Och så en visning till från Milanos modevecka. En som verkligen håller min standard (alltså lekplatsfärgkombinationer och loggor).

Det här var Jeremy Scotts första kollektion för Moschino. Det var en utsökt kombination av skräpmat och skräpkultur- vilket är rätt väntat av Jeremy Scott, men väldigt oväntat att det skulle kunna vara som klippt och skuret för Moschino. Genialiskt. Jag har SÅ många gånger tänkt att jag vill drapera mig själv i moschinobälten- men nu behöver jag inte fundera över sådana omständigheter mer, gissa vem som redan har fixat det åt mig? Jeremy Scott: stanna på Moschino förevigt.

Jag gled lite argt omkring på www (var på dåligt humör) och fick dumt nog för mig att glida in på modefotografen Terry Richardsons instagramkonto, blev då på SJUKT dåligt humör.

Jag blir så fruktansvärt störd på gubbjäveln. Blev arg när jag såg ovanstående bild. Verkligen jättearg. Att han ska vara med och styra upp så att pengar doneras till Lady Gagas Born This Way Foundation (vars ambition är att främja ett mer accepterande och tryggt samhälle) och då få framstå som en härlig, fin och allmänt sympatisk människa känns minst sagt skevt… Han är verkligen definitionen av en osympatisk och obehaglig människa som knappast kan bidra till ett mer accepterande och tryggt samhälle.

Jag tänkte nu passa på att förklara mitt uttalade Terry Richardson-hat i form av en lista med 10 anlendningar till att ogilla gubben:

1. Han gör tummen upp hela tiden (tummen upp är allmänt obehagligt).

2. Han gör tummen upp när han poserar påklädd och ler obehagligt med påklädda kända män.

3. Han gör tummen upp när han poserar påklädd och ler obehagligt med avklädda kända kvinnor (eller modeller).

4. Han har (typ) alltid samma skjorta på sig när han gör tummen upp, ler obehagligt och poserar påklädd med påklädda kända män eller avklädda kända kvinnor/modeller.

5. Han är pervers.

6. Han kommer undan med att vara pervers (för att han är en inflytelserik vit man).

7. Han uttrycker sig konstant SJUKT sexistiskt.

8. Han kommer undan med att konstant uttrycka sig SJUKT sexistiskt (för att han är en inflytelserik vit man).

9. Han är känd för att sexuellt utnyttja sina modeller.

10. Han kommer undan med ovanstående punkt (för att han är en inflytelserik vit man).

Nedan följer även obehagliga instagrambilder från hans instagramkonto:

Det här måste vara en av de obehagligaste bilderna någonsin. Behöver jag förklara varför..?

Så vill jag bara avsluta med ett litet gulligt Richardson citat:

“I was a shy kid, and now I’m this powerful guy with a boner, dominating all these girls.”

Tjena tjena, Prada Prada. Hur snyggt är inte det här?

Prada A/W14

Prada visade sin A/W14 kollektion igår under Milanos modevecka och jag blir i vanlig ordning helt lyrisk över hur fint det är. Jag älskar dig Miuccia. De där missmatchade färgkombinationerna får mig att tänka på 90-talet och min egna look jag sportade på lågstadiet. Färkombinationerna (som mina föräldrar desperat försökte lära mig att undvika) är så fantastiskt awkward och Prada har helt genialiskt vältrat sig i dem. Jag vill genast slänga på mig en salig blandning av endast lila, rött och gult. Nu genast. Skorna, silhuetterna och materialvalen är som vanligt så fulländade. Det är lekfullt, elegant och djärvt på samma gång. Utöver min egna 90-tals(nostalgi)referens, är det någon annan än jag som tänker lite på filmen Jawbreaker (eller bara alla tonårsfilmer från slutet av 90-talet) och att hela kollektionen känns lite som en bitchig tonårstjej från 90-talet? However, kollektionen är estetisk perfektion. Men om vi lämnar den estetiska perfektionen nu, snälla, snälla, snälla- lägg av med den där pälsen nu (och fjädrar?). Fluffet spårar ur. Sista looken ser ut som att modellen har haft ihjäl en rad utrotningshotade fåglar och draperat sig själv med dem. Vill någon verkligen ha på sig det där? Om det är någon som hade tänk klä sig i den där klänningen- förtjänar faktiskt hen en färghink rätt över hela sin svindyra kreation.

Jawbreaker (1999)

Om jag nu fortsätter på temat ”trendiga tryck på tröjor”, så hittade jag idag en tröja med ovanstående tryck. Jag tänkte att den kan bli nästa steg efter postironi-logo-trycken. Får jag snälla vara modedivan som bestämmer att den här tröjan är ascool och hypertrendig? Tack på förhand.

Under 2013 cirkulerade det en massa tryck som driver med modehusens loggor- bland annat Brian Lichtenbergs Homiés(Hermès), Bucci(Gucci), Féline(Céline)-tryck och Billy Bomans Douche&Garbage(Dolce&Gabbana), Miau Miau(Miu Miu), Balenciblala(Balenciaga)-tryck osv. Det har också i samband med detta börjat dyka upp plagg från självaste modehusen med deras ”äkta” loggor tryckta på plagg. Det har varit/är värsta logo-hetsen och nu hakar tydligen Tom Ford också på logo-trenden när han i måndags visade sin A/W14-kollektion under Londons modevecka och hade gjort två glittriga klänningar med Tom Ford tryckt över bröstet. Det känns som ett gammalt sätt att göra trendplagg på, fungerar det verkligen fortfarande? Jag tänker att det måste fungera på ett helt annat sätt nu i så fall, på något slags postironiskt sätt. Att märka plagg med loggor var för cirka 20 år sedan ascoolt, parodi-trycken har varit ascoola: för att de driver med de föredetta ascoola trycken. Nu kontrar modehusen parodi-trycken med sina egna loggor (igen) som en slags parodi på parodin?

Jag tänkte försöka reda ut/förstå det här med parodi-loggorna och de ”äkta” loggorna. Om jag skulle kalla de gamla trycken (alltså de från 90-talet) för de icke-ironiska trycken (de som då bara var ascoola), vill jag kalla parodi-trycken för de ironiska trycken- de som en bär med uppenbar ironi (och därför är/var ascoola). Då blir de tryck som modehusen gör nu med sina egna loggor: postironiska tryck. Alltså att trycken säger det de menar fast med en ironisk underton. Exempelvis bär en BACK för att en vill berätta att det är BACK men med lite självdistans- vilket är ascoolt? Eller är det bara så enkelt att det är ascoolt med logo-tryck för att någon modediva har bestämt det?

Det kanske inte spelar någon roll, jag älskar det vilket som!