(Ursäkta bilden, jag tog alltså ca 0 respektabla bilder under årets WOW, och kände inte för att inleda detta med ett filmklipp där jag shottar Fireball….)

Hej! VBDFR har dragit ner på aktiviteten under sommaren pga jobb, föräldraskap och semester. Som ensam representant från VBDFR begav jag mig dock till Way Out West, och eftersom jag nu traditionsenligt sitter hemma med en post-WOW förkylning och tappad röst (asså jag får inte fram ett ord….) tänkte jag recappa festivalen lite.

Övergripande spaning: Jag blir mindre och mindre intresserad av att se konserter för varje år som går. Nästa år kan vi väl ba skita i spelningar och så är hela festivalen en enda lång dagsfest istället? *dryg stockholmare*

Mapei va asbra, dog av dansarna.

Future har jag recenserat här. För att sammanfatta: det är fel att hata på Future för att han kör playback, däremot är det fritt fram att hata på att ljudet va kass, att hans mick typ inte va på eller att han bitvis kändes lite oengagerad. Det finns olika typer av rapkonserter och alla ska inte bedömas lika. Puss och kram. PS. Anledning nummer ett att hata Future är för övrigt att han kanske är otrogen mot CiCi.

Outkast va SÅÅÅÅÅ BRAAAAA. Tydligen pågår ”Outkastdebatten” med anledning av att det projicerades bilder på avklädda kvinnor under delar av konserten. Jag tycker dessa visuals va ganska nice, störde mig inte mer på de än jag störde mig på säg… strippklubbsscenen i Beyoncés No Angel-video, men självklart får alla göra sin egen bedömning av hur mycket sexism man kan leva med och när. Jag har lyssnat på Outkast sen jag var barn och blev väl knappast förvånad, dom har ju haft nakna tjejer på sina skivor forever? Däremot tyckte jag att Andrés solodel var lite väl seg och jag hade mycket hellre hört lite av hans gästverser än Hey Ya för den jävla låten HATAR JAG ÖVER ALLT ANNAT. Alltid hatat den, kommer alltid hata den. Annars känns det som att jag kan gå vidare från Outkast-konserten som en mer fulländad människa, som att erfarenheten av att ha sett Outkast live för evigt kommer skänka mig liiiiite mer livsglädje.

Pusha T va också SÅÅÅÅ BRAAA. Jag höll på att dö när han spelade Trust You och blev så hype att stackars tjejen bredvid mig fick knuffa bort mig. Förlåt.

MEN!!!!!!! Det som gjorde störst intryck på mig var Cherrie och Leslie Tay live på Nöjesguidens dagsfest på lördagen. Ord kan ej beskriva hur mycket jag längtat efter att få höra riktig jävla r&b på svenska, och jag orkar knappt tro att detta verkigen händer. Att bägge dessa talanger dessutom gjorde sina första spelningar? Jag är fortfarande i chocktillstånd och vill bara höra mer mer mer mer mer mer.

Nu ska jag återgå till att ta en hård te med jävla massa honung, men vi hörs snart igen!

Tidigare idag bloggade Hugo om vilka låtar olika amerikanska fotbollsspelare valde att gå in till under NFL-draften. Olika atleters mer eller mindre lyckade låtval fick oss att fundera på hur det skulle se ut i ett parallellt universum där VBDFR var stjärnatleter istället för rapnördar. Vilka låtar skulle vi själva gå in till under en NFL-draft?

Första rundan, val 1:
Atlanta Falcons väljer:

Sanna, QB (quarter back):

Först tänke jag att jag skulle välja nån female anthem, typ Webbies ”Bad Bitch”, Yo Gottis ”5 Star”, remixen av ”My Chick Bad” eller typ Remys ”Fresh”. Men efter lite ytterligare funderande kände jag att tillfället snarare skulle kräva en sån där riktigt fet motivations-låt, och då finns det bara ett altnerativ för mig. Futures You Deserve It är min go to-motivationssång, jag lyssnar på den typ varje gång jag tänker att jag borde hoppa av skolan eller att mitt liv kommer gå åt helvete. Den här låten kan ta mig igenom vilken skitdag som helst, och jag ska LÄTT blasta den när jag tar examen :D
 

Första rundan, val 2:
New Orleans Saints väljer:

Hugo, SS (strong saftey):

Jag har två saker jag tänkte på när Sanna förelsog att vi skulle välja varsin draft-sång.

1. Jag gillar när atleter bygger upp nån sorts stark tro på att världen är emot dem. Oavsett om den världsbilden är rimlig eller verklighetsförankrad alls. I media får vi läsa om hur bra de är på sin sporter osv, kanske påpekar någon att de gjorde nån felpass nån gång och så där men annars är det rätt peppad stämning. Men när de intervjuas kokar de bakom ögonbrynen av ilska och de säger fuck the haters, ingen vet vilka the haters är men det spelar ingen roll för det är känslan av att lyckas i motvind som är det viktiga.

2. När jag idrottar tycker jag om att förmedla en aura av att det går lätt för mig.

När jag cyklar över en bro i Stockholm kämpar jag ofta som ett djur pga sådär med konditionen va + lättare att bita ihop och ta i än att sakta ner och hoppas av cykeln. När jag närmar mig och passerar en annan som kämpar ändrar jag direkt framtoning, sätter mig upp på sadeln och trampar långsamt chillat som att jag bara gled upp hur lätt som helst. Ett direkt hån mot den långsammare och kämpande främlingen på cykel som jag passerat.

När jag har hajkat när jag åkt skidor har jag ibland, dvs promenerat upp för berg där det inte finns liftar har jag så klart alltid tyckt att det är skitjobbigt. Personen efter mig kanske inte märker det, för när jag kommit upp på typ en platå och egentligen vill dö av trötthet har jag ovanför den bakomvarande kämpande kompisen ställt mig och dansat lite. Som att jag är lite uttråkad av promenaden och behöver få ut lite överskottsenergi.

Eftersom  jag just nu inte kommer på någon sång som kombinerar känsla 1 och 2 så innebär detta att jag står i valet och kvalet mellan att välja antingen en fuck-alla-hatare-klassiker eller en danshit. Antingen väljer jag Wes Fifs och B.O.B.s techno-rap klassiker Haterz Everywhere. Denna kom när B.O.B. var Kendrick Lamar typ. Eller så väljer jag en dansvänligare hit, såsom We Are Toonz Nae Nae, GS Boyz Stanky Leg, Hurricane Chris She Fine eller Lil Wils My Dougie eller kanske B Hamps Do The Ricky Bobby. Näe, eftersom jag är vald av New Orleans Saints så får det bli Louisiana Cashs gamla goding Walk With A Dip:

Första rundan, val 3:
San Francisco 49ers väljer:

Petter417, TE (tight end):   

Jag väljer Paaps Salam pga: ja e inte muslim men jag tror nog ja lever i haram ibland.

Future släpper sitt andra album Honest om några dagar, men sedan ett par dagar tillbaka har man kunnat streama albumet på internet. Förvirring har uppstått eftersom streamalbumet först saknade några låtar, och andra  var bara snippets. Jag fuckar inte med snippets så jag har undvikit streamen, eller okej… jag ”Sanna-lyssnade” lite som Petter417 skulle sagt. Sanna-lyssna = lyssna på ca 4-8 sekunder av varje låt. En låt som först saknades på streamen av Honest var Benz Friendz (Watchutola) som gästas av André 3000. Jag älskar André, han kanske till och med är min favoritrappare någonsin. Jag HATAR att göra sånna listor, men det är också något med hur André är så sparsam med gästverser (för att inte tala om egen musik) nuförtiden som gör att varenda inhopp han gör känns så JÄÄÄVLA rare. Att jag ska få se honom live i år? Kan knappt fatta det.

Anyway, Benz Friendz är en sviiiiiiiinbra låt, känns som Future och André verkligen hittade varandra där i studion och skapade lite magi, lagom throwback, lagom klassiskt, ändå modernt och väldigt Atlanta.

Vill man gräva ner sig lite i André 3000s gästverser kan man ju kolla in det här mixtapet som samlar någa av mina absoluta favoriter. Tyvärr saknas en av de verser jag gillar allra allra mest, nämligen denna från typ 2007:

ALLTSÅ SÅ PERFEKT. Jag orkar inte.

På bilden ser ni Young Scooter. Han är helt OK, vilket jag verkligen uppskattar. Jag kan tycka att det är skönt att lyssna på musik som inte är dålig eller irriterande utan bra, men utan att vara smärtsamt bra, så bra att jag måste engagera mig och få helt hög puls och så. Mer “ahh dehär va chill, fan va gött” och inte som när jag lyssnar på “Malcolm” och blir helt skakad och vill tatuera in allt Jaqe säger.

Exempel på Young Scooter-musik jag lyssnat nästan orimligt mycket på är ett mixtape som heter “Street Lottery” samt en låt som heter “All We Do” och som pajjar hela min “tes” här för där rappar Young Scooter över ett av Zaytovens bästa beats på 10-talet och är jättejättebra. Jag satte den först på en mix jag gjorde en gång som heter FILAFAKKA 2 , som är det sista jag la upp på min soundcloud innan mina gratisminuter tog slut, viket var för över ett år sen. Det är en bra mix, speciellt om en gillar throw-back-klassiker från 2012 som avslutas med förhistoriskt gammal Cormega som går över i typ tio minuters ned-pitchad house med Whitney Houston-vokaler.

Men nog om mig nu :) och nog om Young Scooter också för den delen, enda anledningen till att vi pratar om honom just nu (lol “pratar” jag skriver och ni läser, äkta dominans-kommunikations-relation) är att han har släppt en ny låt nämligen denna:

Som ni ser i soundclouds nya coola stora spelare så är det alltså en (jättebra) låt som heter “Disfunction” där Young Scooter rappar tillsammans med Ciaras pv Future (ett geni), Young Thug (också geni) samt Juicy J (legend). Just Juicy J, som inte är namnet på ett hittills okänt samarbete mellan Juicy J och Just Blaze utan början på den här meningen, är den om står ut mest I den här samlingen rap-män från södra USA och med “står ut” menar jag att han är den minst intressanta av dom idag. Jag får säga så om Juicy eftersom jag har lyssnat på hans musik i femton år, alltså sen han reppade Hypnotize Minds vilket jag nämner för att göra en halvkass segway till att beskriva produktionen på den här låten som “hypnotisk”. Det här beatet är både ett helt vanligt 808 Mafia-beat och ett helt unikt 808 Mafia-beat AT THE SAME DAMN TIME. Slutet på förra meningen var en Future-referens och ser en på, Future är ju med på den här låten! Ok nu är jag bara fånig men jag har inget nytt att skriva om Future just nu så jag kan skriva en grej om Young Thug istället: Undra om alla rappare som försöker kopiera Young Thugs flow just nu även kommer att ta efter hans vana att kalla sina kill-kompisar “lovers”? Det hade väl varit KUL :)

PEACE

/Petter  

(Future, så trevlig, så snygg, så bra)

Future har en ny låt som heter ”Move That Dope” som Parisa aka chefen just bloggade om så ni kan lyssna hos henne. Den är skitfet, speciellt på grund av beatet som Mike Will Made It har gjort.Iallafall, Pharrel Williams är med och rappar om Comme Des Garcons och Buffalos (?), samt drönare. 

Producenter som rappar, vad är grejen med det egentligen *Seinfelds röst* Såhär är en producents liv: Sitta och justera olika reglage inne i en dator för att olika ljud ska låta på olika sätt. För detta tackar jag dem från djupet av mitt hjärta eftersom jag älskar musik och inte vill leva i en spoken-word-värld. Men inte jättespännande livsstil att rappa om?

Iallafall.

På den här låten rappar (i denna ordning) Future, Pusha T, Pharrell Williams samt, LOL, Casino. För er som varken brukar ”spela skivor” eller gå på club där det spelas rap, låt mig kick some knowledge real quick AKA förklara en grej: när en spelar rap ute på lokal för att folk tex ska dansa så spelar man i snitt max en refräng, en vers, en refräng till o sen kanske en vers till och sen mixar man över till nästa låt och gör samma sak. Enda undantaget är AM43-remixen där en alltid spelar till och med Piraternas vers. (Lani Mos vers har tyvärr aldrig spelats ute på lokal nånsin för innan den kommer Promoe ivägen och pratar om sperma vilket är synd för Lani Mos vers är M O R D. ”Han slaktade alla, inklusive mig” – citat Sebbe Staxx, källa: material från min intervju med Sebbe Staxx i Nöjesguiden 12/2013 som inte kom med i den slutgiltiga versionen av min intervju med Sebbe Staxx i Nöjesguiden 12/2013). Andra kända undantag från max-två-verser-på-cluben-regeln är Isons vers på ”Från Hjärtat” (HIGHWON FUCKA/BRÖDERNA DALTON), Lil Jons vers på ”Lovers and Friends” samt Lilla Namos på ”Gal Remix”. 

Så eh… grattis Casino du har nog 2014 års minst spelade vers på vad som kommer bli en av 2014 års mest spelade låtar. Lionpaw bror

/Petter