BACK AW15

Igår kväll presenterade BACK sin AW15 kollektion för ungefär 20-30 personer på konstakademien. Bland gamla statyer stod runda bord prydda med BACK-dukar (se bild ovan) utplacerade där en fick sitta och sörpla på BACK’s egna vin (Back in a Bottle) och avnjuta mat från Restaurang Frantzén(!). Mitt i maten (och sörplandet) visades kollektionen samtidigt som musik i form av en kvinna som sjöng falskt till I’m Your Lady av Celine Dion spelades. Gästerna kunde inte hjälpa att brista ut i skratt, vilket fortsatte kontinuerligt under visningens gång.

Vad som säkert skulle kunnat vara en rätt bajsnödig tillställning- var motsatsen till det. Denna mer ”sansade” presentation av kollektionen var på något vis ännu galnare och ännu mer BACK än vad någon av de tidigare kontroversiella visningarna varit. Något som kanske summerar situationen och stämningen rätt bra är att alla dukar från borden snoddes med av några av gästerna innan de gick därifrån (förmodat ganska ostadigt med tanke på ovannämnda vinintag).

Kollektionen liksom tillställningen var som någon slags överklassparodi med de Céline/Hermès-scarf-inspirerade printsen och allt det pepitarutiga. Överklassvibben, som Ann-Sofie själv omnämnt som ”heritage-tant”, var rätt oväntat som gjord för BACK. Alldeles som gjord för BACK. Utöver östermalmsdamsvibben var kollektionen som en enda stor tillbakablick till allt det bästa hon gjort under de senaste åren. Stickat med fransar, byggarbetsbyxor, assymetriska låga kjolar, plagg snedknäppta med tryckknappar osv. En tillbakablick som på något omöjligt vis inte innehöll någonting en redan sett förut.

Att Ann-Sofie Back skulle överträffa sig själv var inget jag hade förväntat mig (trots att hon gör det gång på gång på gång) men ja- hon gjorde det ytterligare en gång varpå det enda jag kan göra är att fascineras, beundra och njuta.