OVO-frontmannen Drake tycks aldrig vila. Förra året nådde tredje albumet Nothing Was The Same skyhöga försäljningssiffror och under 2014 har rapparen – genom sin Soundcloud – gett oss ett gäng låtar. Från den svettdrypande Jay-Z utmaningen Draft Day till den nattliga kärleksserenaden Days In The East landar nya 0 To 100 / The Catch Up någonstans där emellan. Under spårets första halva, där beatet nästan liknar något från RZAs gamla källare, rappar Drake rad för rad. Instrumentalen vandrar därefter mot en familjär och tungsint atmosfär för att sedan tona ut i ett outro signerat James Blake. Toronto-sonen spelar med andra ord korten säkert och det lär lämna honom med en skara av tacksamma fans.

Låten finns att streama här nedan. För produktionen står de ständigt trogna hantlangarna Boi-1da, 40 och Nineteen85.

Det har väl knappast undangått någon att Kanye West och Kim Kardashian gifte sig under helgen. Ceremonin tog plats i Florens gamla Forte di Belvedere, och skall ha varit mer storslaget än du kan ana. Förutom ett uppträdande från Lana Del Rey stod såklart Kanye själv för den största underhållningen. Ingen skulle väl ta rapparen för en fåordig talare och han gjorde knappast någon i skvallerpressen besviken när han skulle hålla sitt tal. Enligt uppgifter landade eposet på 20 minuter och var utom denna värld; eller rättare sagt tagen från den dimension där Kanyes ökända rants härstammar. Här är ett stycke ur det bisarra talet, jag misstänker att han inte öppnade med en klassisk kliché likt ”jag är ingen talare”:

“The media feel like it’s okay to put you on the tabloid covers to sell your image, to use you in an SNL spoof … We don’t negotiate. We’re not like that. We’re not stupid … The Kardashians are an industry! … We are warriors! There is not one person at this table that has not had to defend us at some point or another. … At this other wedding guest table…the combination of powers…can make the world a better place. These are the most remarkable people of our time. … Kim is the ideal celebrity … the ideal art, and I can’t wait to be spending every single day of my life with Kim.”

Erkänn att ni kanske fick lite gåshud? Detta ligger nästan på Braveheart-nivå och är endast en liten del av spektaklet. Sen att Kanye förvandlas till Don Draper och börjar sälja in en produkt när han talar om sin älskade Kim var kanske väntat, vi hörde väl ändå alla I Won? 

Men på tal om musik från rapparen upptäckte vi även under helgen att han fortfarande besöker en studio då och då. Fotbolls-VM närmare sig och med det en rad reklamer där några av de största stjärnorna är inkluderade. I Adidas senaste kampanj The Dream får vi inte bara ta del av Lionel Messis sovvanor utan här medverkar även en ny låt från Kanye. God Level är i linje med de tidigare hybris-influerade manifestationer från allas våran Yeezus, låten skulle t.o.m. kunna vara ett överblivet spår från albumet med samma namn. Rapparen har ju nämligen ett nytt projekt på gång som just nu verkar tona ner de dystopiska syntharna och ge utrymme för lite soul-samples. Du kan ta del av guds ord nedan – huruvida han kommer raljera över hajar i vattnet på sitt nya album återstår att se.

Veckans Singel

Rome Fortune är en av dessa rappare jag kommer tjata om tills ni har fattat. Vi har inte ens tagit oss halvvägs igenom 2014 och redan har han släppt ett mixtape samt en EP. Denna Atlanta-rappare fortsatte att imponera i veckan med ett nytt samarbete signerat honom och Four Tet. Den brittiska producenten har ett förflutet inom post-rock och en rad elektroniska genres, nu på senare dagar har han även blivit starkt associerad med en rad fantastiska remixer (senast Lana Del Rey). Lita på att en sån mångsidig artist har lyckats skapa något perfekt och unikt för Rome. Desto mer färgstarka synthar desto bättre tycks rapparen trivas.

Veckans Släpp

Väntan har känts likt en evighet men i veckan hände det äntligen. Svenska sångerskan Robyn och norska producentduon Röyksopp släppte sitt hett efterlängtade projekt Do It Again. Dessa tre släpper kanske inte musik lika frekvent dessa dagar, men när de väl gör så är det alltid oerhört ambitiöst och originellt. Även fast denna ep endast innehåller fem spår når den upp i en längd på hela 35 minuter, något inte alla album kan skryta med. Helgen och sommarens soundtrack finns att streama här, mycket nöje önskar jag er i den dansanta synthdjungeln.

Veckans Uppträdande

Okej nu blev det kanske lite spänd stämning. Många skulle säkert välja The Roots, Lykke Li eller Will Ferrell framför denna artist. Tyvärr måste jag göra er besvikna för Steven Tylers framförande av Aerosmith-hiten Crazy – tillsammans med några gatumusikanter – är inte bara fascinerande, det är även en samhällskommentar: gör inte droger. Bara tanken av hur många gånger Tyler måste ha framfört låten är svindlande, något han säkerligen upplevde själv under alla uppträdanden.

Veckans kom igen världen!

Mykki Blanco är rapparen med en oändlig garderob och ett öppet HBTQ-hjärta som allt flera har börjat ta till sig. Det var därför till min stora besvikelse när jag fick reda på att han hade blivit arresterad i Portugal. Än större blev besvikelse när jag fick reda på att det inte var grundat i hans raptalanger utan pågrund av hans sexualitet. Detta påstår rapparen i alla fall själv och du kan läsa allt han hade att säga om händelsen här. Förutom att detta visar på en jävligt taskig människosyn från Portugals sida så släpptes även nyheten alldeles försent, det fanns ändå en bra chans för Mykki att lägga till en hashtag-kampanj i sin portofolio. Tyvärr fyller Gucci Mane redan upp den kvoten och världen fortsätter att läcka på idioti.

Ens kredibilitet när det kommer till rapskrivande känns smått hotade under tider då nya hiphopbloggar dyker upp titt som tätt. Men det är ändå få rappare vars låtar har präglat min ungdom likt Christopher ”Notorious BIG” Wallace. Rapelitisten inom mig frodades under gymnasiet när Ready To Die och Life After Death ekade från min sunkiga källarvåning enda till smutsiga campingplatser. 

Om det inte vore för hans tragiska bortgång år 1997 så hade han fyllt 42 år igår. Utöver det blir även debutalbumet gammal nog att gå på Systembolaget efter sommarens slut. Därför såg jag ett perfekt tillfälle att låta nostalgin flöda och skriva en lista för alla med ståndpunkten att ”if Tupac and Biggie was alive Lil Wayne would be working at McDonalds”. Det är med andra ord dags att lägga undan illuminati-teorierna och se tillbaka på några av hiphops mest tongivande låtar, tillsammans med en rad ad-libs från Puff Daddy. 

10. Craig Mack – Flava In Ya Ear Remix

Stackars Craig Mack. Puffy sköt verkligen sig själv och Bad Boy-rapparen i foten genom att låta Biggie starta på denna remix. Än idag är låten synonymt med Notorious BIG medan Mack snabbt föll ur alla rapfans medvetande. Men har han någon anledning till att vara bitter över det? Som BIG själv sa: ”Don’t be mad, UPS is hiring”.

9. Sky’s The Limit feat. 112

Kanske en av de allra mest hoppingivande låtarna i rapparens katalog. De flesta känner till Biggies framgångssaga mer eller mindre men den har aldrig berättats med en sådan passion som här. Från att ha varit kvarterets mobbade grabb gick han till att bli den alla såg upp till; och så klart fyllde han sin mammas plånbok med pengar. Han skall ha uttryck att detta är en av de bästa låtarna han har gjort och det går endast att hålla med. Videon som filmades efter hans död är även fantastisk.

8. Machine Gun Funk

Majoriteten av debutalbumet Ready To Die producerade av Easy Mo Bee och denna låt är en perfekt sammanfattning av hans sound. Kraften från automatvapnet fanns i de klassiska boom-bap-trummorna men det var de funkiga bassgångarna där det riktiga trycket – bakom alla Biggies beats – satt. Ett stycke ur Chief Rocka var sedan det sista genidraget som krävdes för att alla skulle knäböja redan vid ”so you wanna be hardcore?”.

7. Kick In The Door

Biggie hade en fallenhet för filmdoftande historieberättande. Att han brukade kalla sig för Frank White, som även var namnet på Christopher Walkens gangster i King of New York, kom därför som ingen överraskning. Detta var något inte alla NY-rappare var villiga att ta till sig och svarade med att kasta skit på BIG. Att det hela skulle resultera i denna låt hade de aldrig kunnat ana; raden av subtila dissar fick varenda rapparehatare i staden att kolla över axeln när de vandrade nerför gatorna.

6. The What feat. Method Man

Från bråkt med Wu-Tang medlemmarna Raekwon och Ghostface Killah tar vi oss an den enda låten på Ready To Die där en annan rappare gästade; och han är en del av Wu-Tang! Det är smått ironiskt att Method Man avslutade sin första vers med ”kick in your door”, några ord hans vänner från Shaolin skulle komma att frukta i framtiden. Flowet här är likt det porlande vattnet från en brandpost i Brooklyn under stigande sommartemperaturer. Ett långfinger mot världen ack så befriande.

5. Ten Crack Commandments

Det ska krävs en hel del kontrovers för att Public Enemys frontman Chuck D ska ta till advokater efter att hans röst har samplats. Denna DJ Premier producerade instruktionsbok till crackförsäljning bar på just det. Ingen skulle aldrig kunna tveka på Biggies kredibilitet efter att han fångade langandets verklighet på 3 minuter. Det var inte polerat, det var inte överdrivet utan endast trovärdighets innersta essens.

4. Playa Hater

”And for my last hit, I’d like to take you back to the classic, B.I.G. style of course”. Detta Delfonices hommage är kanske en av de mer oväntade valen på denna lista. Biggie och Puff Daddys egna tolkning av soulgruppens låt Hey Love tar kärlekshyllningen till rapparens klassiska gatusceneri på ett storslaget sätt. Även att få höra BIG sjunga en hel låt är i sig något alldeles extra och förtjänar en placering på denna lista.

3. Juicy

En av de kanske mest kända låtarna från rapparens portfolio kom till under slutet av Ready To Die-inspelningarna. De råa verklighetsskildringarna av Brooklyns hårda natur var han redan känd för vid det här laget, men i Puffs ögon saknades något: en radiohit. Samplingen av MTume förvandlades till en historia om att växa upp bland trånga lägenhetsutrymmen med urklipp från Word Up! Magazine på väggarna; för att sedan leva bland

limousiner och lyxherrgårdar. Redan vid de första raderna cementeras låtens status som en rapklassiker få har överträffat.

2. Hypnotize

Detta stycke kommer förevigt vara känd för att ha startat ett upplopp av eufori när den gick igång på en boombox medan BIGs kista gled igenom Brooklyn. Detta är en skål till lycka och framgång som kom till under en mörk tid i hans liv. En skål till legender över hela USA, från Detroit till Miami. Den sanna kraften i Biggies förmåga att hypnotisera lyser igenom på detta triumfartade spår.

1. Everyday Struggle

Nog för att han hade talangen att skapa singlar gjorda för toppen av Billboards listor men BIG var som bäst när han lät mörkret inom sig ta över. Med låtar likt denna och Suicidal Thoughts berättade han om ett liv han inte längre ville leva. ”I don’t wanna live no more. Sometimes I hear death knocking at my front door” var början på en berättelse om en droglangare längst ner i hierakin med drömmar om toppen. Ett stort namn inom den kriminella världen blev han kanske aldrig, men med känslan för fängslande historieberättande och fascinerande rimmstrukturer garanterad rapparen här sin plats bland en av de bästa. 

Pharrell och vännen Chad Hugo låg bakom några av 2000-talets största raphits och under senare år har Skateboard P etablerat sig som en av världens största artister. Men vad är då tricket bakom denna oändliga framgångssaga? Bloggen Discopop tror sig har funnit svaret. För fans av producentens långa karriär – för tro det eller ej men vid 41 års ålder är den rätt lång – kommer detta knappast att chockera, men han tycks under åren ha funnit ett signaturintro. Kanske är det inte hans fallenhet för hårfin funk och psykaldeliska, men popfärgade, trippar utan snarare en simpel kick eller clap som har banat vägen till topplistorna?

De flesta etablerade producenter har ett eget attribut för att vi lättare ska kunna identifiera deras produktioner. Med det sagt är det ändå en fascinerande mashup vi erbjuds här nedan. Resan tar sin början vid det tidiga 90-talet och producentens flörtande med Michael Jackson på sin SWV-remix; för att sedan sluta upp vid senaste soloprestationen GIRL. 

Den där hatten är dock en modesignatur han kan lägga åt sidan nu va? I övrigt – när Happy än får mig att avstå radion – är det lätt att sakna tider likt dessa.