om något. Ta er till biograferna och be för era liv.

Finns det något bättre på internet än när den alltid älskvärde Bill Murray blir del av någons vardag? Nej jag tror nästan inte det. Han har de senaste åren blivit ett så pass stort internetfenomen att en del verkar ha glömt hans sanna kall i livet: film. Men allt det kan nu få sig en ändring med kommande St. Vincent, en film som inte har något alls att göra med sångerskan. Här ser vi istället Murray spela världens sämsta granne Vincent; en krigsveteran med passion för alkohol och den ryska strippan Daka (spelad av Naomi Watts). Av någon anledning blir han mentorn till grannpojken Oliver som verkar se något i den gamle gubben ingen annan tycks kunna.

Detta hela är upplagt för hjärtevärmande cynism och lär inte bli något annat än en succé för Murray. Eller okej det finns en risk för att det endast blir klyschigt gullgull men vi håller tummarna! Här medverkar även Melissa McCarthy i en roll som inte verkar driva med hennes kropp, vilket är uppfriskande! Filmen har premiär i USA den 24 oktober och förhoppningsvis även här snart därefter.

När det kommer till motion capture och Hollywood finns det främst ett namn som är associerad med båda: Andy Serkis. Det råder ingen tvekan om att hans insats som Gollum i Sagan om Ringen-filmerna var den stora behållningen när de två han medverkade i främst fokuserade på urbuntad popcornaction. Därför är det kul att han har blivit ett populärt namn som alla vill åt. Han är involverad i både den kommande Avengers uppföljaren och JJ Abrams försök till att återuppliva Star Wars, men just nu är han främst aktuell i Dawn of the Planet of the Apes.

Franschisen med alldeles för långa namn fick en reboot för några år sen och alldeles snart kommer uppföljaren. Serkis har en av huvudrollerna som den mänskliga apan Caesar och med det kommer en del PR-uppdrag. Det mest underhållande hittills är hans besök hos Conan där han illustrerar lite apläten samt en konversation mellan Gollum och Caesar. Det hela är lika underhållande som skådespelarens söderfrilla – alltså väldigt underhållande.