8:25 28 Jan 2019

Guldbaggegalan. Varje år samlas kultureliten på ett branchevent sponsrat av mathem.se och hyllar de filmer vi i ett år ska låtsas ha sett. Priset är ett sätt för oss svenskar att kompensera våra mest förtryckta folkgrupper genom att slänga statyetter på dem. Samer (Sameblod), troll (Gräns) och Faressläkten hyllas för att kompensera sekel av strukturell rasism. Höjdpunkten inför varje gala är självklart den röda mattan och därför är det inte mer än rätt att vi här sammanfattar de bäst klädda.

Elisabet Höglund och Zara Larssons trummis med vän.

Designers: Totta Näslund och Zillah & Totte

Betyg: 3 Lennart Hellsings

Några som skriver musik i LA

Designers: Polarnopyretto för AFound

Betyg: 4 bouncade luger-checkar

Din kompis lillasyster och din mamma

Designers: Monki och Mathilde

Betyg: 4 helvete vad jag kommer skämta opassande om din mamma tre öl in

Dina mostrar

Designers: Lars Wahlins brorsa Tage Wahlin

Betyg: jackpot, kvällens bäst klädda, 5 av 5 morotsstavar

Några som tror SVTs livesändning är en mingelfotograf och stannar upp alldeles för länge med blicken rakt in i kameran.

Designers: Liv Ullman

Betyg: 4 sekunder för långt stirr, det blev obehagligt

Nanna Johansson och Jonatan Unge d.y.

Designers: Sören Olsson, Anders Jacobsson

Betyg: 12

Kerstin Mört och Curre Wurst

Designers: Yves Saint Lauren, Katinka Molanski

Betyg: 3

Halva Sahara Hotnights

Designers: HM x Eytys

Betyg: 3 förstörda drömmar från manliga regissörer

Pom och Flora

Designer: Tove Langseth

Betyg: 5 av 5 farväl Falkenbergs (alltså en stark 3:a)

Victor Leksell och Sara Danius

Designer: Tomas Sekelius

Betyg: 2 Guldtuber

Ming Lorentzson och Myrna Lorentzson

Designer: ond katt

Betyg: en god kopp te

Thomas Krangnes

Pål Ströbaek

 

11:35 24 Jan 2019

Jag sitter på ett café här vid Nytorget och hade egentligen bara tänkt jobba men så fastnade jag på Michaela Fornis blogg där hon i ett inlägg beskriver sin resa från Nacka ända till Östermalm. Oftast lever man bara på men sen händer något helt vanligt i ens vardag som får en stanna upp och tänka till.

Hur hamnade jag här.

Samtalen runt omkring mig är som att kliva in på Nexikos redaktion. Alla känner alla här, varenda en säger “kingen” när de kommer in på fiket. Det pratas inte högt om Della Qs senaste avsnitt, men i kodspråk handlar allt om Della Qs senaste avsnitt.

Det är inget fel på det här, jag har ju själv valt att bosätta mig i den här miljön. Det är inte det jag säger. Men ibland stannar man upp och bara – hur fan hamnade jag här?

Så tänker jag på mina tonår och ser ögonblick rusa förbi mig. Alla gånger jag suttit i en vindsvåning på Östermalm och druckit Peroni med någons välskulpterade föräldrar. De gånger jag hängde med gäng som då och då klädde upp sig i kostym på fredagarna och gick till Café Opera. Första gången jag såg en hemmabastu. Den gången jag firade nyår på Strandvägen och fick kuta mot taxin när det blev klart att vi fick komma på en efterfest.

Så känns det som att jag bara blinkade och helt plötsligt sitter jag på ett fik vid Nytorget mitt bland Della Q-lyssnarna. Men när jag tänker efter var det en lång väg från den första Peronin till dagens fatöl på Wollmars. Det var slit, stora drömmar och en vilja av något annat. Att umgås i sällskap där alla inte har ett DJ-bord hemma. Vägen från den stunden till dagens stund innehöll många olika stopp. Jag har nog umgåtts i de flesta sammanhang, klasser och typer. Jag vet inte om jag är rätt idag, men det är bättre än tonåren i alla fall. Jag såg en av mina bästa tjejkompisar från den tiden för tre år sedan. Hon satt på Centralen på en hög av vad jag skulle gissa var pengar . Hellre Nexiko än pengar.

Thomas Krangnes

9:37 22 Jan 2019

Instagram kontot @studmuffin_swe har gjort sig ett namn de senaste dagarna genom att hänga ut diverse kändisar och bekanta på sin instastory. Johan Glans har framställts som en psykopat, Carola har ett hemligt rum i sin källare täckt av bilder på sig själv, Joel Ighe har beställt in 6 glasflaskor öl och kastat dem i marken osv. So far so good.

Sen gick det för långt.

Plötsligt nämndes Amy Diamond-poddens två skribenter i en händelse.

Vi har aldrig orkat ta upp det här förut (för ärligt talat vem delar sånna här historier offentligt?) men nu känner vi att det är dags. Dags att berätta sanningen bakom @studdmufin_swe

 

Thomas historia:

Det var lördagen 27/10-18. Jag minns datumet för att det var exakt en vecka efter att jag blivit dumpad. Mina närmsta vänner tvingade ut mig för att “du kan inte bara stänga in dig och deppa”, tydligen är det mindre deppigt att dricka öl med metallisk bismak i Far & Sons källare. Av någon anledning dök studmuffin_swe upp, jag hade aldrig träffat honom tidigare men uppfattade honom direkt som en kul person att umgås med, det ändrade sig snabbt. Uttrycket att “ta plats” har aldrig varit mer passande, både bildligt men även bokstavligt. Efter att han beställt tre öl (till sig själv) gick han, utan att lyfta blicken från mina ögon, fram till mig och bad mig flytta från min stol. Jag trodde såklart han skämta och började skratta lätt, kollade nervöst mot mina vänner. “Sa jag något roligt?”. Här någonstans insåg jag att det här inte var ett skämt. Av någon anledning (kanske pga mitt då svajande psykiska mående) reste jag mig upp, gav upp min plats och hämtade en pall som stod lite längre bort. När jag satte mig igen stirrade han fortfarande på mig, “du är den fucking fulaste personen i världen”, “äcklig”. Pga chock (?) satt jag tyst men som tur är märkte mina vänner av den otroligt märkliga stämningen och frågade vad fan han snackade om, här nånstans råkar studmuffin_swe spilla ut en av sina tre öl och går iväg för att hämta papper, men kommer såklart inte tillbaka.

Klipp till:

Två veckor senare, andra gången jag möter studmuffin_swe. Spy Bars kö. Kan det ens kallas kö? Klungan av fulla 20-nånting som tindrar med ögonen mot en pointer vars enda uppgift är att släppa in nån gammal Idoldeltagare som bytt image och har på sig en alldeles för stor dunjacka och typ bh. I Spy Bars klunga möter jag blicken från studmuffin_swe. Han ler, tuggar tuggummi med öppen mun. Jag tittar bort. På ett rent ut sagt omänskligt sätt rör han sig genom folkmassan mot mig. Jag ser honom i periferin men väljer att ignorera. Tillslut står han bredvid mig, jag hälsar motvilligt, hälsningen blir till en kram och jag känner hur han rufsar till mig i håret som att jag vore en liten grabb, “sluta va så osäker mannen höhö ;)”. I trappan upp till dansgolven hör jag Påls välbekanta skratt bakom mig, han står som vanligt med sin mobil i högsta hugg och filmar, “DU HAR TUGGUMMI I HÅRET HAHAH”

 

Påls historia:

Jag var 18 och skulle ha hemmafest. Det började ryktas i skolan och runt om i Stockholm, rätt många tänkte komma uninvited. Kvällen fick ett uselt slut när flera polisbilar kom och avbröt allt då de fått in flera ”genomarbetade” tips om att vi höll på att förbereda ett upplopp. Kvällen var förstörd men klockan var typ 02 så gjorde inte så mycket, samt ett coolt avslut på kvällen. Muffin skriver till mig på kvällen och ba: fuck polisen, jävla grisar etc etc. vi kände inte varandra men tyckte det var coolt att han tog min sida.

När jag var 20 skulle jag och en kompis ha ”klubb” på en töntig bar i Stockholm, tre timmar innan kommer polisen dit och väljer att avråda från kvällens aktivitet. Det var skitskönt för var rädd att ingen skulle komma och blev mest en skön anledning att ställa in. Muffin kom dit på kvällen och tog en öl och jag berättade om att allt var inställt och han ba: va? Gud vad sjukt? Typiskt polisen…

För någon månad sen träffades jag muffin ute, det var fett trevligt och eftersom vi har lite gemensamma vänner samt skrivit lite på både FB och insta bondade vi fett mycket. Klockan blev sent och vi hamnade på samma efterfest. Muffin ville vidare på ett rave men ingen ville hänka. Helt plötsligt springer han ut i köket och ringer ett samtal. 45 minuter senare knackar farbror blå på och avbryter allt och alla åker hem.

Den kvällen lade jag ihop ett och ett. Först kändes det för sjukt, men ju mer jag tänkte efter desto tydligare blev det. Jag konfronterade honom och han bara stod där, leendes.

Thomas Krangnes

Pål Ströbaek

6:14 16 Jan 2019

Rakhyvels-märket Gillette skapade stor uppståndelse när de i veckan lanserade en reklamfilm där den klassiska sloganen ”The best a man can get” uppdaterades till ”The best men can be”. Reklamfilmen tar avstamp i frågan om vad manlighet är efter #metoo och möttes av stark kritik från arga internetmän. Trots kritiken har nu flera stora varumärken valt att följa Gillettes fotspår, allt för att fortsätta kunna sälja produkter under täckmanteln ”woke”.

 

Carlsberg ”Probably the best queer in the world”

 

Burger King ”Taste is Queen”

 

Snickers ”You’re not you when you’re manly”

 

McDonalds ”I’m lovin’ her”

 

Läkerol ”Makes men talk about feelings”

 

Ahlgrens Bilar ”Det finns bara ett sätt att stoppa dem – i munnen med samtycke!”

Thomas Krangnes

8:10 8 Jan 2019

Vad är vår tids rökning? Vad är vår tids opium? Vad är vår tids Neurosedyn? Vilken sak kommer vi säga ”WE DIDNT KNOW IT WAS BAD FOR YOU” likt ens mormor och morfar när man frågar hur de tänkte när de gav Lasse, 3 år en limpa cigg i julklapp. Finns ju några självklara gissningar som typ mobiltelefoner, gluten, energidryck, sol, Trinidad Tobago, Ai, Elaine Eksvärd, Curling, instagram, resturangen punk royle, salt, folk som tycker nyckeln till frihet är världens bästa film och mikrad mat men det är liksom aldrig de självklara alternativen som blir sådant man i framtiden ser tillbaka på och förundras över hur det kunde vara ofarligt i samhällets ögon. Så här kommer mina gissningar på vad vi framtiden kommer se tillbaka på och säga, hur fan kunde vi inte fatta att det var farligt?

Podcasts
Vi visste inte att det var dåligt för oss att dag ut och dag in gå runt och lyssna på självupptagna Stockholmare som vältrade sig i sina åsikter och tankar om oftast helt triviala saker. Vi visste inte att vi sakta men säkert stängde av vår egen inre röst och att hjärnan kopplade bort och slutade göra skillnad på podd och eget medvetande. Att alla inom 20 år kommer gå runt som schitzos som istället för sig själva hör en salig blandning mellan typ så Aron Flams och Sofia Wistams. Är det jag som vill krossa socialismen eller är det podden jag lyssnar på? Jag vet inte, podden och jag är som ett nu. Vi kommer säga att vi såg det som ett tidsfördriv, någon att umgås med i en mer ensam värld, våra barnbarn kommer tycka vi var galna och poddar kommer förbjudas år 2034 av regeringen Thunberg/Thurfjell.

Skolidrott
Vi visste helt enkelt inte att det var farligt för hela samhället att utsätta barn för det otroligt socialt påfrestande konceptet skolidrott. Här ska personer som är formade som 25åriga wrestlers OCH såna som ser ut som Thomas Krangnes med anorexi (tänk typ oliver twist med anorexi) kasta riskuddar och bollar på varandra och tävla i vem som kan hitta i skog snabbast. När man genomlidit att bli spöad av en pungluktande klimpen-kopia ska man dessutom in i ett rum som luktar mögel och klä av sig naken. Inte konstigt att detta land bara består av Strindbergs och Östlundar. Hela vårt samhälle är en reaktion på det första riktiga traumat, Sebastian som fick hår på pungen fyra år innan alla andra. År 2056 erkänner vi att skolidrott bara är vidrigt. Utövande av orientering och spökboll bestraffas med stening. Våra barnbarn kommer alla jobba fysiska heltids-slavjobb hos våra kejsare Sluborb på planeten zorb och därför tycka att idén skolidrott är helt tossig, men vi visste inte att det var dåligt för oss.

låtsasJobb
Vi visste inte att det var superfarligt att jobba med typ influencermarketing (läs sitta och googla gamla ragg och skälla på nocco för att de skickat pressutskick till Margaux Dietz men inte dig) eller typ ”journalist” på ”nöjesguiden” (läs sitta och tindra DAGARNA i enda samt sakta men säkert tvina bort pga noll fysisk utmaning utan bara ALKOHOL, Frasse). Våra barnbarn kommer titta på oss förskräckt när vi berättade att morfar visst jobbade som key account manager eller typ yoga-instruktör. Våra kroppar är inte till för att vara publikuppvärmare för så ska det låta eller föreläsare inriktad på hundars kroppspråk. Vårt sökande till mer och mer konstiga och ”uppfyllande” jobb leder till slut till att alla blir kroniskt missnöjda med livet och att robotarna tar över. 2109 är människorasen utdöd när regeringen Mitkus/Badran erkänner sig besegrade av planeten sliskotalj.

2019 slutar jag alltså med poddar, låtsasjobb och framförallt skolidrott. Ha det bra.

Pål Ströbaek