Igår så var det dags för kvällen som vi alla har väntat på (men inte lika mycket som Sanna Nielsen, som har väntat ända sedan hon föddes). Finalen i Eurovision Song Contest, också känd som den europeiska LED-skärmsindustrins enskilt största inkomstkälla, bjöd oss på storslagna, musikaliska epos vi aldrig kommer att kunna glömma, oavsett om vi vill det eller inte. Iallafall om man gillar flöjt och etnisk falsksång. Förutom den numera naturliga teveunderhållningen storbystade kvinnor som kärnar smör och det bästa av dansk ”humor”, så fick vi även en inblick i hur svårt det är för många europeiska länder att hitta en person som både ser bra ut och har kunskaper i engelska som kan presentera landets röster. Det här är tyvärr lättare sagt än gjort, och man får oftast nöja sig med att endast ett eller inget av dessa kriterier blir uppfyllda.

Sverige valde t.ex att Alcazar skulle ge våra röster, för att bevisa att tre personer tillsammans kan göra ett precis lika dåligt jobb som en enda. Moderaternas arbetslinje är dock det viktigaste, och för att bekämpa massarbetslöshet och ge avdankade schlagerstjärnor en värdig sysselsättning så får man ibland vara innovativ.

Lettland bjöd på en döv ishockeyspelare. Naturligtvis så kunde inte de ”sportiga killarna” unna resten av Europas befolkning en kväll helt utan inslag av idrott. Typiskt!

Sen var det Frankrikes tur! Förutom att vägra prata engelska som vanligt så valde de att prata jättemycket franska, och då menar jag verkligen JÄTTEMYCKET. Förmodligen så hade hon inget viktigt att säga, men det lär vi aldrig få veta.

Efter det så kom Ryssland. De exporterar en hel del gas ut till Europa, men måste som ni ser importera stora mängder brun-utan-sol till sina tevepersonligheter vilket gör att ekonomin hamnat i obalans.

Danmark fick också ge poäng. Jag vet, vem bryr sig om vad de tycker om något, men jag antar att det var en formalitet. Jag skulle gissa att hon som fick ge Danmarks poäng säkert är ”jätteglad” för programledarnas skull och att hon inte alls skulle vilja ha deras jobb istället för att stå och frysa på Ströget i en mönstrad transparent kondomklänning.

Kvällens drottning var dock Conchita. The wiener takes it all! Alla andra kommentarer är överflödiga, och nu undrar jag bara om det är möjligt att rösta på henne i EU-valet om två veckor? Nästa år ses vi i Österrike. May the best song Wien!