Jag har jävligt mycket erfarenhet av att försöka hålla en berusning på rimlig nivå under transport från Hässelby till stan. Från port till port vi snackar ofta 90 min exklusive natklubbskö. Det är en grej, som vädret inget man pratar mer än nån minut om då och då men det är en grej. 

Detta är relevant för det är precis exakt ett sånt här senario som skymtar förbi i Joel Fungz nya video och sång Världen är min. Det handlar om att hinka, festkväll från början till slut. Från att hooka upp med din kompis till att vakna upp på okänd plats efter att ha missat 198an hem, via röjig förfest, nämnda transport mot stan och det förvirrade vimlet på Stockholms gator under småtimmarna. Det här är minnen och nostalgi för mig så jag får hålla mig för att inte låta det här spåra ut i några noveller om att vakna avslängd av bussen i Backlura (eller ännu värre tuben i Hagsätra), även om jag helst vill.

Låten påminner mig, förutom om typ 60% av mina festkvällar i livet, också om första gången jag la märke till honom: hans vers om haffla och slice på Vems Diggar det från typ 2013. Jag må va jävig i min bedömning just nu pga all nostalgi jag känner efter att ha sett videon och efter all adrenalin som pumpar i kroppen efter att precis ha sett U21-landslaget upprepa due-due men, det är omöjligt att inte bli festpepp av denna sång?

Videon ser ni här:

Kommer inte hinka just nu men kommer lyssna på Joels nya mixtape Nu eller Aldrig som precis som låten släpptes idag. Hör det nedan. 

/hugo