Igår hade ”Söder om Folkungagatan” premiär på Kanal5. Programmet för alla oss som får ögonskav av att se på bandat material från postnummer utanför tullarna samt resten av världen. Man har ju alltid haft lite svårt att relatera till den verklighet som porträtteras i till exempel ”Ensam mamma söker”, ”Bonde söker fru” eller andra verklighetsfrånvända teveproduktioner, så då är det ju tur att ”Söder om Folkungagatan” finns och kan hantera de riktigt brännande frågorna man ställs inför i sitt vardagsliv. Äntligen en satir för alla på rätt sida av Folkungagatan. 

Ni vet hur det är… Man vaknar upp efter en hårt nattpass vid drejskivan av att en smoothiemaskin fräser i bakgrunden, reser sig upp och tar på sig sina glasögon med fönsterglas som man enbart har för syns skull och springer iväg ner till stenugnsbageriet på hörnet och köper bröd för en bulgarisk månadslön. Sedan så är det full rulle hela dagen! Pinnstolar ska hämtas upp, möbler ska restaureras medan man lyssnar på grammofon, och det närproducerade köttet från Sörmland kommer knappast att grilla sig självt. Det här är serien för oss! 

Jag gillade första avsnittet. Jag har dock lite förbättringsförslag jag tycker man borde ta till sig av för att göra programupplevelsen mer autentisk, och här är dem:

1: Filma serien helt och hållet i olika instagramfilter. Alla vet ju att det är så verkligheten på Södermalm ser ut på riktigt. 

2: Ta bort reklampauserna. I SoFo är vi oberoende av kommersiella krafter och andra konsumtionsfrämjande aktiviteter. Det enda man får göra reklam för är bakluckeloppisar och nya brödjäsningsmetoder! 

3: Köp en ny tröja med lösare passform till Björn Gustafsson. Helst i flanell. Nu under vintermånaderna så är det viktigt att kläderna har lös passform med tanke på all ved man hugger på innergården, och det slitage som dessa rörelser orsakar på tyg och sömmar.