Annons
Annons
4:15 31 Jan 2014

I onsdags var det som sagt den tredje och sista dagen av Stockholms modevecka och utöver den efterlängtade Beckmansvisningen visade också ALTEWAISAOME sin A/W14 kollektion.

 

ALTEWAISAOME A/W14 (Bilder Stureplan.se)

Natalia Altewai och Randa Saome är Stockholms modeheroes, tack för att ni finns. Som vanligt känns allting som visas upp så himla osvenskt på något vis, det saknar den där krystade återhållsamheten som så mycket annat har. Likt tidigare kollektioner gick denna också i geniernas tecken. Vi fick se de där klassiska ALTEWAISAOME- vassa skärningarna som de gör så bra, de kontrasterande materialinslagen och färginslagen samt de där rektangulara detaljerna och linjerna som bryter av så mästerligt. Jag älskade de konstiga blomdetaljerna i något oklart material som kändes så himla awkward på ett helt underbart sätt. Kollektionen var verkligen ALTEWAISAOME rakt igenom men de gjorde det kanske ännu lite bättre denna gång? Jag var nog inte den enda som satt med dregel i mungipan under visningen i alla fall. Någonting som avvek från tidigare kollektioner var att de vågade röra vid kvinnokroppen på ett helt nytt sätt (se utöver ”kvinnokropparna” på bilderna), de gjorde sina boxiga plagg men drog åt dem i midjan och blandade boxigt och kroppsnära från första till sista look. OCH jag vill ha allting.

Sådär, klart slut från modeveckan nu.

1:50 30 Jan 2014

Igår var det den tredje och sista dagen på Stockholms modevecka, liksom den tredje och sista dagen på min modefylla/modebakfylla. Beckmans Designhögskolas sistaårsstudenter på modeprogrammet visade igår upp resultatet av sitt samarbete med sju svenska modemärken – tolv modestudenter tolkade de olika modemärkena. Jag ser ALLTID mest fram emot att titta på vad Beckmanseleverna visar, de har någon slags naiv passion som alla de andra aktiva i branschen inte har. De brukar också vara duktiga på modellcastingen, i år var det en salig blandning av olika kroppar, vilket förtjänar pluspoäng.

Här kommer mina tre favoriter:

Therese Lööf: Diana Orving

Om ändå Diana Orving gjorde dessa kläder. Det var så fint att det gjorde lite ont, så vackra och framförallt skickliga draperingar. Det syntes att designern verkligen lagt ner sitt hjärta i varje liten tygkvadratmillimeter.

Nhina Svensson: Örjan Andersson

Nhina Svensson var en av de två som tolkade Örjan Andersson och gjorde definitivt den mest spännande tolkningen. Det var så som en tolkning borde vara, luktade Örjan men hade en skarp genomträngande doft av designern själv.

Leonard Kocic: Filippa K

Haha, att Filippa K ens kan göras såhär intressant? Leonard Kocic var överlägset bäst, jag vill att han nu med en gång startar sitt eget märke. Han BEHÖVS på den svenska modescenen och jag vill genast se mer, mer och mer.

Sen måste jag bara tillägga att Ulrika Runius gjorde en slags rip-off på min alltime favourite Rick Owens visning, både looken och modellernas aggressiva danssteg påminde en aning för mycket om den visningen. Titta på hela Beckmansvisningen här, och Rick Owens SS14 här:

Annons
5:48 29 Jan 2014

Dag nummer två visade bla. Diana Orving, Ida Sjöstedt och Dagmar men de visningar som jag fastnade för var Cheap Monday (som väntat) och nykomlingen Ida Klamborn.

Cheap Monday A/W14

Cheap Monday, Cheap Monday, Cheap Monday, det var så fint. Jag blev varm i hela kroppen och hjärtat slog några extra slag. När jag klev in i danslokalen på Kulturhuset möttes jag av någonting som såg ut som ett skoldisco. Det stod ett flertal par och dansade tryckare under strålkastare. Det som skilde det här skoldiscot åt från de som jag själv minns, var avsaknaden av hårgele, glitterspray och ljusblå skjortor samt att vartannat danspar inte var en heterokonstellation. När musiken gick igång släppte paren varandra och började gå. Det spelades nostalgisk musik, som en själv lite obekvämt har dansat en och annan tryckare till kring 2001. Kollektionen var väldigt lekfull, på gränsen till barnslig, och det osade osäker tonåring på det där sättet som bara Cheap Monday lyckas få till och göra mode av. För att matcha 2001-vibben var modellerna dekorerade med Margot Tenenbaum frisyrer och smink. Likt BACK använde sig Cheap Monday helt ogenerat av ”billiga” material som en inte kan göra annat än att älska. Den bredribbade manchestern och de plastiga färgglada skorna gav mig gåshud.

Visningen kändes exakt på det sättet som Cheap Monday ska göra, underhållande.

Ida Klamborn A/W14

Silvana Imam (Ida Klamborn A/W14)

Ida Klamborn blev utsedd till årets nykomling på Elle-galan den 17e januari, hon visade för första gången sin kollektion på Mercedes Benz Fashion Week igår. Det var en grymt. Visningsmusiken bestod av ett liveframträdande av rapparen Silvana Imam som satte en riktig power-prägel på hela situationen. Kollektionen gick i svart, vitt och rosa. Hon hade gjort ett eget mönster som jag vill beskriva som armé-tetris. Hela kollektionen var lite som armé-tetris. Det var en stark kollektion som utstrålade makt kombinerat med ett väldigt uppspelt och lättsamt uttryck. Plaggen såg lite ut som tetrisbitar som passats ihop, bla. de tunga vida byxorna med avvikande färgblock ihopparade med nättare linnen över vida skjortor. Varannan look var helt perfekt men varannan kändes lite off och felplacerad, som när en inte hinner klicka en sista gång och tetrisbiten lägger sig vågrätt istället för lodrätt. Med lite tid så kan Ida Klamborn tänkas vara en framtida svensk modequeen som kan komma att briljera och fylla ut ett tomrum på den Svenska modescenen. Övning ger färdighet.

 

(Återigen, snodda bilder från Stureplan.se, tydligen min nya favvosajt).

Annons

Här kommer en (lite försenad) sammanfattning av Stockholms modevecka dag ett.

Whyred A/W14

J.Lindeberg A/W14

Hunkydory A/W14

Under Whyreds, J.Lindebergs och Hunkydorys visning var det ENDA jag kunde tänka på: päls, päls, päls, och päls. Vad var grejen med det? Högst oklart. Whyred använde sig av fuskpäls (tror jag) men undviker därför inte att vara med och reproducera ett pälsideal som är helt sjukt och känns helt förlegat, räcker det inte nu? J.Lindeberg hade helt brutalt mycket päls i olika varianter. Hunkydory vältrade sig i äkta päls, vilket en stor del av frontrowbefolkningen också gjorde dagen till ära. Förutom att Hunkydory hade pinsamt mycket päls, var själva visningen ett skämt. Jag måste bara fråga: vad gör de ens på modeveckan? Beskrivningen till deras kollektion var som vanligt lång och pretentiös, men ett stycke roade mig jättemycket: ”it is a collection for the rocker rebel girl next door with a taste for luxury” (and dead animals). Om någon beskriver mig som en ”rocker rebel girl next door” måste jag nog begå självmord.

Carin Wester A/W14

Carin Wester-visningen hade jag väldigt låga förväntningar på, jag hade väntat mig katastrof i form av en enda sörja av ogenomtänkta gulliga små kreationer som det tidigare varit, men det var det absolut inte. Visningen kändes mycket mer sammanhållen och betydligt elegantare än vad det brukar göra. Kläderna kändes lite vuxnare och starkare. Jag hamnade i någon slags glatt-överraskad-trans i måndags och var team Carin Wester hela dagen. Stylingen och nätdetaljerna kändes dock väldigt gjort, lite som ett desperat försök att vara ”mode”.

BACK A/W14

Ann-Sofie Back, åh herre så fint det var, blev religiös för en stund där i den gamla kyrkan på Skeppsholmen. När folk klev in i kyrkan blev de (inklusive jag) hänvisade att ställa sig bakom ett rep och trängas med resterande gäster. Modefolket tvingades ställa sig bakom ett sammetsrep som påminde lite om när en måste köa för att komma in på en nattklubb, vilket de flesta gästerna förmodligen är väldigt ovana vid. Visningen bråkade med hela visningskonceptet, inte bara när folket vägrades en frontrow-sittplats, utan också när alla modeller snurrade omkring och poserade helt skamlöst framför allas kameror. Hela visningen kändes väldigt bråkig då hon som vanligt använde sig av mode-no no’s som billiga material och grova sportstrumpor. Hon lekte med material som skulle kunna beskrivas som helt pinsamt b och aldrig annars skulle synas till på en visning, vilket jag älskade. Materialen var en blandning av en slags bredribbad manchester, sammet och billig täckjacke-polyester som fick en att tänka på ett lekrum du hittar på ett dagis. Stylingen, håret och maken, samt visningsmusiken gifte sig med hela situationen och plaggen vilket gjorde upplevelsen grym, jag gick därifrån frälst.

Jag måste dock tillägga, även om min BACK-upplevelse var fantastisk, att jag blir besviken av att hon säsong efter säsong använder sig av de allra smalaste och de allra yngsta modellerna. Jag blir så ledsen av att någon som gör mode så bra och så smart väljer att använda sig av modeller som främjar helt sjuka ideal. I övrigt var modellmodet dag ett väldigt vitt, ungt och smalt, det var ett genomgående tema som alldeles för få problematiserar eller ens vågar se (det blir direkt obekväm stämning när en tar upp det).

Alla bilder: Stureplan.se (har en fruktansvärt dålig kamera, så det blir bara pinsamt att lägga upp de bilderna).

10:45 27 Jan 2014

Godmorgon.

Idag drar Stockholms modevecka och min modepsykos igång. Förutom att jag kommer att behöva solglasögon för att inte bländas av alla de vita streck som varje säsong stolpar fram, kommer jag såklart att få se sjukt mycket mode, vilket är det jag ska fokusera på och förse er med.

Veckans absolut första visning är Whyred, som garanterat kommer att öppna starkt. Whyreds kollektioner brukar inte vara någonting som gör mig våt i modebrallan men de håller alltid hög nivå. De brukar förnya sig lite varje säsong samtidigt som de håller fast vid sin enkla och bestämda Whyred-look. Sedan kommer bla. Stylein, Hernández Cornet, Carin Wester och Ann-Sofie Back att under dagen visa vad de har att erbjuda denna säsong. Ann-Sofie Back är ett geni, jag kan inte säga någonting annat. Vad gäller Back-visningen ser jag fram emot, inte bara hur kollektionen kommer att se ut, utan hur den kommer att presenteras. Hennes visningar brukar vara de mest underhållande och jag förväntar mig (i år igen) genialisk visningsmusik från Erik Haal i kombination med en helt briljant kollektion som definitivt kan tänkas göra mig lite upphetsad.

Vi kanske också kommer att få se några nya ansikten på frontrow som blir värda att dokumentera, vem vet? Parisa har lagt sin röst på att allas vår favorit-Paradise Hotel-modell Samir dyker upp och jag är beredd att satsa pengar på att han sitter och gnistrar med ögonen på ungefär varenda visning idag, imorgon och i övermorgon. Fråga mig inte varför men jag är också rätt inställd på att vi kommer att få se Annie Lööf sittandes på frontrow, hela jag känner verkligen det väldigt starkt.

Jag återkommer med lite tankar om visningarna och vidare frontrow-spekulationer – tills dess:

Annons
Annons