Vi drar igång 2 lax 18 med otroligt mycket musik, bl.a. firar vi att Ozzy äntligen släppt ”Några gånger” o att Jelassi debuterat, har massa mer eller mindre starka spaningar från USA, nått från blåa linjen, touchar en diskussion om Female Rap, leker ”who am I? Bo Hagon!!” igen, Petter har nått om porr, Sanna nått om rap om killar som e rötna, Hugo nått om Baton Rouge, ja ni hör ju, året är nytt, musiken är ny, VDBFR är mer eller mindre precis som vanligt. KRAM <3
Adam Aden och Guleed trycker på och sen finns ingen hoppa av, VAPORMAX går i 300km i timman från start till stopp. Det är toppfart på allt, flowsen, beatet, videon, till och med själva processen: Låten spelades in för en vecka sen, videon filmades i söndags, och nu är den här. Detta är Möllevångens superhjältar och de flyger fram. Guleed ger oss mer av sitt unika sång-flow, men du får aldrig glömma att Guleed kan spotta. Han lägger verkligen grejer, som du nästan kan missa för han lägger sina grejer som att det inte är en grej:
”vi glider kör på/döden är enkel men livet är svårt/rutiner som går”
Men det går inte att missa när han sjunger det där äkta äkta, som när han sänker rösten och låter dessa rader flyga:
”Har lämnat märken på själen/kan aldrig vända hem/levde i misär men vi kan ändra det/kom och sätt dig i min sits om du kan klara det”
Men om vi ska snacka om flow i Sverige så måste vi snacka om A d a m A d e n. Vi kan snacka om Adams karriär, om starter och stopp och väntan på rätt tillfälle, och han gör det själv också i sina låtar, men låt oss just nu bara uppskatta kulsprutan som sitter i denna mannens mun. Det finns inget stopp, flowet har varvat dig innan du hunnit blinka, försök hålla jämt tempo du kommer svimma. Adam har så mycket i sig, det finns så mycket rapglädje där inne, så mycket passion som samlats under åren, så mycket stolthet, det brinner från elden därinne:
”hur kan du snacka om kulturen? När du börja för en vecka sen? Möllevången rinner i min artär mannen, om jag taggar kommer längta hem”
Vi kan prata om mycket mer. Vi kan prata om videon, hur den matchar låtens energi, hur ofbendz, som gör alla Malmö New Waves videos, får bilderna att spraka och smälla på nya sätt, om Guleed och Adams samspel och energi, hur de rappar tillsammans, verkligen tillsammans, på sätt som är omöjligt utan en äkta kemi. Vi kan prata om allt det. Men låt oss just nu bara uppskatta det här.
Varje vers av Ozzy är en skatt, men alla juveler syns inte med en gång, du måste titta noggrant för att verkligen se dem.
Kolla bara hur han öppnar denna:
”Gentleman, HP snack, en mot nacken lägg han snabbt”.
Ozzy förklarar: ”Du vet i Counter Strike så börjar du med 100 HP, health points. För varje skada du får förlorar du HP. Jag brukade spela riktigt mycket CS när jag var liten.”
Men Ozzy är inte liten längre, och i det Malmö han beskriver förlorar folk inte HP, de förlorar sina liv. Ozzy är på sin street shit här: Kassar skickas, kamikaze-piloter flyger förbi på 180cc mopeder, röken blir till dimma och tullen får långfingrar.
Det är tätt, det kräver sina lyssningar för att fånga allt, men så plötsligt så sägs saker lite lite rakare, det glimmrar så skarpt att det gör ont:
”Jag måste ha, jag måste äta
Vissa dagar jag är beväpnad
Älskad och hatad sen särklass”
Vem lägger det såhär? Vem spottar en street-shit vers över ett UK Drill-beat och nästan i förbifarten öppnar upp sig om att ha gått i särklass? Det finns ingen som Ozzy, Ozzy är konstnär. Han vet att om du verkligen vill göra något med din konst, då måste du gå dit där smärtan är. Du måste gå dit där det känns.
”Jag har blivit lite mindre envis i mitt skrivande, jag har börjat öppna upp det lite mer” säger Ozzy. Och detta här är bara varningskott. Snart kommer Några gånger, den första singeln från debutalbumet Ett öga rött. Shiiiiii ni kommer se. Alla kommer se juvelerna.
