Detta är den enda vettiga bild som går att hitta på GA GURLZ, den är hämtad från Petters gamla blogg :)

Jag har ägnat mycket tid i mitt liv åt att tjata prata om underskattade och bortglömda kvinnliga rappare. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat mycket på grund av att alla guldkorn som går att hitta så starkt motsäger bilden av att ”det finns inga kvinnliga rappare”, jo det gör det visst, det finns tusentals och det har alltid funnits, men många kvinnliga rappare har kanske inte alltid fått den shine de förtjänat och alldeles för ofta har sjukt grymma kvinnliga rappare fallit i glömska*.

Det kanske sjukaste exemplet är GA Gurlz, något så ovanligt som en kvinnlig rap-kvartett. Gruppen kommer från Atlanta, och består av Miss Hollywood, Jolly Mac, Phat Gurl the Massacre och Big Manda. Asså ursäkta men Phat Gurl the Massacre är kanske världshistoriens bästa rapnamn!!! Gruppen har släppt två mixtapes, ett 2011 och ett 2012 och bägge dessa har skamligt få lyssningar och downloads. Girl Groups Are Dead från 2012, som enligt mig är ett fantastiskt mixtape, har i skrivande stund 69 downloads och 107 listens på DatPiff. Det är ett sant mysterium, och jag har väldigt svårt att förstå varför… tjejerna har exempelvis samplat Beyoncé och gjort det klassiska marknadsföringstricket att skriva ut Bey som featuring på den här dängan:

Jag har lyssnat extremt mycket på Girl Groups Are Dead, och med tanke på hur dåligt det verkar ha gått för det mixtapet (och deras debutmixtape) så hade jag mer eller mindre gett upp hoppet på att få höra något nytt från GA Gurlz, MEN så upptäckte jag en ny låt på deras soundcloud och jag FULLKOMLIGT gick i taket!!!

Okej, B.W.A.2.0 kom för över en månad sedan, och kanske säger det något om GA Gurlz PR-maskin att den når mig först nu, men SKITSAMMA! Älskar BWA-titeln, tänker att det är en fin homage till den här! Efter lite efterforskningar på GA Gurlz twitter kan jag konstatera att de verkar jobba på ett nytt mixtape med titlen Dirty Peaches och om de jobbar vidare i samma takt kommer vi väl få höra det nån gång mot slutet av 2014 MEN DET SKITER JAG I, huvudsaken är att GA Gurlz lever och gör musik!

Så, dags för er kära läsare att göra er läxa. In på DatPiff och ladda ner GA Gurlz två mixtapes Girl Groups Are Dead och G.R.I.T.S. och så förenas vi alla i en ödmjuk bön om mer musik från denna fantastiska kvartett kvinnor!

*JAJAJA jag vet, detta gäller såklart många manliga rappare också, men där finns inte motsvarande ”det finns inga manliga rappare”-klagosång att ifrågasätta :)

Okej, säg hallå till Sugg Savage, ena halvan av gruppen AKOKO som gör nån sorts fusion-genre som de själva kallar ”indie rock hiphop soul”. Jag brukar ju inte vara den som gillar att sväva ut genremässigt, allt som inte är rap eller R&B är ”annan musik” för mig, och även inom rap och R&B brukar jag ha svårt för musik som flörtar för mycket med andra genrer. MEN det finns alltid undantag, och mitt senaste undantag är Sugg Savage fantastiska Scorpio Season som jag helt ärligt först lyssnade på enbart på grund av det gif-animerade omslaget ovan + att den har Pootie Tang som featuring. SA DA TAY!!!

Visst är den fin? WA-DA-TAH!!! På riktigt jag vet inte ens vad denna genre skulle kallas, men jag gillar det! Sine your pitty on the runny kine!!

Såhär låter det när Sugg gör musik tillsammans med Sloane Amelia i AKOKO:

För mer kul från Sugg följ henne på twitter och soundcloud + kolla in AKOKO!

Yummy Bingham är tillbaka och jag är eld och lågor!! Jag har älskat hennes sköra stämma sen jag hörde henne på De La Souls ”Special” från 2001, och chockades av att Yummy precis som jag är född 1986, och alltså va typ 15 år gammal när hon gästade De La Soul. Jag har följt Yummy slaviskt i över 10 år, och det har inte varit en enkel resa kan jag lova. Jag har jagat osläppt material med Tha’ Rayne, en grupp där Yummy var med och som tyvärr mer eller mindre totalfloppade. När Yummy började göra musik på egen hand runt 2006 hade jag stora förhoppningar om att hon skulle ta över hela R&B-världen, men som med så många andra från samma era så slutade det i besvikelse (*host* Megan Rochelle *host*). Yummy fick dock släppa sitt solodebutalbum The First Seed 2006, men bara i England, och det är jag ändå väldigt lycklig över för den jävla skivan är 100% R&B-perfektion, rakt igenom. Här har ni några små smakprov på throwback-Yummy från 2006:

När The First Seed släpptes var både jag och Yummy 20 år gamla, men hon kändes kanske fyratusen gånger mer mogen än jag. Hennes sätt att prata om relationer liknar mer tilltalet hos en vuxen R&B-artist med 10 år i gamet bakom sig. Ett bra exempel på hennes mognad är Piece of My Heart, en kärlekslåt om något större än kärlek liksom. HEMLÄXA TILL ALLA: lyssna på The First Seed om ni inte redan gjort det!!

Sedan debutalbumet har Yummy gjort några få gästinhopp och varit med på några soundtracks, men mest skrivit musik till andra och även fått barn, MEN NU ÄR HON TILLBAKA PÅ RIKTIGT!!! I år ska hon släppa ett mixtape, och som uppladdning inför det släpper hon en låt i veckan via sin soundcloud. Låtarna har lite varierad kvalitet, och allt som släpps är inte helt nytt, men hjälp va glad jag är över att få höra ny musik från Yummy!!

Jag hoppas verkligen att Yummy släpper det där mixtapet och att hon sedan aldrig försvinner igen! Hon är bara en i en lång rad av fantastiska R&B-kvinnor som jag haft en nästan osund relation till, en relation som på grund av deras floppande album och rivna skivkontrakt ofta lämnat mig ett nästan desperat tillstånd. Men skam den som ger sig, och hoppet är det sista som överger den R&B-älskande människan!!!

BONUZ: En Yummy x Cam’ron-collabo från 2012:

Chicagos rapscen har de senaste åren post-Chief Keef mestadels förknippats med ett jävligt hårt drill-sound, och jag älskar verkligen den genren. För närvarande är jag mer eller mindre besatt av ZMoney och hans supergullig pannplåster, men det händer även en hel grejer i Chicago som inte direkt kan förknippas med drill-scenen, och framförallt har Chicago de senaste åren gett oss många lovande kvinnliga rappare. Jag har verkligen fastnat för Runway Bella som charmade sönder mig med sin Speak English. Hennes senaste låt ”The Only Way” gjorde mig precis lika glad. Hon inleder sin första vers med parafrasera Jay-Z och rappar ”First Roc-A-Fella break up, now everyday I wake up somebody got a problem with Bell”. Gulligt! Runway Bella, egentligen Latonya Sampson är 21 år gammal och kommer från Chicagos Southside. Jag har väntat på hennes första EP i cirka hundra år, det var liksom snack om att den skulle släppas i februari och ursäkta men FEBRUARI??? Det är ju liksom flera sekel sedan i raptid. Hursomhelst, den här nya låten gav mig lite hopp om att faktiskt få en EP eller ett mixtape inom en inte allt för avlägsen framtid!! Jag älskar Bellas röst, det låter liksom som att hon inte anstränger sig så mycket eller förställer rösten, det låter nice!!

Av: S