Det kan ju bara inte vara jag som är rädd för att frisören ska klippa av mina öron varje gång jag är där? Det känns som att hen är sådär farligt nära och rafsar vid örsnibbarna varje gång man sitter där. Varje gång så är jag övertygad om att örat ska råka stryka med och att frisören ba ”Ja oj det här var ju inte så kul… men det finns ju en första gång för allt, men vill du ha örat i en påse eller hur vill du göra?”. Jag bara väntar på att det ska hända. Finns det någon diagnos jag kan säga att jag har eller är jag dömd till att lida i det tysta? Det kommer ju bli ännu tystare den dagen när jag inte har några öron kvar att höra med över huvud taget.
Det avklippta örat
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Kommentera
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Krogrecension: Bambi |
Läs inlägget
Karin Nordin: ”Fine dining är inte min grej” |
Läs inlägget
"Det är ingen genväg att vara rånare" |
Läs inlägget
Krogrecension: Bord |
Läs inlägget
Förlängningar och hårprodukter i fokus |
Läs inlägget
24 timmar kostym |
Läs inlägget
Filmrecension: Som vi har älskat |
Läs inlägget
Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg
En gång fastnade en frisör med en kam i min dåvarande ögonbrynspiercing och slet med sig ring och ögonbryn och hela skiten. Blödde som fan och jag skrek som en gris. Klippte mig aldrig hos hen igen.