Ja jag spårade ur i helgen. Jag installerade Sims 3 och sen så var det tyvärr kört. Jag har suttit och designat läppar hela kvällen och koordinerat olika sorters outfits och byggt en herrgård i New England-stil. Tröttnar aldrig. Har officiellt inget liv längre, men det var väl kanske inte någon nyhet.
Älskade The Sims 2 så mycket när jag var mindre. Hade typ alla expansionspaket och så skapade jag massa gaypar som jag aldrig visade för någon annan. Det var typ mitt enda kärleksliv under hela högstadiet. Nawww. Eller vadå ”under hela högstadiet”, det är fortfarande i princip mitt enda kärleksliv.
Men det är säkert bara en fas jag går igenom. Det här Sims-spelandet alltså. Precis som jag hade en fas när jag köpte Kelloggs Frosties, Play Station 2 och köpte Tom och Jerry-kex för någon månad sen. Gud vad min identitetskris börjar bli dyr om jag hela tiden ska komma på nya saker att återuppleva som jag gillade när jag var tolv.
The Sims 3 äger! Jag kan inte spela just nu för min dator är knepig, men annars så. Särskilt nu när man kan trolla och skit! Och väder kommer snart! Men ingenting kommer ju slå antalet timmar eller inlevelsen jag hade när jag spelade the Sims 1 i högstadiet. FYFAN vilket nötande, och hur kul som helst! Kommer ihåg när jag satt och spelade mitt i natten ensam och helt plötsligt kommer ett spöke i spelet, haha. Brrr-aa!
Jag vågar inte börja spela Sims igen. Då kommer alla studier gå åt helvete!
Tidigare i år, precis innan studenten, käkade jag också kex + tittade på nya My Little Pony:Friendship Is Magic (rikigt bra). Tror att jag regresserade, gick tillbaka till barndomen för att slippa stressen jag hade. Du kanske också är stressas/orolig?