Igår fyllde jag 19. Har såklart ålderkris deluxe. Ingen tar en på allvar när man säger sånt här, MEN JAG KÄNNER MIG SÅ HIMLA GAMMAL!!!!! 17 var min bästa ålder. Massa kul som hände och ens största problem var att man var jättekär i någon som inte var det tillbaka. Nu såhär två år senare så står jag på Ica Kvantum och klämmer på olika ostar och funderar på vilken som ger mest kalcium för pengarna. VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT EGENTLIGEN???? 

Klart att det finns massa fördelar med att bli äldre också. Typ bestämma vilken ost man ska köpa själv och ha hela världen framför ens fötter, men det är ju inte sånt man tänker på när man står där i mejeridisken och undrar var livet gick fel någonstans. 19 känns ju rätt meningslöst också men samtidigt rätt skönt eftersom man inte är riktigt vuxen än. Vid 20 så är det ju kört.

Jag dricker ju knappt så jag bryr mig inte om jag får gå på systembolaget eller inte så det känns inte riktigt som att den förmånen vägs upp av all vuxenångest, men men. Jag har ett år kvar iallafall. Har redan börjat lägga undan en hundralapp i månaden till mitt pensionssparande.