Sverige kan knappast skryta om ett överflöde i talangfulla bedroom producers — men det finns en klart växande scen och där är Grxgvr dess mest självklara stjärna. Med sin fantastiska Toothtaker EP samt imponerande beats för rappare som Yung Lean och det progressiva enigmat Bones har han gjort sig ett namn som en av Soundclouds mest lovande talanger. Över 100 000-tals lyssningar ljuger ej och när många enkelt tar efter har denna producent funnit en egen ljudbild som differentierar honom från alla andra.

Denna ljudbild illustreras kanske som bäst med den nya singeln Eurotrash från hans kommande 4EVER YOUNG EP. En minst sagt skrämmande skapelse har byggts upp av ylande atmosfäriska lo-fi-synthar, öronbedövande basslingor och minimalistiska ackordföljder där tankarna förs till en sorters instrumental trap. Sen när andra faller i fällan att förlita sig på ständigt säkra Lex Luger-808s utmanar Grxgvr normen med trummönster bestående av bland annat hårt slående rimshots och raspande hi-hats — vars effekt är en frenetisk jonglering med takter och skallbensknäckande effekter.

I slutändan är musiken denna producent från Dalarna gör helt i linje med de trakter han härstammar ifrån. Här är det som om svensk vemodighet togs till kaotiska nivåer i ett postapokalyptiskt landskap, en plats där skotrar täckta i taggtråd kan härja som i en scen från en svensk vintermotsvarighet till Mad Max. Så låt oss bara säga att om fredagens solförmörkelse skulle vara för evigt, var då redo att spela Grxgvr för alltid — du håller dig tydligen ung på det viset.

Läs även: Lär känna Soundclouds frälsare EASTGHOST med fantastiska ep:n Omniscient They

Bild via eyesandedge.    

Internets påverkan på dagens musikklimat är en vi kan tjata till döds. Det lär väl knappast ha undgått någon att allt ifrån torrents till sociala medier har haft ett stort inflytande över hur vi konsumerar musik idag. Men bland de mer självklara faktorerna finns outtalade hjältar och en som inte prisas tillräckligt är Soundcloud. Detta svenska musikdelningsforum har sen 2007 möjliggjort för ungdomar — så kallade bedroom producers — att med sina laptops nå ut från sovrum till lyssnare över hela världen. Kontakter har knytits, nya yttringar har skapats och den instrumentala musikens nuvarande välmående har helt enkelt mycket att tacka Soundcloud för.

Men även fast gigantiska plattformer som denna uppmuntrar kreativitet så kan den ibland sluta upp som en käpp i hjulet. Producenter finner en relation till en viss ljudbild eller trummönster och helt plötsligt har vi hundratals varianter av — till exempel den nuvarande dominerande subgenren — melankolisk synthtrap att konsumera. Progressiviteten upphör där någonstans och övergår istället till inflation. Då krävs en ny producent, låt eller projekt som kan skaka om fundamentet och kanske är detta vad EASTGHOST har att erbjuda.

Denna mystiske producent härstammar från det amerikanska hipstermeckat Portland där han blev en del av kollektivet STYLSS. Med en stadigt växande följarskara på Soundcloud sen första uppladdningen för två år sen har han byggt upp ett momentum som nu tycks nå sitt klimax med fantastiska ep:n Omniscient They. Sällan har jag stött på något så pass skrämmande vackert som detta magnum opus av åtta spår där genreöverskridande ljudbilder gör det svårt att likna projektet med något annat där ute. Det är — enligt han själv — sex månader av sitt liv komprimerat till 35 minuters fusion av ambient trap och drum n bass.

Med rabiata rimshots och själsomskakande bas kan vi dränkas i svett på det storslagna titelspåret eller drömma oss bort med den lågmälda Flint Hills akustiska gitarr och lo-fi-trummor — den ljudmässiga mångfalden är som sagt total, fascinerande och oerhört välproducerad. Blod, svett och tårar lär säkerligen runnit mellan fingrar och tangenter när varenda lilla ljud mixades till perfektion. Resultatet blir ett svävande soundtrack gjort för sena sommarnätter.

Detta är helt enkelt vad du vill höra ekandes i horisonten rullandes på en lånad cykel med ett skogsrave som destination.

Detta är även utan tvekan vad du vill hypnotiseras av när du försvinner in i dimman på den dunklaste av svartklubbar.

Visst det finns en risk att ditt hjärta stannar för varenda drop, men Eastghost är då alltid redo — likt Vincent Vega i Pulp Fiction — att omfamna dig med en adrenalininjicering av rang som lär ge upphov till sprudlande eufori.

 Vad som enligt mig är årets hittills bästa släpp finns att köpa här — ber därmed om ursäkt för utebliven thinkpiece om Kendricks nya platta.   

Rap är i ett diffust läge år 2015. Den tidigare uppdelningen av utbudet mellan öst och väst samt den högljuda södern är långt ifrån relevant sen internet band allt samman. Numera kan en rappare från New York antingen låta som att hen var uppvuxen i Houston eller vara hopplöst nostalgisk likt Sverige-aktuella Joey Bada$$. Samtidigt är den amerikanskbördiga genrens kanske största namn just nu en kanadensare medan äldre legender suktar efter relevans.

Här i Sverige står landskapet också inför drastiska förändringar med musikjournalister som fortfarande försöker lista ut vad grejen med Yung Lean är. Ser vi dock till internet — och främst Soundclouds flöden — blir det uppenbart att tunga synthproduktioner med röster dränkta i autotune är mer än ett nytt och spännande fenomen. Det är språket som har talats sen en tid tillbaka i olika former och fortsätter ständigt att utvecklas.

Ett nästa steg i evolutionen verkar Los Angeles-rapparen Horse Head stå för — om han nu ens kan liknas vid en rappare. Denna svårkategoriserade individ är en del av rapkollektivet Thraxxhouse, dock är den musik de ger ut är långt ifrån den melodiösa synthrap vi numera liknar med genrens progressiva utbud. Här blickar man istället tillbaka mot det sena 90-talet och tidiga 2000-talets akustiska emomusik. De konventionella drogromantiseringar får stiga undan när substansen i dessa texter är närmast skolmässigt simplistisk och hör främst hemma i ångestladdade ungdomsnoveller.

Med Horse Heads nya ep:n Romantic når en utveckling — som har pågått sen Bones började sampla alternativ rock — kanske sitt klimax. I en helgon.net-estetik filtreras rapparens melankoliska tonart genom autotune, gitarrer och trummor i klassiska trapmönster. Tänk ifall Blink-182 hade valt att samarbeta med Future på sitt självbetitlad vuxenalbum — där vi fann popgoth-oder som Miss You — framför The Cures de facto Robert Smith. Resultatet hade förmodligen inte varit långt ifrån det Romantic har att erbjuda.

Horse Head är sen långt tillbaka verksam som beatmakare och denna självproducerade ep lär nog polarisera många lyssnare. I slutändan är det dock något bisarrt som inte kan liknas med mycket annat och jag själv har inte riktigt bestämt mig huruvida jag avskyr eller älskar det — dock är jag uppenbarligen svag för låtar som Stockholm Syndrome dagar som denna när temperaturen ligger på plus och snön överger gatorna. Kanske är oddsen större att du faller för den självbetitlade gothboiens nynnande om du råkar vara svag för pojkgruppar med uppenbart dåraktiga klädval — med all säkerhet vågar jag påstå.      

Under de senaste åren har den mystiske Brighton-pseudonymen Hucci varit en trumvirvel till kraft inom den progressiva trapgenren som har sitt fäste bland Soundclouds flöden. För varje ny låt har den ständigt växande skaran av fans frälsts av tunga Lex Luger-mönster, energiska synthar och oväntade samplingar — där allt från Phil Collins till Notorious BIG kan förekomma.

Det stora genombrottet väntar vi dock ännu på och kanske är det nya projektet 404 den sista droppen före en överfull bägare av producentens gastkramande toner sköljer över världen. En kan knappast påstå att 19-åringen håller tillbaka med detta mixtape, hela 22 låtar har han bestämt att dela med världen och de finns alla att köpa via hans Bandcamp för ett pris du finner passande. Det priset kan förvisso vara noll men tro mig, när den här killen drar av sets på internationella festivalers största scener kommer du vilja ha ett äkta kvitto på din kredibilitet som dedikerat fan — vi talar ändå här om en potentiell helig skrift för Soundcloud-användare.

Du skall icke synda utan endast testa din tro samt nacke till den brittiska trapgud Diplo önskade han kunde appropriera.