Lösgodisförbannelsen

9:47 9 Sep 2012

Jag har filosoferat lite och har kommit fram till att det förmodligen inte finns något mer otacksamt uppdrag än att handla sgodis till en kompis. Det blir alltid fel. Det börjar med att kompisen bara ”ååååh köp lösgodis till mig, ta den här femtiolappen och ta lite av varje, du vet vad jag gillar typ”. Man bara ”Jaa okej!” och går till Ica och är glad och kommer fram till godiset och börjar plocka. Man tar lite av sånt man själv inte gillar (romerska bågar, skumbanan, jelly beans och annat äckligt) och tänker ”Mmmm det här kommer hen att gilla” och är övertygad om att det kommer bli succé. Sen så kommer man hem med påsen och möts av reaktionen ”Bluuuuuuääääääääh vad har du för SMAK egentligen????”, och så var det förtroendet förbrukat. 

Det finns inget djupare förtroende man kan få som vän än att få handla lösgodis till någon annan. Det är typ på samma nivå som att donera en njure. Ändå så misslyckas man alltid. 

2 kommentarer | “Lösgodisförbannelsen”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Ajlin skriver:

    Jag kommer ihåg när jag precis hade flyttat till Karlstad. Jag och min kille gick ju all in och flyttade ihop efter att ha träffats bara tre gånger och så skulle jag till Konsum en dag och köpa lösgodis till oss båda för att vi skulle kolla på film och jag stod där framför lösgodiset med den där patetiska lilla spaden i handen och GRINADE för att jag inte ens visste vilket lösgodis han gillade. Jag ba; Vafan har jag gjort? Jag vet ju inte ens vad han vill ha för goooooodissssssbööööööl!
    Nu vet jag. Han gillar sånadär hårda godisar som kallas raketer och hallon/lakrits-peacemärken.

  2. Dicken skriver:

    Förlåt, men jag avskyr lösgodis. Jag gillar de där små blårosa flaskorna och kanske någon saltlakritsgrej, men inget annat. För mig är det bara en källa till irritation och osämja. Grejen är den att när det är filmkväll hemma hos mig och jag och vän/inna ska köpa snacks, är det alltid samma visa. Jag försöker DESPERAT att liksom ta omvägar runt den där jävla lösgodishyllan för att inte hen ska få syn på den och ba ”ÅH VA GOTT JAG VET VI PLOCKAR EN JÄTTESTOR PÅSE ÄCKLIGT GODIS” utan kanske nöja sig med en påse piratos eller en chokladkaka som vettigt jävla folk. Men ”åh, vi måste plocka lite lösgodis”, heter det alltid och så står jag där och känner mig utnyttjad för jag VET att jag kommer att äta max 1% av innehållet i den där jävla påsen men betala för 100% av det. Så ser jag med hastisk blick hur min äckliga kompis står där med skopan och väljer, sort efter sort med vidrigt godis, det enda roliga är att försöka förutspå vilka som kommer ligga och skräpa i min godisskål i ca tre månader innan jag slänger dem i vredesmod.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp