Har tänkt på en sak. Är det inte ett jävla tjat om hängmattor på somrarna? Vart man än går någonstans så är det någon som pratar om hur härligt det är att kasta ner sig i en hängmatta. Vissa hinner knappt gå upp på morgnarna innan de får en spasm och tvångsmässigt slänger ner sig själva i en sån. Man kan knappt öppna upp en tidning längre utan att någon tipsar om ”skön sommarläsning till hängmattan”. Så härligt är det faktiskt inte. ‘

Kvinnan på bilden ovan verkar till exempel ligga riktigt obekvämt. Med den där hållningen kommer hon bli sjukskriven för ryggskott under hela hösten. Huvudet ligger på en så låg höjd att en vild grävling skulle kunna attackera ansiktet med kort varsel. Handen har somnat av för längesen. Vet vi ens om kvinnan lever över huvud taget eller om hon är huvudperson i en sommardeckare och precis har blivit utsatt för ett brutalt mord i idyllisk miljö? Nä, precis! 

Vem har ens en hängmatta? Till att börja med så måste man ju äga inte bara ett, utan TVÅ träd för att ens ha förutsättningarna att köpa en? Så himla småborgerligt. Man kan lika gärna börja kalla altanen för ”uterum” på en gång eller döpa om växthuset till orangeri när man ändå håller på. 

Hur bekvämt är det här egentligen? Ni har en skitstor trädgård men ändå så envisas ni med att sitta och trängas på ett litet tygstycke? Inte ens hunden slipper undan, och kan inte göra annat än att ropa på hjälp ut i tomma intet. Usch! 

Bild från mitt badrum. Nä jag bara skojar! Här har det spårat ur fullständigt. Komplettera med lite abstrakt konst också. 

Tittut! Kolla vad spexig och avslappnad jag är som ligger här mitt på blanka eftermiddagen! 

Vet inte vad ni känner, men är inte den här hängmattan lite FÖR smal för att någon ska tycka det är bekvämt? Hängmattetillverkarna måste sluta uppmuntra till anorexia och andra ätstörningar. Size zero-hängmattorna måste bort innan de förstör fler unga tjejers liv!