Sverige har Zlatan, USA har Clintan och ett universum av existensiella frågeställningar har Matthew McConaughey. Precis som hans karaktär Rust Cohle i den hyllade tv-serien True Detective finner skådespelaren här ett filosofiskt spelrum vid förarsätet – denna gång utan nihilismen. Tiden är en platt cirkel menad att upprepa sig själv vilket den danska Drive-regissören Nicolas Winding Refn bevisar med dessa två reklamfilmer för biltillverkaren Lincoln. Antar att det stod skrivet i stjärnorna sen McConaughey kickad igång sin karriärs renässans med huvudrollen i The Lincoln Lawyer.

Låt oss hoppas att The McConaissance aldrig får ett slut och att vi även finner Woody Harrelson i en av dessa inom en snart framtid. För vad kan egentligen toppa att tära på miljön än två snubbar och sköna filosofiska insikter?

Som en ung pojke var jag både fysiskt och psykiskt undernärd när det kom till spelkonsoler – eller ja fram tills jag var 11 i alla fall. Detta ledde hursomhelst till en oändlig fascination för de drömliknande arcadehallarna filmvärlden erbjöd. Av någon anledning kunde en 90-talist bli nostalgisk över filmscener som utspelade sig årtionden tidigare. Vad låg bakom det? Neonerna, retromusiken eller en ung och mer sexig än stenad Jeff Bridges? Svaret är svårt att finna men jag verkar i alla fall inte vara ensam i denna hopplösa kärlek för det en svunnen tid då 8bitar var mer förförande än spelmotorn i ett Playstation.

Huffington Post har nämligen plockat ihop en liten bukett av scener som blomstrar ut i en fantastisk kärlekshyllningen. Denna nedanstående supercut sträcker sig från 1974 till 1994 med all fokus på spelmaskinernas magi. Tryck på play och låt enkronorna falla till marken medan pilotbrillorna sakta glider nerför näsan i äkta Marty McFly-manér. 

Det är första september och sommaren har kanske officiellt nått sin ände? Höstdepressionen börjar sakta men säkert närma sig men tur nog finns det ett sista hopp för filmälskare. Nu när månader av storslagna och påkostad blockbusters är förbi kan vi äntligen se framemot att vägen till Oscarsgalan har tagit sin början. Det betyder att det sakta men säkert kommer börja regna trailers för en rad spännande filmer. och under den gångna veckan landade några av de första.

Foxcatcher

Åh, jisses, ifall Steve Carell inte tar hem en Oscars för sin insats i Foxcatcher så lär i alla fall de bakom hans makeup få höja en gyllene gubbe. Den 40 år gamla oskulden är främst – om inte endast – associerad med hjärtevärmande komedier vilket gör hans roll i detta becksvarta drama hemskt spännande. Här kan vi se honom i rollen som den smått psykiskt instabila miljonären John Eleuthére du Pont – först och sista gången jag skriver ut hela namnet – vars ohälsamma fascination för brottning kommer vända upp och ner på Channing Tatums liv. Capote-regissören Benneth Miller har tagit hem Oscars förr och med ännu ett verklighetsbaserat drama verkar han bli en av favoriterna för nästa års gala.

Rosewater

Ännu ett verklighetsbaserat drama – denna gång i Iran – som akademien säkerligen lär vurma för. Mästersatirikern Jon Stewart tog förra sommaren ledigt från The Daily Show för att spela in sin regidebut Rosewater och ja, slutresultatet verkar lovande. Det finns även en risk att historien om journalisten Maziar Baharis 100 dagar långa tid i isolering endast kommer bli en känslomässig överdos men låt oss hålla tummarna för att Stewart fixar detta.

Whiplash

När Whiplash gick upp i Sundance kallades den för en Full Metal Jacket möter Juilliard och ja, det finns väl mindre smickrande liknelser? Här ser vi den unge uppstickaren Miles Teller i vad som kan bli en karriärdefinierande roll när han stöter ihop med JK Simmons dikatator till jazzlärare. Huruvida Simmons kommer bli en Hartman för 2010-talets musikanter återstår att se men han har ändå en del skrämmande roller i sin portfolio – Spider-Man-filmerna halvt inkluderade. Filmen har överösts med lovord vilket gör detta till en av höstens allra mest spännande premiärer.

Det kan måhända vara svårt att ta in men det fanns en tid då stjärnglansen inte omgav kända skådespelares likt en skinande aura. För tro det eller ej men en gång i tiden var en del av skådespelarna i videon nedan inte Hollywood mest eftertraktade namn; utan arbetslösa knegare redo att ta vilket skitjobb som helst, likt oss! Kanske är det just därför vi älskar att konsumera gamla reklamer med skådespelare likt Paul Rudd, Tina Fey och Morgan Freeman; de blir helt enkelt lättare att relatera till, speciellt när de suger i sig en cigarett med den där smooth, strong taste of Black & Long.

Tack vare de virala finsmakarna World Wide Interweb kan vi nu verkligen förstå hur namn likt Bryan Cranston har vunnit fem Emmys, för han lyckas verkligen sälja in både munskölj och salva mot hemorrojder – det finns bara någonting äkta i hans mångsidighet! För att inte ens tala om Keanu Reeves, hans skådespelarinsats var redan här fantatiskt blek men ack så älskvärd.

Trailers, filmvärldens enorma pr-maskin som bland basunerande hornljuder vägrar sluta växa. En del hatar dem, en del älskar dem, men en sak är säker; du kan som filmfan inte leva utan dem. Jag är ju otroligt svag för dessa bärare av spoilers och även väldigt duktig på att skriva om dem ofta. Därför är det på tiden att jag introducerar ett segment som kan ge utrymme för fler trailers då inte alla kan få den tid i rampljuset de förtjänar. Låt oss säga att på trailerfronten, alltid något nytt.

Nu blir det grabbigt värre i första delen av segmentet som är nästan obehagligt mansdominerat, men låt er inte avskräckas. Bland postapokalyps, andra världskriget och gangsters finns det ändå tre väldigt lovande filmer.

Young Ones 

Öknen är postapokalypsens lekplats återigen i filmen Young Ones. I regissören Jake Paltrwos andra långfilm sen debuten The Good Night ser vi den alltid lika fantastiska Michael Shannon i en kamp om det dyrbara vattnet, en kamp där han kommer ställas mot dotterns pojkvän spelad av Nicholas Hoult. Sci-fi-filmer har alltid varit skuggan av vårat samhälles värsta faror; under 50-talet var det atombomben och här ser vi en värld krossad av det ekonomiska förfallet. Men tillskillnad från Mad Maxs råa framtidsskildring är dessa dystopiska landskap tämligen intakta, oväntat vackra och helt enkelt visuellt magnfika. Det lär bli en spännande upplevelse som når amerikanska biografer i oktober, låt oss hoppas att svensk bio håller ögonen öppna.

Fury

Det är dags att bli besviken om du är en av dem som trodde att Shia LaBeoufs löprunda genom filmbranschen till det offentliga sammanbrottet endast var en feberdröm. Skådespelaren med rekordet i flesta sagda ”no” i en film är nämligen en av soldaterna i krigsfilmen Fury. Från David Ayer – mannen bakom Training Day och End of Watch – får vi denna skildring av andra världskrigets sista dagar från en pansarvagns perspektiv. I huvudrollen ser vi Brad Pitt, än en gång ute efter lite nazistskalper. Något säger mig att LaBeoufs galenskap kan vara ett riktigt bra trumfkort i denna jakt. Kan detta förresten vara en av skådespelarens sista roller om han tänker fortsätta och ”inte vara känd”.

Revenge of the Green Dragons

Med Martin Scorsese som producent och regissören bakom The Departed-föregångaren Internal Affairs i registolen så är det svårt att hålla tillbaka på förväntningarna. Den amerikanska drömmen lever än en gång på pengar och våld under kokainets 80-tal med Revenge of the Green Dragons. I denna asiatiska Scarface får vi följa två bröder som kommer till staterna med stora visioner och blir snabbt stora namn inom den kinesiska maffian. Men likt många före dem måste de vakna upp från drömmen förr eller senare vilket tycks resultera i ett äkta blodbad á la Tony Montana.

I övrigt; kommer Ray Liotta någonsin spela något annat än en hårdkokt polis? Verkar som det ingick i kontraktet med satan för huvudrollen i Goodfellas, en evighet av hårdkokta polisroller. Bättre öde än Joe Pesci antar jag …