Ikväll så är det final i Let’s Dance. Synd att ingen har brytt sig om vem som vinner sedan 2007. På många sätt påminner tävlingen faktiskt om EU-valet, och nedan kommer några punkter som bevisar den tesen. 

1: Begränsat intresse hos folket men oproportionerligt stor mediaövervakning. Jag vet inte hur ni känner, men det måste finnas någon gräns för hur många Expressen-artiklar som kan skrivas om att Tony Irving är förbannad på valfri folkkär kändis. 

2: Lågt valdeltagande. Förvånansvärt få människor röstar i Let’s Dance, trots att många viktiga, strategiska beslut om landets framtid tas där. 

3: Elitens verklighetsfrånvända livsstil. Let’s Dance-eliten lever ett glamouröst liv avskurna från resten av befolkningen, med en mängd olika förmåner som de roffat åt sig. Ändå så gnäller de och klagar på att det ligger mycket hårt jobb bakom den polerade fasaden och att de alltid är i tjänst, men oss lurar de inte!

4: Destruktiva, mörka krafter på frammarsch. I Let’s Dance finns det många mörka krafter (ättlingar till Pernilla Wahlgren) som försöker vinna mark hos väljarna. En farlig utveckling som måste stoppas till varje pris.

5: Kändisar som försöker hålla sig kvar i rampljuset. Let’s Dance har Glenn Hysén. EU-valet har Lars Adaktusson.