100s

Det här inlägget är typ en fortsättning på det här inlägget om Funkiga bukten och avsnitt 104.

Innan 100s bytte namn till Kossisko och började göra musik som låter som annan musik (disco? prince?) var han de internationella fanbäraren för genren positiv 90-tals nostalgi. Med positiv 90-tals nostalgi menas* rap-musik som är nostalgisk över sitt förflutna utan att för den delen låta gammeldags tråkig.

Det har ju alltid funnits nostalgisk rap-musik låter som gammal rap-musik på ett dåligt sätt. De senaste åren har vi hört t ex Jocke Badass och Jocke Cole. Om de vore nostalgiska kockar och inte nostalgiska rappare skulle man kunna förklara deras nostalgi med att de gör mat på råvaror som överlevt 90-talet. Då menar jag inte viner som åldrats och blivit bättre. Kocken Jocke Badass gör sin TopHat-strut på mjölk som mjölkades 1993.

100s var Bay-rapparen som lät jävligt mycket 90-tals bay, framförallt som Too Short, utan att för den delen låta föråldrad och otidsenlig. 100s använde sin tids primörer men kokade ihop något inspirerat av 90-tals recept.

100s tillhör det förgångna, det är ju väldigt tydligt t ex genom att han inte finns längre. Sedan Ice Cold Perm släpptes 2013 har vi inte hört mer rap från honom. Men just hans specifika nostalgi och kvalitets-leverans av kombinationen 90-tal och 2010-tal lever vidare. Hur hela den kedjan hänger ihop läser och hör ni i funkiga bukten-inlägget (och den uppdaterade Funkiga bukten-Spofity-spellistan).

Det här inlägget handlar om en för mig ny rappare inom genren! Förutom mina favorit Ezale och Nef The Pharaoh och Mozzy visar det sig alltså att Payroll Giovanni är toppen! Han är visserligen från Detroit men det spelar ingen roll när han gör musik idag.

Det var egentligen allt jag hade att säga om den saken. Här är hans senaste skiva:

Skivan är toppen. Brainstorm låtar massa som Young Gully och en hel del Livewire. Where I’m From låter massa som The Jacka. Real Plug låter massa som en DJ Fresh-produktion från 2008, inklusive funk-refrängen som kunde va tagen från en E-40-skiva från 1996. Jag kan fortsätta men skit i det, lyssna istället.

Senast i förrgår trodde jag att Payroll Giovanni gjorde musik som lät som Hoodrich Pablo Juans musik pga blandade ihop deras namn på nåt sätt. Det roliga är att för några år sedan gjorde han och hans grupp Doughboy Cashout musik som lät ungefär som den musik folk som idag gör musik som låter som Hoodrich Pablo Juans musik gjorde på den tiden. Hängde ni med?

Skitsamma. Så här landsort lät han 2012:

Sådär låter rappare som antingen lägger av med rap eller flyttar till Atlanta och börjar göra musik som låter som Hoodirch Pablo Juan (alltså trap). Men Payroll Giovanni har istället blivit nya 100s?

Det var nog allt.

Det här är en av Payroll Giovannis bästa videos:

Så här ser Payroll Giovanni ut.

/Hugo

*fastslaget i den internationella konferensen ARMÖ (Alla Rimliga Med Öron) år efter år sedan 1986.

Jag har ingen aning om den 18-årige Detroit-rapparen Yae Yae Jordan är skyldig till det dödsfall han häktades för nyligen och jag känner mig lite kluven inför hur djupt jag vill gärva ner mig i hans musik. Å ena sidan är det här något av det bästa från 2014 jag upptäckt nu i december (när jag ger saker jag missat under året chansen). Å andra sidan kanske det här är det sista vi nånsin får höra från honom. Härifrån kan vi inte göra mer än att hoppas att han är oskyldig och att han släpps så att han kan släppa mer musik, hoppas på att hans karriär inte tagit slut innan den började. 

Just nu håller jag mig till att notera att låten Neigbhourhood Crook i videon här ovan är skitbra. Jag kanske kommer kolla på den där entimmes-dokumentären om honom som var relaterad till videon också vi får se. 

Anledning till att jag gillar denna låten är att den påminde väldigt mycket om hur Oakland-gänget Livewire lät för några år sen. Högt temp och gutter. Jag är mycket besviken men inte förvånad över att jag inte kommer på det perfekta exemplet (pga sämst minne för sånt), men med eller utan perfekt exempel är jag 100% säker på att Yae Yae hade passerat helt opasserat på en Philthy Rich eller J Stalin-skiva typ 2010. Kanske för att produktionen på Neighbourhood Crook låter som en upp-speedad DJ Fresh-produktion. Aja Dope Boy med Philthy Rich får funka som jämförelse:

Det är helt oklart hur det kommer sig att Yae Yae på denna sång låter som bukten för fem år sen, kankse för att midwest alltid haft en go relation till bukten. Kanske eftersom att Livewires sound också är exakt samma sound som många stora underground midwest-rappare har. Kanske är likheterna helt och hållet en slump denna gång, för det är ingen exakt kopia liksom.

Hursom, frias Yae Yae tror jag att han kan ha en åtminstone har en lika framgångsrik karriär som Livewire-gubbarna haft, dvs lång och varsam framgång lokalt. Kanske kan han till och med slå större, han är ändå signad till Chief Keefs GLO Gang. Jag menar han kanske slipper betala typ 100 miljoner dollar för en Chief Keef-vers i alla fall (som messy marv påstår att philthy rich gjort).

Här nedan är en bild på Yae Yae tillsammans med Chief Keef, som signade Yae Yae i juli.

/Hugo