Annons
Annons
2:55 14 Apr 2016

Hej på er våra älllsklingaaaar!!!!

Haha skoja, lite Fredagspodden-skadad märker jag….

Så många av er som vi nog inte skulle vilja hångla med, men det är kul att ni läser vår blogg.

Vi tänkte bara säga att ni jättegärna får köpa våran box ….

skoja igen, hahahaha, älskar detta skojfriska humor som sprider energi!!!!

Jag kan åka över till Danmark och köpa en vinbox för 10 kr som jag säljer dyrt åt er om det är det ni vill?

Annars tänkte vi faktiskt bara säga att det händer nåt i helgen som kallas Stockholms Litteraturmässa, och där ska vi läsa, nångång mellan 11:15 och 12.00 på lördag. Wine o’clock. Vi är de enda i schemat som står tillsammans med ett &-tecken, så vackert, likt Tom & Jerry eller Bill & Bull, Filip & Fredrik eller varför inte allas våra älskade förfäder Eva & Adam??? Med den skillnaden att vi inte har såna blad mellan benen :) Jag har förresten alltid undrat hur de ”fäste” bladen? Tänker att det måste varit med slidsekret eller nåt annat ”naturligt” som fanns att tillgå. För Gud hade väl ännu inte uppfunnit lim, den tröga idioten.

Nåväl, Stockholms litteraturmässa. Vissa tycker att det finns för mycket litteraturhappenings i Sverige nu, lite sådär #vartärsamhälletpåväg. Personligen tycker jag det är bra, det visar ju på ett intresse för litteratur, och det är väl alltid ”bra”. Kanske får nån bråkig tonårskille att börja läsa som annars hade blivit maffiaboss. Han griper tag om Ann Jäderlunds nya diktsamling och känner jävlar, detta vill jag också kunna åstadkomma. Skoja, så kommer han nog inte tänka, men vad gör väl det, vi klarar oss utan tonårskillarna. Förresten vill jag jättegärna läsa Ann Jäderlunds nya diktsamling djupa kärlek ingen, tycker förlagen är dåliga på att skicka recex till mig? Därför det bara är Elis som skriver om böcker här. Jag får inga, och jag har för hög skuld på biblioteket för att låna. Ni kan skicka dem till mina föräldrar, krossa patriarkatet, adress finns på eniro. Jag är bostadslös. Jag vill också åter igen passa på att säga att jag söker jobb i Stockholm, inom kultur media och kommunikations-sektorn!! Haha.

Inte lätt i dessa dagar. Men okej, Sthlms litteraturmässa. Kommer den, som vissa verkar oroa sig för, slå ut Bokmässan (gatuslang för Bok- och biblioteksmässan eller Gothenburg Book Fair som vi säger när vi snackar med våra utländska kontakter)? Eller Littfest i Umeå som seglat upp som en bonnig men kaxig utmanare de senaste åren? Jag tror att allt hänger på festen, fixas det lite härligt elitistiska för- och efterfester kring Stockholms Litteraturmässa så tror jag de kan gå segrande ur denna strid. För då har Sveriges författare och poeter redan förbrukat sin barnvakt och kan inte åka på Bokmässan i Göteborg.

 

litteraturmassan-logo

 

 

Nu ska jag gå ut i naturen (alltså stan, stan är naturen, som min kompis försökte övertyga mig om när vi var små) och inhämta lite föda för jag ska laga mat till min andra kompis som fyller år. Kanske även köper en födelsedagspresent, men vad köper man i födelsedagspresent till vuxna människor? Hon fyller 27. Känns som födelsedagspresent = pärlor och pärlplattor. Jag kanske köper en sån ”presentbok” med grodor som säger visdomsord och två olika djurarter som gosar så står det ”vänner föralltid”. Jag gjorde en egen sån presentbok med Ludvig Köhler en gång, den finns såklart att ladda ner gratis från Fame Factory.

 

PUSS OCH KRAM, OCH DU – VI SYNS VÄL PÅ LITTERATURMÄSSAN!!???

4:10 9 Apr 2016

fuck hylands mördare

 

det blev fel med mina vita tulpaner

jag hade köpt blommor

och alla kändisar la sina vid ett bord

precis när de kom in i kyrkan

det såg så ut

så jag la blommorna där

hela buketten

och satte mig i en bänk

på den vänstra sidan

ganska långt bak

jag hade googlat innan

var det passade att sitta

om man inte var familj –

 

jag insåg att jag inte hade

en extra vit blomma

ingen handblomma

i handen

inget att lägga på kistan

(nåt alla andra tydligen tänkt på)

så jag var tvungen att smyga tillbaka

när det var dags för avskedet

den delen av ceremonin –

 

smyga och hämta en vit tulpan från bordet

från min vita bukett

(jag stjäl ingens blommor)

som var alldeles söndertejpad

av mannen i blomsterbutiken

som mer var ett tält på ett torg

i minusgrader

än en butik

hårt, hårt tejpad –

 

jag var tvungen att slita loss en tulpan

använda tänderna

för jag ville lägga något på kistan

det kändes tomt att inte

lägga någonting

jag ville lägga något på dig

jag ville maila dig

allt det här och

lite till

 

fuck hylands mördare

 

jag vill läsa nåt om mitt hat för staden

på den här mässan

kanske min dikt om klarakvarteren

och alla tidigare generationer

jag tycker vi ska läsa nåt om

förlösningen i att

de dör

det där du skrev i chatten

att du längtade tills generationen över oss

dör

 

man kanske bara ska läsa lite gamla grejer

en man tände eld på en kvinnas hår igår

de hade ingen relation

hon fick inga synliga skador

 

fuck hylands mördare

 

och här är en recension

jag var på isbrytaren

på vernissage och

jag tänkte: tänk vad mörkt när pikachu spyr

och/eller kräks

det är samma sak

jag tänkte: tänk på alla animerade små vänner

som en ny sorts smutsig skönhet

det var obegripligt

en man med blont hår

långt och vackert (böljande, lite fett)

gick fram till oss, han gick fram

och sa att han väntade på sin fotoassistent

som han envist kallade doktor mexico

vi tyckte det var roligt

han med

han sa det flera gånger

jag väntar på doktor mexico

vi kände inte varandra

hans kallprat var

on fire

en människa i rävkostym

sjönk i kvicksand

det kändes ”kongenialt”

det är precis det man ska göra i kvicksand

man ska fan sjunka

jag sa nåt trött om harmony korine

förlåt, förlåt, förlåt

 

vi gick på bubbelplasten i silverrummet

bubbelplasten var under silvret

en kvinna klappade en hummer

 

jag sa: det bästa jag vet är nescafé

att nescafé har hög stöldfrekvens

att nescafé måste förvaras i kassan

det är det bästa jag vet

 

/Elis

Annons
10:27 31 Mar 2016
Skärmavbild 2016-03-31 kl. 10.25.14

Hjältinnor (Heroines) – Kate Zambreno

Hej bloggen! Längesen, förlåt. Har haft två konstiga veckor. Blivit recenserad och lämnad, och så vidare. Skrivit en konstig text om Sapfo till Lyrikvännen. Nu sitter jag i Prag, i en orange fåtölj och äter ett hårt päron. Det är på åttonde våningen i ett ”kommunistiskt” hotell (den muntliga källan sa: ett av få hotell som inte byggde bort den ”kommunistiska estetiken/arkitekturen” – heltäckningsmattan är hypnotisk). Jag har ätit lunch med människor från den svenska ambassaden, en hade full kostym och var yngre än mig. Det var skönt att de bjöd. Jag har mötts av den kinesiska flaggan och tusen snutar med tunga vapen. Jag har läst Hjältinnor av Kate Zambreno (Modernista, översättning Helena Fagertun). Den är fruktansvärt bra, jag vill stanna på varje sida. Den är obligatorisk. Jag vill inte lämna hotellrummet. Jag har letat efter Petra Hůlovás litteraturkafé, men gett upp och druckit öl. Jag har ätit en liten, liten råbiff och fått hemsk andedräkt (jag förväntades göra mitt eget vitlöksbröd med hjälp av ett bröd och en vitlök). Jag har inte vågat gå över gator. Jag har lyssnat mycket på Staffan Hellstrands Lilla fågel blå. Jag har besökt tortyrmuseet, ensam och full. Laddat min telefon i olika uttag bredvid sträckbänkar, giljotiner och piskor. Såna där ”stolar med sylvassa piggar i” och en sorts hemsk påle (Malte Persson frågade om de hade diktuppläsningar där, jag ljög och svarade att jag i alla fall skrev en dikt i gästboken, men jag skrev ingen dikt där, jag skrev en skitdålig aforism). Ikväll ska jag läsa några dikter på ett event. Som jag tror att fikssion skrev (ironiskt) i ett kollektivt manifest en gång: ”Jag är ung / jag är poet / jag kan spela We are the World på ukulele”. Jag har sett på konståkning på tv hela natten. Utsikten här är verkligen snygg, jag tycker det är kul att säga att en utsikt är ”snygg”. Dikterna jag ska läsa är översätta till tjeckiska, vilket är bra och pedagogiskt. Jag skickade ett urval med twitterdikter, det var vad som beställdes. Urvalet kretsade (tematiskt) kring död, barn och diktsamlingar. Det såg jag först efteråt. Sju av dessa har översatts. Man skulle kunna påstå att skattebetalarna står för allt det här, eller hur? Jag vet inget om sånt, men jag tycker det är bra i såna fall. Jag låtsas det. Jag ska läsa sju repliker för kanske 15 personer i Prag. Plus tre från min diktsamling (bland annat den som Anna kom på, och den som har det erotiska snuthatet som politisk kompass – klassiker). Den här våren är verkligen fantastisk.

Här är urvalet jag mailade till ambassaden, jag bjuder på det. Om ni vill veta vilka som översattes får ni flyga till Prag. Jag bjuder på det också, höll jag på att skriva. Jag kan stå för mat och dryck. Några är bara dåliga ordvitsar ser jag nu, men några ”har något”, det tycker jag i alla fall. Solen spricker upp nu, det är min bästa klyscha. Att solen spricker. Jag lyssnar på Kents demoversion av Socker i ett youtubefönster. Kafka hade jävligt roligt jämfört med ett annat gäng, men det gänget togs inte direkt om hand eller på allvar av historieskrivningen.

 

över min döda kropp ligger det lite friterad mat

 

ett begrepp som är som scenskräck fast som betyder att man gillar att vara på scenen litegrann

 

om du vill använda uttrycket vrider sig i sin grav om någon som lever så byt ut grav mot säng eller soffa

 

de tycker att min drink smakar magsyra

 

är det för tidigt för att romantisera allting

 

jag vet men min psykolog säger: man är inte någon till lags om man hänger fast man inte vill, jag skiter i vad din psykolog säger

 

jag bär blodapelsinerna som en påse över isen

 

bet mig i tungan vilket kändes nostalgiskt och äckligt

 

aktivera ihjäl era barn

 

ska göra en sitcom och ett tv-spel om poesivärlden, vet inte vad jag ska göra först, kanske en sitcom så kan jag basera tv-spelet på den

 

vill äta kött och gråta!

 

en diktsamling som innehåller dikten ”var snälla / detta är min första / diktsamling”

 

patetisk sak jag gjorde innan min skypeläsning var att ta på mig en morgonrock så att jag under läsningen skulle kunna ta av mig den

 

krossade tomater, det är så hårt, krossade…

 

diktsamling om en vuxen som skriver en diktsamling om ett barn som skriver en diktsamling

 

en diktsamling som är en gästlista till en fest

 

en diktsamling om en redaktion som ibland jobbar väldigt lång tid med redaktionellt material

 

en gala där en kändis läser upp alla som dött från en lapp, galan tar slut när alla som någonsin dött blivit nämnda

 

en poet som skriver under 12 pseudonymer samtidigt vars diktsamlingar av den anledningen ser ut som antologier

 

jag vill starta ett anti-antikvariat som bara säljer litteratur och pamfletter som är emot antikvariat

 

dystopisk roman som handlar om ett gäng unga kulturskribenter som börjar mörda äldre ikoner för att få klick på sina in memoriam-texter

 

jag hade ett litet hål på mitt jeansknä som växte ikapp med hålet i mitt hjärta och jag vet inte om det här är ett skämt eller en dikt

 

man borde inte bara säga ”jag dör” när man skrattar jättemycket åt något väldigt roligt, man borde säga ”jag dör” hela tiden

 

om de här väggarna kunde skriva en diktsamling skulle de göra det

 

pappa nyss: du undrade ju lite kryptiskt på twitter om din peruk var kvar, jag har den här i en låda, tillsammans med masken du strålades i

 

skriv ‘det här skulle jag gå på om jag var ni’ om något du antagligen inte skulle gå på om du var dom

 

applicerade precis varsamt parfym på mina ”pulspunkter”, inklusive ögonen; det känns som att jag missförstått nåt för det gör så oerhört ont

 

vår utvecklingskurva är monstruös

 

tackdikter tillägnade hatobjekt

 

en idé är att vara allvarlig i webbkamera

 

mina barn ska aldrig behöva smaka på nånting

 

/Elis

Annons
2:12 28 Mar 2016

Sitter här och är skitdeppig och nästan utbränd. Ska livet vara såhär? Fick besked från CSN att jag är skyldig dem typ 10345043539 miljarder + 100002305 miljoner i påminnelseavgift. Ursäkta men jag är faktiskt fortfarande ung? Jag skriver, har inget fast jobb, lever dag för dag, vind för våg? Jag kan väl betala senare i livet för helvete? När jag sitter där med man och barn och inte har nåt bättre för mig än att betala räkningar. Då kan jag betala till er!!! Men nu!! Just sagt upp mig från mitt receptionistjobb, den enda gnutta trygghet jag hade i livet, för att satsa fullt ut på… ja, jag vet inte vad! Att försöka fånga dagar! Och så kommer det massa kravbrev. Fy fan. Jaja, vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska ringa dem imorgon eftersom jag faktiskt fortfarande pluggar. Kanske inte så många som vet det? Nej för man kanske inte går och skriker i folks ansikten att man pluggar Konstvetenskap B på distans? Så ej heller har jag meddelat det till CSN eller liknande. Men det kanske inte spelar nån roll. Mitt liv går fan bara runt i en cirkel, orkar inte.

Såg ni serien om Kerstin Thorvall som gick nu under påsk förresten? Vilken fin tradition det är att ha en sån serie som går varje dag under högtiderna, jag tycker det ska bli Sveriges nya fasta tradition istället för påskharar, ägg och sån skit som man bara mår illa av. Iofs mår man dåligt efter att ha sett den här Kerstin Thorvall-serien också. Känner 100% att hennes öde är mitt öde. Inte för att jag är speciellt sex addict, men känner igen det där att bara vilja dra. Det är därför jag inte vågar skaffa barn, för jag kommer också ha en väska packad som mina barn hämtar ur garderoben när jag får ångest.

Meeen det finns ljusglimtar i livet. T.ex. Bea Uusmas bok Expeditionen – min kärlekshistoria. Sååå spännande! Jag visste inte vad Andréeexpeditonen var innan, hur kunde jag inte veta det? Verkar ha gått mig förbi på nåt sätt medan alla andra vet. Så jag vet inte hur spännande boken är om man redan kan mycket om detta men jag antar jättespännande eftersom den vann Augustpriset för bästa fackbok 2013.

Det var alltså så att det var 3 män i slutet av 1800-talet som skulle åka luftballong över Arktis (så töntigt att göra detta när man vet att man troligtvis inte kommer överleva? Men det var den tidens manlighetsideal som spelade in. De blev typ betraktade som hjältar) för att kartlägga öarna osv. Men redan efter 2 dagar så kollapsade luftballongen på isen. Här bjuder jag på lite bilder på det:

6509719275_0c886ab1a0_b

Detta är alltså ett foto!!! Som är taget på Nordpolen för mer än hundra år sen!!!! Av personer som sedan dog!!!!!!!

0183_1

Ibland kom det isbjörnar som de sköt. Jag förstår inte riktigt var de var på väg, men de gick och gick och gick. Samtidigt flyttade sig isblocken hela tiden så de kunde ha gått en hel dag och ändå vara kvar på samma fläck. Man mår sjukt bra när man läser den här boken för man är så glad att man inte är en del av det gänget, samtidigt känner man att man kanske var nån av dem i ett förra liv för man känner sig så närvarande.

0315_1

30 år senare hittade man kvarlevorna av expeditionen av en slump på denna lilla ö som låg mitt i ingenstans och som kallas Otillgänglighetens ö för att den är så svår att komma fram till. Ingen har någonsin riktigt vetat varför de dog (de hade mat, värme, mediciner etc de hade ju klarat sig i flera månader på isen!). Bea Uusma kommer närmare svaret på gåtan är någon annan gjort!

Den andra ljusglimten i livet är föreningen UFO-Sverige och deras jakt på spökraketerna. Det finns en dokumentär om det på SVT Play just nu som heter just Spökraketerna. Spökraketer är alltså lysande föremål som många såg komma över vattnet för att sedan sjunka ner i vattnet, under framförallt mitten av 40-talet. Det har rapporterats in fall från hela världen även om det är i Sverige man engagerat sig mest för att ta reda på vad spökraketer verkligen är. Även här är jag besviken på mig själv att jag inte visste om detta fenomen. Trots att synen inte är lika vanlig längre så ger UFO-Sverige inte upp utan de lägger ner stora resurser på att ta reda på sanningen. Tillsammans med ett par som såg en spökraket på 70-talet när de tältade, åker de till platsen med dykare etc. Hur det går får ni se om ni kollar men de planerar en ny expedition snart!

Det är synd att alla sitter på Facebook istället för att hjälpa till med arbetet!!! Medlemsantalet i föreningen minskar pga att folk sitter på internet istället.

Screenshot 2016-03-11 at 00.51.23Screenshot 2016-03-11 at 00.51.36Screenshot 2016-03-11 at 00.51.50   Screenshot 2016-03-11 at 00.51.11

Jag har faktiskt börjat välja bort DE ASOCIALA MEDIERNA till förmån för verkligheten :) Tex om jag märker att jag bara sitter och scrollar i ett flöde som inte är så intressant så bara kastar jag mobilen åt helvete och tar en promenad eller diskar eller liknande, låtsas att jag lever förr i tiden i det gamla Stockholm och är en hemmafru.

Så går jag och tänker ”nya tankar” typ: fy fan vad förunderligt livet är!!! I helgen ska jag tatuera in ”Life is a mystery” på min arm, Elis känner nån konstfackelev som kan tatuera.

Screenshot 2016-03-11 at 00.41.10Screenshot 2016-03-11 at 00.42.12Screenshot 2016-03-11 at 00.42.29Screenshot 2016-03-11 at 00.42.46Screenshot 2016-03-11 at 00.38.29

Hahaha…

Har ni också stött på sådana människor som ”älskar gubbar”? Kommer inte på nån jag känner nu men kommer ihåg att det fanns en sån klick på gymnasiet som typ tyckte att gubbar var söta. Det tycker verkligen inte jag. Här är en tweet jag skrev en gång: Bland det mest hårresande töntiga jag vet: säga att nån är ens farfar fast den inte är det, bara för det är en gammal gubbe som man känner

Det som är bra med gubbar är dock att de är tänkande varelser som gillar att inhämta och föra vidare kunskap. Det är inspirerande!

De flesta är ju totalt ointresserade av hur saker och ting verkligen ligger till, alla vill bara hålla på med sitt och göra karriär eller vara ”normal”.

Därför 100% relate på följande:

Screenshot 2016-03-11 at 00.36.37Screenshot 2016-03-11 at 00.36.51Screenshot 2016-03-11 at 00.37.07Screenshot 2016-03-11 at 00.37.25Screenshot 2016-03-11 at 00.37.39Screenshot 2016-03-11 at 00.37.55Screenshot 2016-03-11 at 00.38.04Screenshot 2016-03-11 at 00.38.15

Nu kommer jag och tänka på Lyra Ekström Lindbäcks nya lysande bok I tiden som har release på fredag den 1 april. Och då jag och även Elis och såklart Lyra kommer läsa lite ur boken och sen kanske det bjuds på snacks!!! Skoja ang det sista, jag vet inte alls om det bjuds på ”snacks”.  Men det blir fest. FÖRLAGET BJUDER PÅ BUBBEL. I den boken är det i alla fall en kille som jobbar alldeles för mycket :( Han är även helt besatt av märkeskläder? Alltså jag  vågar inte tänka på vem jag är i en sån persons ögon, för jag har inga märkeskläder! Om inte H&M är ett märke! Men liksom när de ser mig så måste de se en disktrasa i princip? Hemskt! Har folk gått och haft märkeskläder utan att jag vet om det?

Jävligt stor bild – vet inte hur man minskar! På Christoffer, aka Danny Saucedo? 

Funderar på att lägga mina sista slantar på att bli med i UFO-Sverige så jag får lite intellektuell stimulans och sen åka på en expediton! Om det är nån som har tips på andra expeditioner som jag kan medverka på så säg till! Kanske vill ni bloggläsare göra en gemensam expedition tillsammans med oss som aldrig skrev prosa, vart skulle ni i så fall vilja åka? Hör av er i kommentarsfältet!

10:47 16 Mar 2016

 

semiotics

Det hände något särskilt när en märkbart skakig Johan Jönson gick in i sista timmen av sin veckolånga högläsning på Rönnells Antikvariat tidigare i vintras. Stämningen blev elektrisk.

Jag livetwittrade frenetiskt, uppslukad av ett utsträckt koncentrerat nu. När han tystnade utbrast salig förvirring följt av försiktigt jubel. En kvinna överlämnade champagne i en guldpåse. Megalomaniprojektet, att läsa sig igenom en mastig dikttrilogi, blev ödmjukt och fantastisk i praktiken: det fanns inget socialt tvång att lyssna, man kunde komma och gå, stundtals var det tomt, kanske en åhörare som knappt urskilde de omöjligt negativa fragmenten genom ljudet av respektlösa turister och barn, fullkomligt ointresserade av samtida svensk poesikanon. Det var oerhört befriande.

Våren är högläsningstider på Stockholmsinstitutionerna (observera: det här handlar inte om poetry slam, spoken word, inte om diktuppläsningskultur som frodas och spretar): poesimässa på Stadsbiblioteket, litteraturmässa på Kulturhuset. Och hur bra texten som utsätts för den traditionella recitationen än är tvingas den oftast in i ett förlamande förutsägbart mönster: lite lagom för långa läsningar som efterföljer varandra i rum där man förväntas sitta knäpptyst.

Jag drömmer om poesiuppläsning som spektakel, inspirerad av performancekonstens skenbara kaos. En läsning som kan fixera den lidelsefulla bekräftelsen av existensen, som Simone De Beauvoir skriver när hon skriver om festen. En lyrikens Snapchat-rörelse (något förlaget C H A T E A U X redan praktiserar i en vietnamesisk restaurang i Aspudden där sekundlånga böcker läses i sin helhet av poeter som står obekvämt inklämda i ett hörn). Föreställ er en poet som kanaliserar Martha Roslers Semiotics of the Kitchen och framför ett torrt mässande av diktens rekvisita i bokstavsordning med passivt aggressiv ironi ackompanjerad av en våldsam koreografi. Föreställ er en poet framför en mikrofon som gör något annat, föreställ er Bruno K. Öijers antites (en Mira Gonzalez som inte dyker upp online under en utannonserad Skype-läsning är tusen gånger mer spännande än hans patenterade väsningsteknik). Någon som jobbar, medvetet, med dålig stämning?

Och nej, jag efterlyser inte en lustig hatt som glittrar (även om det kan vara ett steg på vägen). Det här är bara några ödmjuka förslag, en blyg vision, en löjlig dröm. Osäkra rummet, läs extremt kort eller i en hel vecka.

/Elis

Annons
Annons