Jag såg, av en slump, att The Playboy Mansion är till salu? På SVT läste jag (så kul att man kan läsa saker på SVT!? *skoja*): ”Har du någon miljard över? Då kan legendariska Playboy Mansion bli ditt. På ett villkor: Den nuvarande ägaren Hugh Hefner måste få bo kvar.” Vilken cliffhanger!

Visst låter det som upplägget för en riktigt spännande konceptuell diktsamling? Eller en nervig, prosalyrisk roman? Ett lyriskt hörspel skrivet för Radioteatern som handlar om ett gäng rika överklasspoeter som köper The Playboy Mansion för att ha som kontor, men hela tiden måste parera den dråpliga Kramer-figuren Hugh Hefner som dyker upp och stör hela tiden så fort nån fått konstnärlig inspiration och påbörjat den första kursiverade raden. Så fort en av poeterna fått upp lite flow i ett epos så är han där med sin rullstol och rökrock och vill spela schack eller nåt, eller berätta nåt skittråkigt, och de kan inte vräka honom för det ingår liksom i dealen! Vilket moment 22 (det kan dramat heta? Moment 22?)! Stackars överklasspoeter! Sitter Hugh Hefner ens i rullstol, förresten? Undrar hur omslaget på DN Kultur kommer att se ut dagen efter Hugh Hefner dött…

Nu kom jag på en briljant idé här (p.g.a. jag sitter och brainstormar i ett stort vitt rum, ett tips till alla som ”kört fast kreativt”): är inte det här SVT:s stora chans att skapa ett alldeles purfärskt succéformat? Ett Stjärnorna på slottet fast för poeter!? Det låter hemskt, jag vet, men ”bear with me”! De tar några av sina miljarder, köper The Playboy Mansion och skickar dit ett gäng poeter plus ett filmcrew. Programmet kan heta… Poeterna på Playboy Mansion! Det måste vara etablerade poeter, herregud, med minst två fysiska böcker utgivna, på riktiga förlag, minst två!

Jag tänker mig att första omgången kan vara Eva-Stina Byggmästar (som ödmjukt kommer försöka ockupera huset och förvandla det till socialistisk poetfabrik), Daniel Boyacioglu, Ann Jäderlund, Ghayath Almadhoun och Joar Tiberg. Fatta den sprakande kemin som kommer uppstå när de ska käka middag med kameror upptryckta i ansiktet samtidigt som Hugh Hefner försöker skrika olika anekdoter från sin plats i hörnet (och till och med överröstar Joar Tibergs utläggning om ornitologi). Jag tänker mig också att The Playboy Mansion har en stor veranda, så det kan vara lite som Jills veranda också, fast utan Jill då…hmm… jag har inte riktigt tänkt klart, men visst har det något? Allt har en gång varit nytt, som Lennart Hyland brukade säga, glöm inte det. Sara Danius kanske dyker upp sen (utklädd till Jill Johnsson? bara ett förslag!) och ger poeterna olika skrivuppgifter för dagen, typ att de ska skriva ner alla ljud de hör och göra en dikt av det, för att presentera senare på kvällen vid den öppna spisen. Alla kommer läsa upp olika transkriberade, helt sjuka texter baserade på Hugh Hefners muntliga historier… vi har något här, visst har vi? Poesin ska bli sexig igen och det här kan vara en del i den brutala populariseringsprocessen. Några ynka miljarder bara! Det går nästan att ta på.

Om man körde det vanliga Stjärnorna på slottet-konceptet med poeter så skulle det bli outhärdligt tråkigt eftersom poeter inte är lika sjuka i huvudet som skådespelare, så det här är mitt bidrag till ”ett tänk utanför boxen”. Tar gärna emot feedback och hat i kommentarsfältet! Kanske kan man få in ett Så mycket bättre-element också, där de ska tolka varandra, men i såna fall blir det roligare om alla tvingas tolka Bruno K. Öijer! Och ja, just det, Hugh Hefner måste också ”vara med”, han måste börja skriva! Det blir lite Extreme Makeover också (jag har alltid förespråkat korsbefruktning)! Han kanske kan bli lika stor som Tranströmer, eller större, jag tror han har några bra år kvar i sig, några vackra haikus. Ja, ni märker att jag inte riktigt tänkt klart, men nästan!

/Elis