Få saker värmer mitt hjärta så mycket som när kvinnliga rappare pratar om vikten av att kvinnor i musikbranschen (och i resten av världen) håller ihop. Som en extrem lover of female rap kan jag ibland bli så trött på hur konflikter göds och hur kvinnor alltid ställs mot varandra. Jag var med i ett panelsamtal en gång om kvinnor i hiphop (bara att det är ett eget panelsamtal kan ju vara ett problem i sig) där jag konstaterade att ett sätt att förbättra kvinnors situation i rap är att inte alltid bara prata om att dom är kvinnor. En överväldigande majoritet av alla intervjuer jag sett/läst/hört med kvinnliga rappare innehåller frågor som ”hur är det att va tjej i en mansdominerad bransch?” eller ”vad tycker du egentligen om Nicki Minaj?”. Dom frågorna är intressanta och måste ställas, men kanske inte varje fakking intervju? Dessutom vore det intressant om frågorna omformulerades lite och ställdes till manliga rappare då och då. Nåväl.

Det är tyvärr fortfarande så att kvinnor vänds mot varandra allt för ofta. Bara en tjej åt gången får vara på toppen, och alla andra verksamma kvinnor måste hela tiden förhålla sig till den tjejen. De senaste åren har det varit Nicki, men det här är inget nytt fenomen. I början av sin karriär fick Trina ständigt frågor om Lil’ Kim och Foxy Brown. Saker börjar dock hända. Fler och fler kvinnliga rappare samarbetar mer och mer med andra kvinnor. Oerhört lovande Nyemiah Supreme har gjort ställningstaganden kring kvinnliga rappare till en del av sitt artistskap, bland annat genom att döpa sin senaste EP till There can be more than one, en titel som talar ett tydligt språk.

Nyemiah har också gjort en av mina favvolåtar som kommenterar hela prylen med splittringen bland kvinnliga rappare. På sin remix av Chief Keefs I Don’t Like rappar hon tex: Why is it in this rap game every rap crew got one chick/ Surrounded by like six or seven rap dicks/ Sign a bunch of niggas rappin bout the same shit/ But don’t add another chick, cause it’s gon be conflict. Hon fortsätter med att lägga lines som Rap chicks beefin’ that’s that shit I don’t condone och ber omvärlden sluta försöka splittra kvinnliga rappare. ÄLSKAR den låten!!

En annan tjej som verkar värdera enighet och systerskap mellan kvinnliga rappare är Black Frost, vars senaste låt är en hyllning till olika kvinnliga rappare som betytt mycket för henne.

Förutom att hon använder termen ”Femcees” (som jag AVSKYR) så älskar jag allt med den här låten/videon! Älskar dom små tjejerna som sitter på sitt rum och kollar musikvideor, älskar när videon bryts och man får se Frost rappa lite av Kims vers från All About The Benjamins, älskar när hon rappar om hur hon fick Foxys autograf som barn, älskar när hon rappar att hon uppträdde med Eves Love Is Blind på en talangjakt, älskar när hon ger Rasheeda props och namedroppar Da Kaperz. Älskar hennes U.N.I.T.Y.-tröja. Åh Black Frost!! Men framför allt älskar jag att Frost lyfter en sån bredd av kvinnliga rappare. Hon nämner alla de stora, men uppmärksammar även mindre kända kvinnor, och många som inte alltid får den shine dom förtjänar.

Men asså refrängen!!!! Blev helt rörd.

Ladies if we stand together, real talk/ We can make change and conquer them all

Det där är så sant, och jag är väldigt glad över att förändring är på gång, att antalet framgångsrika kvinnliga rappare bara blir fler och fler, och att många kvinnor själva tar kontroll över sina karriärer, startar egna bolag och satsar på och samarbetar med andra kvinnliga artister.

Och inte för att skryta, men jag är väldigt stolt över att jag dragit mitt pyttelilla strå till stacken, både med min gamla blogg och med VBDFR. Jag hoppas jag öppnat iallafall några ögon för den enorma kvinnliga talang som finns där ute! KRAM!!

Vi i VBDFR älskar verkligen Ty$ aka Ty Dolla aka Ty Dolla Sign, jag tror våra kära lyssnare/läsare har förstått det vid det här laget. Jag har varit eld och lågor de senaste dagarna över Or Nah från Ty Dollas kommande EP. Jag har på riktigt lyssnat på Or Nah ca 5-25 gånger om dagen sedan den kom. Jag har lyssnat på den så mycket att jag blivit helt avtrubbad och inte längre reagerar på den bitvis ganska tveksamma texten (Girl is you sucking me or fucking me or nah?). Häromkvällen chillade jag hemma på grund av förkylning och kände mig allmänt miserabel. När jag lyssnat på Or Nah för kanske femtonde gången den kvällen la jag märke till att det där knarrande ljudet i låten låter som gnisslande sängfjädrar. Efter att jag lyssnat kanske ytterligare 5 gånger på Or Nah började jag tänka på en låt jag älskade runt 2005-2007 någon gång som också hade ett beat med sängfjädrar. Jag funderade och googlade lite och kom fram till att det var den här fantastiska Trillville-låten:

Efter att ha lyssnat på Trillvilles Some Cut fick jag två tankar i huvudet. 1. Vafan hände egentligen med Trillville? 2. FAN va likt det där sängljudet låter sängljudet på Or Nah. Efter lite googling stod det klart att DJ Mustard, geniet bakom Or Nah, mycket riktigt har samplat sängljudet från Trillville. När jag insåg att jag själv listat ut samplingen kände jag mig pinsamt nördig men också ganska nöjd. Kanske mitt nördigaste moment sedan jag ägde en amerikansk rapbloggare i ett kommentarsfält angående den sjukt okända rapparen Jane Blaze för några år sedan :)

Well. Jag älskar Or Nah, och nu finns ytterligare en låt från kommande Ty$-EPn att lyssna på. Denna gång handlar det om en remix av en av förra årets bästa låtar, nämligen Paranoid, som för första gången hördes på DJ Mustards mixtape Ketchup. På remixen plockar Ty$ in French Montana och kungen av r&b-rap Trey Songz. Så kul att höra något från Trey! Det har ju varit ganska tyst från Trey sedan han släppte sitt senaste album 2012, nu verkar Trey satsa på någon sorts skådiskarriär, och jag vet inte riktigt vad jag känner inför det. Asså Trey u do u, gör hur mycket filmer du vill, men sluta för guds skull aldrig göra musik!! På remixen lägger Ty$ också en lite modifierad första vers där han nu bland annat sjunger om att ingen av hans bitches käkar rester, det kan ni ju tänka på när ni sitter med era deppiga matlådor resten av januari.

Är så extremt förväntansfull på att få höra hela EPn nu, den släpps om en vecka!

På tal om French Montana, har ni läst om hans apa? För snart ett år sedan blev French Montana hög och köpte två tigerungar, och nu har han allså köpt en apbebis som han har döpt till Julius Ceasor. Det här kan vara bland det bästa/gulligaste/roligaste jag läst om en rappare på länge.

”I see you bottle-feeding him and talking baby talk. Does he sleep in bed with you?
Sometimes I change his diaper. He’s like my son. He sleeps in the bed but he a little bad sometimes. You gotta teach him some manners.”

French Montana byter blöja på Julius!!! Hur gulligt???

French och Julius.

Halloj! På bilden ser ni föredetta Disney-stjärnan och modellen turned tonårspopstjärnan Zendaya tillsammans med Ty$ och IamSu. Zendaya släppte sitt självbetitlade debutalbum i höstas, och har nått vissa framgångar. Hennes första singel Replay påminde mig om en ung Cassie, ni vet Me & U-Cassie. Det är glad och modern rnb-pop, och jag gillar det! Zendaya ska om ett par dagar släppa nästa singel My Baby, som kommer släppas i en remix-version med verser från Ty$, IamSu och något mindre kände Bobby Brackins, en snubbe jag mest förknippar med Ray Js I Hit It First, ni vet låten om att han låg med Kim Kardashian före alla andra. Förlåt men jag älskar den låten, den är verkligen så jävla catchy. Den är producerad av Nic Nac, samma snubbe som också gjort Zendayas My Baby. Han ligger även bakom Sean Kingstons Beat It. Håll ett öga på Nic Nac, han lär fortsätta leverera hits.

Zendayas My Baby-remix är ett stort steg för vårt älskade västkustsound, Ty$, IamSu och gänget tar nu ett kliv in i popvärlden och jag tycker verkligen det soundet funkar minst lika bra i glad tonårspoprnb som på DJ Mustard-bangers eller på Ty Dollas melodiösa R&B-jams. Jag kommer spela sönder den här låten!

En av förra årets gladaste överraskningar var att Fabo från den ofta jävligt bespottade snap-gruppen D4L, ni vet gänget bakom Laffy Taffy*, släppte en låt *typ* från ingenstans (okej han hade precis gästat ett Trinidad James-mixtape, men ändå). Låten hette Catch Me On That Molly och lät såhär:

Jag älskade den direkt och tyckte att det var extremt kul att få höra Fabo igen. Efter att D4L splittrades någon gång runt 2006 har det varit hyfsat tyst från honom. Han släppte ett mixtape 2008 som inte fick så särskilt mycket uppmärksamhet, och ungefär samtidigt gick D4L-kollegan Shawty Lo och blev oväntat populär. Fabo la musiken på hyllan ett tag, skaffade ett high school diploma och började plugga på college. När jag hörde Catch Me On That Molly blev jag verkligen överlycklig, jag älskade hur låten var en snabb lite trapig låt om Molly som kändes väldigt väldigt mörk. Kolla på videon ovan liksom, det verkar mest skrämmande att poppa molly med Fabo, en hyfsad kontrast till D4Ls glada snaplåtar. Fabo har i och för sig varit en mångsidig rappare sedan D4L-dagarna, han har alltid haft ett jävligt speciellt sätt att rappa (hackigt och kul, hårt som fan, ibland angränsande till sång), och många trodde att Fabo skulle få den mest framgångsrika solokarriären av D4L-killarna. Jag har alltid gillat Fabo. Älskar på Laffy Taffy när han sjunger ”Don’t be shy – I’M FABO”, älskar när han som enda kille gästade Rasheedas Bubblegum Remix. MEN jag har aldrig tidigare älskat Fabo så mycket som jag gör idag, efter att ha lyssnat igenom hans nya mixtape We Amongst U, som kom för ett par dagar sedan.

Var ska jag ens börja? We Amongst U är bland det bästa jag hört på länge. Produktionerna varierar från hård trap till mer glada låtar som låter väldigt Roscoe Dash/Travis Porter. Fabo sjunger, skriker, rappar och hummar fram sina texter på ett sätt som gör mig så jävla lycklig. Och vilka texter sen!! Här finns allt från jävligt mörka knarklåtar (där han tex rappar ”let me have my gateway drugs”), skrytlåtar, glada sånger om pengar, en låt om Fabos obehagliga mardröm och självklart en låt om snygga tjejer, producerad av K-Rab som även producerade Laffy Taffy.

Men det som imponerar mest på mig är Fabos mer introspektiva och blottande texter, där han berättar om saker som hänt honom de senaste åren. Särskilt How The Fuck Did I Get Here berörde mig, Fabo rappar om sina misstag, hur han ångrar att han hoppade av skolan, hur hans morsa gav upp på honom, hur han hamnade i fängelse, kom ut och försökte satsa på musikkarriären. Fabo rappar ”just when I thought that I can really get it right/ my baby mama died and my brother got life, damn”. På sista versen berättar Fabo om hur han kom tillbaka till sitt område innan det revs (Atlanta ska som första stad i USA riva alla sina housing projects för att ersätta med ”mixed-income developments”, och bland annat har Bankhead Courts och Bowen Homes i Fabos Bankhead rivits). Fabo avslutar sin sista vers med att berätta hur han söp och knarkade som fan, tog en överdos, vände sin familj ryggen och till slut gjorde en helomvändning och nu försöker bättra sig.

Jag tror att We Amongst U är bland det mest överraskande och mångfacetterade vi kommer få höra på hela 2014. Jag skojar inte. Det här mixtapet har allt! Fabo är extremt ärlig, adlibsen är geniala (FABO! GIK!) och produktionerna låter ibland som nån sorts crunkinspirerad utomjordisk skräck-trap. På vissa låtar låter han som en smutsigare Kevin Gates. JAG ÄLSKAR DET. Kan inte Juicy J bara avgå och så kan Fabo ta hans plats?

Och hur mycket älskar man inte en revansch? Fabo har varit mer eller mindre bortglömd de senaste åren, han är dessutom en sån rappare som klumpats ihop med typ Soulja Boy och gjorts till nån sorts symbol för hiphopens förfall. Jag älskar att han är tillbaka och det med fucking besked alltså.

Hela mixtapet hittar ni på livemixtapes.

PS. Fabo har egentligen bytt namn till 2$ Fabo, jag har ingen aning om varför. Jag vet vad han heter, men jag kallar honom Fabo ;)

*Förlåt men Laffy Taffy-videon är ett sånt tidsdokument. Att den liksom inleds med att  Mike Jones (WHO?) står och vouchear för att Laffy Taffy kommer bli en sån extrem hit. Jösses.

Hallå! Vi fick en fråga från Carina så jag fortsätter konsumentupplysningen!

Det är andra gången vi får frågan om leggings i bandana/paisley-mönster så här kommer lite mer konsumentinfo. De jag tipsade om sist verkar tyvärr vara slutsålda, så mitt bästa tips nu är Love Melrose som har för 20 dollar i olika färger. Dock från USA så tull kan tillkomma. Även Imso har ett par men de är lite dyrare. Lycka till i jakten!