Inför vårsäsongen lanserar Svenska jeansvarumärket Crocker en bildkampanj med modellen Erika Linder, där hon är ansiktet utåt för både dam- och herrkollektionerna. 

Vårkampanjen kommer att lanseras den 24 Februari i JC:s butiker runtom i Sverige, och kommer förmodligen att väcka en del uppståndelse. Kampanjen utmanar våra föreställningar och idéer kring kön, eftersom att modellen Erika passerar lika naturligt som både kvinna och som man. Vad kampanjen gör, som är så viktigt, är att utmana själva konstruktionen av kön- och visa upp hur den sker. Utan att veta om att det är en kvinna som är iklädd både kvinnokönet och manskönet är det ingenting nytt eller provocerande med kampanjen. Det är först vid avslöjandet som en kan tänkas höja på ögonbrynen. När andra modejobb använder exempelvis en man för att porträttera en kvinna, är det oftast gjort understruket och med fet stil- det görs på ett mer direkt utmanande sätt. Exempelvis modejobb med modellen Andrej Peijic och hans ganska klassiska drag-utseende där det är tydligt att det är just en manskropp i kvinnokläder. Erika är i Crocker kampanjen lika naturlig och bekväm i rollen som kvinna och som man, det är här jag tycker att det blir intressant- att hon är i rollen som kvinna och som man. Att HON helt självklart passerar som HAN. Vi är kanske alla alltid i drag? Eftersom att vi alla alltid ikläder oss ett kön.

Jag kan inte göra annat än att avsluta med ett RuPaul-citat jag rotat fram ur min gamla kurslitteratur: ”Honey, you’re born naked, and the rest is drag.”

Alexander Wang visade sin A/W14 visning i lördags under New Yorks modevecka. Såhär såg det ut:

Alexander Wang A/W14

Lite tankar som dyker upp när jag tittar på kollektionen är det här med hur ”androgynt” mode känns så begränsat till kvinnor- och hur de ska ta efter ett typiskt manligt mode. Alexander Wang-kollektionen känns som ett typexempel på det jag skrev om, när jag skrev om hur det manliga verkar vara det könsneutrala. Det känns som att vi rör oss mot ett helt mansdominerat mode, där de typiskt manliga attributen får regera och dominera. Vilket känns så typiskt och så ledsamt. Såhär såg herrkollektionen ut för A/W14:

Alexander Wang A/W14

Var det någonting könsöverskridande över huvud taget med herrkollektionen? Nej. Den känns lite som definitionen av en heterosexuell vit man (vilket de flesta herrkollektioner alltid gör). Generellt jobbar damkollektionerna (en del) med könsöverskridningar och att bråka med de existerande könsgränserna- vilket är bra. Men det är ingen slump att det är just det ”kvinnliga” som vågar röra sig åt det mer ”manliga” hållet, med tanke på hur högaktat det manliga är och hur långt, långt, långt ner så kallade ”kvinnokläder” står i könshierarkin.

Igår satt jag likt (nästan)hela den Svenska befolkningen helt ocoolt bänkad framför Melodifestivalen. Och- jag hade nog den starkaste modeupplevelsen jag haft på väldigt länge. VAD I HELA var grejen med The Refreshments scenkläder!?

Det här var bland det mest oklara (och obehagliga) jag någonsin har sett i outfit-väg. Det var en sjukt obekväm modeupplevelse som gjorde mig illa till mods. MEN det som främst gjorde mig illa till mods (utöver hela grejen med gubbar i barnkläder) är att jag får lite Kenzo-vibbar av det. Kenzo-estetiken liksom (den nyupptäckta)The Refreshments-estetiken karaktäriseras av starka färger och stora tryck eller mönster som är sådär lite ”tokiga”- alltså den där allmänna femåringsestetiken. Är vi ute och cyklar som har erkänt Kenzo som ett hippt och creddigt modemärke, eller är The Refreshments kanske våra nya trendsetters? Är The Refreshments kanske… refreshing?

Jag är verkligen förvirrad.

HEJ BLOGGEN

Nu tänkte jag tjata om den där pälsen igen, men det får ni stå ut med/glädjas åt(!?). Jag tänker tjata tills att det inte finns något mer att tjata över.

Hyein Seo A/W14 (Jag lyckades alltså göra ett litet spexigt kollage, börjar bli helt bloggrutinerad nu).

Igår drog New Yorks modevecka igång som håller på till den 13e februari, dag nummer ett hade Modehemsidan VFiles en visning där vi fick se tre kollektioner av tre stycken unga ”up-and-coming” designtalanger. VFiles anordnade en visning (för andra gången) för att stödja och lyfta fram unga designers. Det är ett väldigt bra initiativ då unga designers behöver både ekonomiskt stöd liksom möjligheten att få ta plats och synas. Det är SÅ viktigt att lyfta fram unga designers som har nya och färska idéer- vilket krävs för att en bransch ska kunna utvecklas, och modebranschen har ett speciellt behov av att utvecklas och ändras. Nu till en av de som visade upp sin kollektion: 26 åriga Hyein Seo som går sin mastersutbildning på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen. Kollektionen var inspirerad av 80-tals skräckfilms hjältinnor blandat med ”street culture”. Hyein Seo menar att kollektionen skulle vara komisk och inte läskig, trots skräckfilmsinspirationen och ”Fear”-texterna. Jag tycker att kollektionen är läskig, den gör mig mörkrädd. Jag blir rädd när en ung människa, som har möjligheten att ta fram och visa upp nya perspektiv, inte gör det utan är med och reproducerar ett såååå ledsamt pälsideal. Fear-texterna för mina tankar till rädslan som djuren instängda i burar på pälsfarmar måste känna inför att bli mördade- för att sedan bli omkringburna av någon okritisk diva. De stora luddiga plaggen var tydligen gjorda i fuskpäls men- kom igen, det är fortfarande ett pälsmode som inte bara visas upp utan också uppmanas. Enligt Style.com var även en hel klänning gjord av angoraull (den längst ner längst till höger i det lilla kollaget) vilket känns rätt- ja, pinsamt. Kanske någon som har missat den enorma modedebatt som pågått världen runt?

Richard Hutchinson tillträder nu i februari på Cheap Monday och kommer att ansvara för deras herrkollektion.

Richard Hutchinson har under nästan sju år varit Creative Director och designer på The Local Firm och menar nu att det är tid för nya utmaningar och säger att: ”Cheap Monday är ett spännande varumärke som har haft en fantastisk utveckling. Jag ser framemot att vara med om att ta nästa steg.” Jag måste säga att det känns som att någonting har fattats på herrsidan (som inte har varit på samma nivå som damkollektionen). Kanske var det Richard Hutchinson som saknades hela tiden? Vi får se.