När Nicki Minaj besökte Billboard Music Awards i helgen beskrev hon den kommande singeln Pills & Potions med orden: ”Det låter som svek. Det låter som att springa. Det låter som att svimma. Det låter som kärlek”. Nu när låten äntligen har landat på internet går det endast att skriva under på dessa liknelser. Här lämnar rapparen från Young Money tryggheten i radiohits likt Super Bass och de senaste, trapinfluerade, äventyren. Istället ges vi en innerlig debutsingel där ämnen som drogmissbruk och kärlek hanteras över en mer avskalad produktion än tidigare.

Huruvida detta tar henne tillbaka på toppen återstår att se. Går inte att motstrida att denna debutsingel från kommande The Pink Print är riskfylld, men samtidigt blir väntan på hennes tredje album ännu mer spännande. 

Torka tårarna, Drake och Kanye, i en post-cloudrap-värld finns det fortfarande utrymme för er kärlek. Vare sig det handlar om hits från det sena 2000-talet, eller mer färska kärlekshyllningar, så kan ni lita på att det finns en producent med utrymme för ännu en ny tolkning. Som att det inte vore nog har jag sen senast fastnat för en producent från en avlång ö i Stilla Havet. Mer om det hela finner ni helt enkelt nedan i veckans utgåva av BeatGenerationen.

När Kanye West släppte Love Lockdown, första singeln från albumet 808s & Heartbreaks, lämnade han det soulfyllda soundet som hade varit synonymt med rapparens musik sen debuten College Dropout. Istället fick vi en minimalistisk popballad med en stark anknytning till 80-talets ikoner. Nu har låten med en remix från amerikanska producenten Joe Lalich övergett den hotfulla melankoliken för en uppskruvad eufori. Kanye befinner sig inte längre ensam i den vaniljdränkta lägenheten utan hänger under ett drogrus istället med en orkester av kyrkklockor. Det blir svårt att inte dra paralleller mellan Lalich och den norska producenten Cashmere Cat när det kommer till dansanta omstuvningar av detta slag. Men en saker är i alla fall säker: behöver Kimye något up-tempo när bröllopets efterfest har domnat av så är detta ett givet val.

Vem hade anat att Nya Zeeland satt på ett gäng talanger i en post-cloudrap-värld. En av de mest potenta när det kommer till rent upphetsande och svettframkallande produktioner är Kamandi. Han utgör en del av $ecret Clvb-kollektivet/musikbolaget där en rad unga artister bildar en stark kombination av dystra och dysfunktionellt färgade projekt. Kamandi speglar dock den mörka sidan av Sagan om Ringen-landets – annars strålande – landskap allra bäst. Fallenheten för att matcha hemsökta synthar, adrenalinstinna hi-hats och kaotiska acapellas bygger upp ett skrämmande men ack så inbjudande sceneri; ett där Frodo efter 100-tals år med ringen skulle trivas lika bra som din stereotypiska ravegäst. Att sjunka in i någons mardröm har aldrig varit lika ljuvligt. Jag rekommenderar starkt att ni besöker hans Soundcloud, för att välja endast en favorit är alldeles för svårt.

Drake kan inte ha det lätt just nu. Enligt rapporteringar nådde romansen med Rihanna ett abrupt slut slut nyligen eftersom han helt enkelt var för kär i sångerskan. Var det kanske med det i åtanke som producenten GXGETA tog sig an den lågmälda låten Days In The East som skildrar just rapparens kärlek för RiRi? Den tidigare, tämligen avskalade, produktionen får här ge utrymme för drömliknande synthar och en verklighetsflykt till legatosynth. Resultatet blir originalets absoluta kontrast när regniga bilvägar ersätt av något tämligen mycket mer färgstarkt. Drizzy borde släppa telefonen, torka tårarna och förstå att kärlek alltid är bitterljuv även när det kommer till att dejta superstjärnor.

Förra veckan tröttnade hon på att Beyoncé aldrig hör av sig och nu är hon åter tillbaka för att reta upp några advokater. Den ständigt provocerande M.I.A. ha äntligen släppt sin video till låten Double Bubble Trouble från hennes senaste album Matangi. Likt tradition lyder tog artisten till Twitter för att uttrycka sitt förakt mot skivbolaget Universal med påståendet att de har suttit på den nya musikvideon i fyra dagar. Frustration ledde till aktion och videon fann en egen väg till Youtube. Det tog dock inte lång tid för skivbolaget att stoppa läckan, därför återvände M.I.A. till sociala medier för att sprida sina fans arga röster och ja de var minst sagt upprörda. Denna gång slutade det helt enkelt inte i någon bot på miljonbelopp utan istället gick den okonventionella rapmatriarken vinnande ur striden. 

I vad som säkerligen är hennes bästa visuella presentation sen Bad Girls tar M.I.A. här sina anti-krig budskap till nya höjder med den eget regisserade videon. En färgstark visuell resa där ungdomar styr de pulserande gatorna med 3D-printade vapen medan raveinspirerade drönare flyger i skyn. Från korta, gif-liknande, klipp till epileptiska anfall av kulörer ges vi en stadsbild vars natur är lika farlig som inbjudande. Ladda en vattenpipa och värm upp ögonen inför den efterlängtade videon, jag själv måste påstå att det var värt väntan.

Veckans singel

Är jag återigen frälst av Lil Wayne? Tror nästan det! För lite mindre än två veckor sen släppte han första singeln Believe Me feat. Drake inför kommande (och sista) albumet Tha Carter V, och nu med nya låten D’usse är jag officiellt peppad. Detta verkar kunna bli rapparens magnum opus innan ridån går igen, och pojken inom mig som kunde stora delar av den tredje utgåvan i Tha Carter-serien är euforisk. Ja, nu kör vi, eller som Weezy säger :”Here we go, bitch I’m cool, coolio”. Låtens titel är för övrigt namnet på en Jay-Z-ägd cognac, vilket ledde till spekulationer om att den andre Carter skulle medverka på låten. Tyvärr blev det inte så, antar att han är upptagen med annat…

Veckans snackis

Okej, jag ber om ursäkt för peaken i slutet av förra stycket, detta måste bli sista gången jag kommenterar vad som utan tvekan är veckans snackis: Jay-Z och Solanges lilla argument i hissen. Jag vet inte hur många vi är här på Nöjesguiden som, med all rätt, kommenterade händelsen, men jag summerade i alla fall internets reaktioner. Petter hos VBDFR erbjöd ett liknande segment där han betygsatte några av de bästa, och här finner ni hela recapen av detta omtalade drama. Tumultet verkar ha nått sitt slut för nu, men vem vet, snart smäller det kanske igen och lita på att Nöjesguiden är redo! En sak till: inga fler ”antar att Jay-Z har 100 problem”-skämt okej? Det räcker!

Veckans video

Kalla mig för nostalgiker men jag saknar ändå cyberpunken. En underhållande tid som nu verkar vara smått bortglömd. Tur nog känner Detroit-artisten (och fd Grimes-pojkvännen) Pictureplane detsamma. I videon till nya låten Self Control fångar han hela erans essens med denna tolkning av 90-talets framtidsvision. Vi har ett rave, aliens, fingerlösa handskar och spejsade headsets. Med en medverkan från sångerskan Grace Hall får vi en komplett trance-hit gjord för dåtidens topplistor.                                      

Denna vecka släpper vi all fokus på omvärlden och blickar istället över Sverige och våra grannländer. Nya tolkningar av Avicii, Sad Boys ultimata briljans och melodier med en retrospets när Beat Generationen återvänder.

Att beskylla grabbarna i Sad Boys för att göra cloud rap skulle inte göra deras musik rättvisa. Yung Leans första låtar bottnade kanske i subgenren men för varje låt bredder de ut sina egna vingar, vilket har resulterat i bättre musik. En av de viktigaste faktorerna i detta är producenten Yung Gud som ligger bakom sånger likt Gatorade och Kyoto tillsammans med kollektivets rappande frontman. De absoluta höjdpunkterna är dock när Gud inte låter en instrumental nå in ett bås och istället får kreativiteten flöda fullt ut. Vi väntar ännu på hans beryktade EP och förra veckan gjorde han det inte enklare med fenomenala Crushed; en samling spökliknande synthar och lågt pitchade röstsamples med en tungt gungande bas. Jag kräver att Sverige lär sig göra vettiga skräckfilmer och anställer denna producent för soundtracket.

Det finns talanger, sen finns det multitalanger. Dalabarnet Dayn från industristaden Borlänge skapade för några år sen dubstep så pass smutsig att kloakråttorna var tvungna att hitta ett nytt hem. Men det var då – nu är han tillbaka med ett nytt projekt under namnet SLVRFNG (en hieroglyfisk flört med tecknade Silverfang, tror jag?) som är långt ifrån alla fördomar du kan tänkas ha om dubstep. Låten Wavebreaker börjar likt ett högt pitchat hommage till Moments In Love (av avant-gardesyntharna i Art of Noise) för att sedan dränka oss i en flod av melodisk 80-talsnostalgi. Vad som startade likt några vågor sluter upp i den perfekta synthstormen. Besök producentens Soundcloud för mer av samma valör och förvänta er ett mixtape inom en snar framtid.                  

Det var den ständigt pålästa Malin Wester som öppnade upp mina ögon för denna danska producent. 18 år gamla Jagan Mai har tagit sig an våran svenska världsstjärna Avicii på ett alldeles strålande sätt med denna remix av Levels. Houseeposet lämnar här Summerbursts största scen och blir istället till en tryckare av högsta kvalité, gjord för sommarnätter. När du trodde att du hade hört allt landar denna låt likt den ljuvligaste av smällar, Jay-Z kan inte relatera.