Gick förbi ett apotek idag och det stod typ ”Dags att göra fötterna sommarfräscha!” och jag fick panik och ville drunkna i min egen fotsvett. Mina fötter är typ två spetsiga stenar. Grova och sega som en surdegslimpa med naglar som växer från djupet av huden som gamla rötter till ett dött träd. Gud vilken ångest ändå. Ingenting man vill instagrama, OM VI SÄGER SÅ!!!
Vet inte om jag ska göra något åt det eller inte. Kommer väl sluta med att jag vaknar upp kallsvettig mitt i någon ljus vårnatt och åker in till stan och stormar in på det där nattöppna apoteket vid Klarabergsgatan och fyller en hel kundvagn med fotscrub och mjukgörande lotions och filar ner mina fötter tills de blir små, oigenkännbara stumpar.
Haj pu di (skånska) ((svensk översättning- hej på dig))
Jag älskar dig Frans, så pass mycket att jag läst tillbaka i ditt arkiv och nu finner mig själv på sida 18. Nu undrar jag om jag kan få din adress så jag kan skicka kärleksbrev typ all the time. Om du vill kan vi bli brevvänner som en annan hemmafru och hennes stiliga man i krig på Franska rivieran fast i nutid och inget krig inblandat.
Btw. Jag skrattade tarmarna av mig till detta (och alla andra) inlägg.
Puss på gumpen önskar jag och min vän Helena som fyller 17 år idag :-))))))))