Sommaren har börjat gå mot sitt slut när augusti räknar ner sina dagar och den annalkande hösten kryper allt närmare inpå våra medvetanden. Med det sagt finns det inget bättre tillfälle än BeatGenerationens återkomst efter ett uppehåll under sommaren. För er som har missat är detta segmentet där jag varje vecka lyfter fram musikaliska verk som låter producenten skina likt instrumentaler och remixer. Så låt oss nu glömma de senaste månadernas radioplågor och istället välkomna det dansanta vemodet.

Cyril Hahn – Open feat. Ryan Ashley

Under de senaste åren har namnet Cyril Hahn blivit synonymt med briljanta interpretationer av moderna pop och RnB-låtar. Han härstammar från Schweiz djupaste housegrottor och trädde fram på andra sidan Atlanten under Kanadas hiphop-renässans. Nu är han åter tillbaka med en ny låt och de som håller hans remix av Solange – Losing You nära hjärtat lär bli lyckliga då detta tillskott flöder i samma ven. Open med Ryan Ashley har en ljudbild som tycks bygga upp den färggladaste av mörka skogar där blixtrande varelser trippar fram likt strobes på fötter. När orden ”my heart” väl börjar eka bland träden har skuggornas väsen redan förtrollat dig och då verkar en flykt allt mer avlägsen, om du någonsin skulle vilja det vill säga.

Mila J – Smoke, Drink, Breakup (L-Vis 1990 Remake)

RnB-sångerskan Mila J:s singel Smoke, Drink, Breakup var en tämligen ljummen historia i genrens mest klassiska manér som inte alls fångade den dramaturgi titeln utlovad. Tur nog är dramatik nyckelordet när producenten L-Vis 1990 remixar låten. Den väntade känslostormen efter en blandning av rökbara droger, alkohol och traumatiska förhållanden fångas här perfekt genom allt från en tung basgång till ett klockspel smygandes längsmed nytolkningens interiör. Att alla synthar sedan spelar sin roller fenomenalt är väl väntat när vi talar om en av grundarna bakom det inflytelserika skivbolaget Night Slugs. Vill du höra mer från L-Vis – vilket jag antar – rekommenderas denna nattliga kärleksförklarning till Sade.

Cliff Martinez – The Knick OST

När jag förra veckan skrev om den nya tv-serien The Knick prisade jag främst musiken vars malplacering fångade den smutsiga början på 1900-talet likt inget annat. Bakom detta soundtrack finner vi Cliff Martinez; känd från sin tid i Red Hot Chili Peppers och andra musikaliska bidrag till filmer som Drive. Delar av hans ambienta synthunder finns nu att streama här och ifall det inte är nog att övertyga dig om att The Knick är en serie värd att följa, ja då vet jag inte vad. Det finns nämligen inte mycket i tv-väg just nu som kan toppa en injicering av medicinsk kokain mellan tårna till ovanstående låts klimax. Det där var i övrigt en scen från serien och inte en uppmaning till bruk av narkotika även fast denna musik säkerligen skulle göra sig passande i såna sammanhang – tror jag.

Om det är något amerikansk tv har en fallenhet för så är det realityserier. Vi kan kanske skryta om Robinson men jänkarna har tagit genren till nya höjder sen MTV började sända allt annat än musik. Resten av landets tv-bolag upptäckte efter ett tag att det fanns en målgrupp utanför de som endast suktade efter spritdränkta fester längs med New Jerseys kust, vilket bland annat skulle leda till skapelsen av pawn shop-serierna. Att pantsätta värdesaker verkar ligga USA varmt om hjärtat då serier som Pawn Stars har gett upphov till ett dussin spinoffs och även denna parodi från Emmy-galans huvudsponsor Audi.

Här kan vi se den älskade Breaking Bad-duon Bryan Cranston och Aaron Paul försvinna in i rollerna som de två sliskigaste pawn shop-ägarna ni kan tänka er. Kunden för dagen? Ingen mindre än Julia Louis-Dreyfus – alltså Elaine i Seinfeld och inte huvudrollsinnehavaren i Breaking Bads gatewayserie Weeds. På grund av ekonomiska svårigheter – blue meth är förmodligen inte involverat – har hon valt att vinna lite pengar på sin ärade Emmy-statyett och hamnar i två s k ”white trash”-nidbilders blickfång. Om någon, mot förmodan, kan motstå charmen dessa tre bär på finns chansen att sketchen på sina 6 minuter blir något långdragen. Men misströsta ej, när färgskalan bleknar minns vi hans namn; ja, Buzz Jackson, ni vet.

Film- och tv-branschens försök att anpassa sig till modern teknologi har inte alltid varit smärtfria – något 90-talet är ett bevis på. Främsta exemplet jag kan minnas är tv-serien Arkiv X:s första säsong och avsnittet Ghost in the Machine där agenterna bekämpade ett blodtörstigt operativsystem. Författarna bakom avsnittet visste helt klart vad de höll på med när de valde att uppfinna lite ny slang för datanördar likt ”electro-wizards” och ”techno-anarchist”; dosen cyberpunk nådde därmed hyperboliska nivåer.

Men det var dåtiden och dagens filmskapare har en helt annan utmaning – de där jävla mobiltelefonerna. Bästa sättet att döda en suspensfull scen? Låt kameran byta fokus till mobilen, för det finns inget annat som skriker dramaturgiskt inkorrekt än lite läsning medan en modern tappning av valfri skräckikon kryper längs med väggarna.

Tur nog har vi pionjärer likt BBC:s Sherlock som gör för sms-konversationer vad The Net gjorde för internet 1995. Den brittiske tumblrdrömmen till detektiv är inte heller ensam och för att sammanfatta de moderna framstegen – samt felstegen – har vi den alltid lika fantastiska Tony Zhou vars nya videoföreläsning är en våt dröm för alla techno-anarchists. Det är viktigt att vi tar del av hans studier och även ser till att de lever vidare för framtida generationer. Begrav dem i jorden eller sänd upp dem i rymden för en sak är säker ifall den värld vi idag känner når sin ände – föredragligen genom ett datorsystem a la Skynet; de efter oss behöver inte en till Michael Bay.

Ja jag är medveten om att Göran Hägglund har blivit tårtad men jag tänker avbryta detta politiska tumult med en påminnelse om att det finns mer i världen än en valrörelse fylld av bakelser. Medan vi har sovit upplevde människorna i staden Ferguson, USA en av sina värsta nätter sen mordet på Michael Brown, den 18 år gamla pojken som sköts ner tillsynes oprovocerat av en polis förra helgen. Under natten var återigen den militärbepansrade poliskåren igång när de bemötte demonstranter med klassisk polisbrutalitet i form av gummikulor och tårgas – något vådligare än en tårta.

En nation verkar snart ha nått sin bristningsgräns och vi vänder oss alla till en man för svar – John Oliver.

Sen den fd Daily Show-korrespondenten fick ta sin politiska satir till HBO med ett eget program har hans segment kring alla världens orättvisor blivit en liten räddning för uppgivna själar. Från korruption till internationella konflikter – det är lika säkert att Last Week Tonight kommer täcka det på ett briljant sätt som att Jan Björklund är den nästa partiledaren i tur för en tårta. I senaste avsnittet tog Oliver sig an dramatiken i Ferguson med fokus på polisens löjligt överdrivna insatser. Likt alltid är programledaren fantastisk i sin balansgång mellan komik och den bittra sanningen vilket berör samt upprör i en okonstlad samexistens. I klippet nedan kan vi även ta del av en SWAT-tanks berserkergång ackompanjerad av Simon & Garkfunkel – något jag antar att alla vill se.        

När det kommer till hårt levende i tv-världen tar kanske Community priset. Likt andra komiska motparter som Arrested Development kämpade den mot nedläggning – för att sedan misslyckas. Men likt ett magitrick signerat Gob Bluth har nu även denna serie uppstått tack vare Netflix Yahoo; även de med slag att bekämpa likt deras stigmatisering som en Google-kopia.

Skaparen – samt geniet – Dan Harmon närvarade nyligen vid Comic Con och erbjöd sina kultföljare ett tämligen litet smakprov på vad som komma skall. Klippet vi nu kan ta del av är en inbjudan i upplivningsprocessen av det bortgångna popkulturella eposet och mycket mer än så får vi egentligen inte. Men den dos av nostalgi denna metalliska process erbjuder skadar ändå inte och om inget annat är det en påminnelse att de har dvdboxar att sälja – för de måste ju ändå tjäna pengar på något sätt.