Möttes av den här gråtande fjortisen tidigare idag. Igår tog hon studenten (fick mens när hon sprang ut) och här på bilden inser hon att hon valde ett studieförberedande program och har minst fyra år till att plugga innan hon är klar. Ett hårt uppvaknande. 

Själv så flyttade jag ju till Stockholm dagen efter studenten. Hade jävligt bråttom faktiskt. Minns att det var ett event med gratis mat samma dag som jag kom, och det kunde jag ju inte missa för allt i världen. Sen har jag blivit kvar! 

Det stod ”Det är en dag imorgon också” på min studentmössa och det står jag fortfarande fast vid. Vissa tonåringar verkar tro att man bara kan ha champagnefrukost när man ska ta studenten, när man i själva verket kan ha det varje dag? Därför gjorde jag ingenting under hela min studentvecka. Kommer aldrig förstå folk som ba *lever för studenten* och fortfarande tycker att det var den bästa dagen i deras liv. Vad har man för liv då egentligen? Inte för att resten av livet är värsta festen, men ändå. Man har ju haft roligare kvällar än studenten, fast det kanske är mig det är fel på och inte alla andra.