3:40 3 Nov 2018

Internethumorkillen Thomas Krangnes äter kall frysrätt och slutar äta frallor.

Jag inleder min helg med att ta en promenad från jobbet, längs vägen passerar jag Humlegården och drar snabbt huvan på min Weekday-hoodie över huvudet så fort jag skymtar Taverna Brillos uteservering. Jag vill ju inte att nån från Perfect Day-familjen ska få en skymt av mig över sina berg av chark och löjromspizzor.

Väl hemma möts jag av veckans samlade disk i vasken, en fylld soppåse och en halvuppäten popcorn-påse från OLW. Energin till att ta tag i mitt hem är obefintlig och lättjan tar över, jag går till Coop och köper en Penne con Mozzarella. Den värms sex minuter i mikron men är alltid kall i mitten ändå, jag glömmer varje gång att jag får blåsor i munnen av körbärstomaterna i den, men det funkar. Efter middagen har jag bestämt träff med mina vänner Frida, Frasse och Ingrid. Jag tar en promenad dit. 20:00 ska vi träffas. 20:00 sitter jag själv i ett hörn på fine dining konceptet Krukan.

Frida

Frasse

Ingrid

En efter en dyker mitt sällskap upp. Nu är helgen igång på riktigt. Cava och öl flyter ner i våra torra strupar men samtalet flyter inte på lika lätt. Det är som en pingismatch med folk som försöker bräcka varandra i putslustigheter. Det flyger inte. Sakta men säkert reser sig en efter en i sällskapet och kommer med dåliga ursäkter till varför de måste gå. Jag tar en promenad hem genom det grönskande området kring södra station och sover själv.

På lördagsmorgonen har du dykt upp hos mig. Jag köper frukost på det lokala bageriet, vi har börjat äta frallor tillsammans, jag har aldrig riktigt ätit frallor förut men jag gillar tanken på att äta frallor tillsammans med någon en lördagsmorgon. Vi ligger kvar i sängen hela dagen och du äter upp en hel chipspåse. Vi ska på min systers fyrtioårsfest på det magiska Villa Elfvik. Egentligen är vi för trötta, du mår dåligt men jag tvingar dig att följa med. På vägen till festen springer jag in hos den lokala floristen och köper en bukett för jag har glömt att köpa en present. Klädkoden är ”fest” och alla har kostym. Förutom jag. För mig innebär ”fest” tydligen en vit t-shirt och smutsiga jeans. Folk påpekar min klädmiss och det svider lite mer än vad jag vågar erkänna.

Det är en otrolig kväll, min syster skiner. Hennes vänner håller väl förbereda tal, det skålas, sjungs, dansas. Men du och jag kan inte riktigt fokusera. Vi är aldrig närvarande. Middagen tar slut och vi sätter oss för oss själva. Det är som att vi har väntat på den här stunden och när du säger att det är slut mellan oss så förvånas jag inte. Vi ler mot varandra, det här är för det bästa. Vi åker hem till mig med det lokala taxi-företaget och sover tillsammans.

Söndag morgon köper jag inga frallor från det lokala bageriet, du går tillslut, jag laddar ner tinder, jag tar bort tinder, jag sover.

Thomas Krangnes

11:32 29 Okt 2018

Är man inte trött på denna klubb för inbördes beundran som kallas Nöjesguiden? En ”tidning” som brukade vara det kreddigaste vi har men som numer bara är Frasse Levinssons personliga dagbok? Slog upp en random sida i senaste numret och det jag möttes av var på riktigt en artikel med rapparen Vinter om mikrobryggerier (det var det inte men erkänn att du gick på det).

Jag tror problemet med Nöjesguiden idag är att gemene man inte längre vill vara cool på samma sätt som förr i tiden. Att vara cool i dagens samhälle är inte att festa med coola artister eller att bara vara relevant för Stockholms absolut innersta krets. Att vara cool idag är att ha många följare på tik tok och eftersom folk är dumma i huvudet får man inte mycket följare av att vara cool och kreddig, utan snarare av att vara från Linköping och vara Youtuber.

Jag har fått i uppdrag av mig själv att genom mitt bolag Petsson Consulting Group hjälpa Nöjesguiden nå nya läsare och intäkter. Det har varit ett otroligt svårt uppdrag men jag har nu kommit fram till tre alternativa vägar framåt.

Alternativ 1 – Splash-spåret

Nöjesguiden byter namn till Splash och ändrar målgrupp till 7-14åriga medelklasskids från typ Södertälje. Artiklar om Dolores Haze, Simon Gärdenfors och Markus Krunegård byts ut och ersätts mot artiklar om tik tok-profilerna Theoz, Nattid och Amanda Edmunsson. Istället för att rescensera hippa resturanger borde Pelle Tahmlet BARA få äta på pinchos i resten av sitt liv, alla 12åringas dröm. Inga mer event på vassa eggen eller under bron, det byts ut mot gratisdagar på bounce trampolinpark tillsammans med den kommersiella partnern intersport. Ben mitkus mamma är moderedaktör. Frasse Levinsson behåller sin ironiska ton när han skämtar om plushies. Artiklar såsom: ”Aderall, bra eller dåligt?” ”Fortnite, så blir du bäst” och ”Tutte, så kan du se en” slår alla digitala mål och blir supervirala. Peyvand Ahmedi gör vloggar för ett mobilmärke.

Alternativ 2 – NG PR

Vilka har pengar? Jo folk inom PR. Har du råd med ladd för motsvarande vad Tommy Körberg dragit in på Judy min vän i månaden har du råd med prenumeration på en tidning som bara handlar om PUBLIC RELATIONS. Simon Strand blir chefredaktör och börjar med att sparka Frasse Levinsson. Trots att de är nära vänner skriker inte Frasses ansikte PUBLIC RELATIONS utan mer PUBLIC URINATION och måste således ut (inte mina ord utan Simons). Helköpta artiklar såsom ”Nu kommer voi för kry-appar” och ”Så är du otrogen mot din tjej” vinner native-pris och snart säljs tidningen av till Bonnier News Lifestyle och blir en renodlad korsordstidning. Peyvand Ahmedi gör vloggar för ett mobilmärke.

Alternativ 3 – körtidning

Att sjunga i kör är typ det enda svenskar gör. 600 000 svenskar sjunger aktivt i en kör, och det är betydligt fler än Nöjesguidens nuvarande läsarskara, alltså alla som nästan kan hela texten till lorentz där dit vinden kommer. Tänk er kör-relaterade artiklar såsom: ”så mutar du in ditt barn på Adolf Fredriks”, ”Eric Ericsson, vad hände sen?”, ”Jacob Muhlrad tipsar om stämgafflar”, ”Tenorer vs basar, vilka har egentligen störst kuk?”. Annonsörer kan vara typ helosan och vuxenvälling. Denna ide tror jag nog starkast på, känns som ni äntligen kan nå ert mål på 200 läsare då. Peyvand Ahmedi gör vloggar för ett mobilmärke.

Eller så fortsätter ni som ni gör. Försöker vara relevanta, högkvalitativa och roliga. Men då hör ni fan inte hemma i år 2018. *RIDÅ* *Publiken ställer sig upp och jublar, allt var en monolog på Dramatens lilla scen*

Pål Ströbaek

10:00 28 Okt 2018

EXT. UPPSPEEDAD DRÖNARFILM ÖVER EN STRAND

CUT TO:

INT. INTERVJU FRAMFÖR GREEN SCREEN

DELTAGARE, MAN 30+ 

Jag älskar mitt Red Dead Redemption 2 och har knappt pratat om något annat den senaste tiden. Ni vet att hästens pung krymper av kylan?

CUT TO:

EXT. ETT RED DEAD REDEMTION 2 SOM HOPPAR AV EN BÅT OCH GÅR LÄNGS STRANDEN.

SOFIA WISTAM (VOICE OVER)

Fyra 30-åriga män och deras Red Dead Redemption 2 sätter sitt förhållande på spel och riskerar allt. Utan varandra i 24 dagar på var sin sida av en paradisö.

CUT TO:

INT. INTERVJU FRAMFÖR GREEN SCREEN

DELTAGARE, MAN 30+

Jag vet inte, det känns som att jag är helt dum i huvudet som gör det här. Har ni sett den där pung-grejen??

 

Thomas Krangnes

12:20 25 Okt 2018

Det var kul till en början, ja, absolut.

Vi ”skrattade”,

vi ”skrek”

och vi ”frustade”.

Att attenda ett roligt facebook-event verkade länge vara peak-humor. Alltså den ultimata formen av humor. Som att mänsklighetens humorhistoria, från Babben Larsson till Janne Westerlund, hade lett oss till just den här gruvan fylld av comedy-gold. 

Men viss sker det något när alla börjar dra samma skämt? Visst är det nästan så att ett skämt lever på sin oförutsägbarhet? Visst är det kanske så att vi nu MÅSTE sluta ironiskt attenda lustiga event?

Thomas Krangnes

5:08 23 Okt 2018

Vill börja med att förtydliga att jag inte på något sätt står bakom Thomas grabbiga ton i sitt förra inlägg, tycker det är supertöntigt och inte alls något jag kan stå bakom. Inlägget ledde bl.a. till att flera bekanta hört av sig och frågat hur jag mår samt att en kusin startat en Facebook-insamling i min ära. Nedanför kommer mitt inlägg om Thomas, skrivet innan jag fick läsa hans hemska och hårda inlägg om mig:

Eftersom Thomas säkert skrivit en drypande superrolig text fylld med syrliga skämt om min kärlek för musikaler och byredos mojave ghost så tänkte jag för en gångs skull vara lite genuin (ett ord som Jennifer i Paradise hotel förövrigt säger fel cirka hela tiden, otroligt irriterande) och istället skriva från mitt hjärta.

Thomas är en av Sveriges roligaste, snärtigaste och absolut envisaste människor. Thomas kan inte avsluta en diskussion om inte han har ”vunnit”. En gång blandade han ihop Peter Dalle och Lasse Kronér men lyckades ändå på ett snyggt sätt få sig själv att se ut som ”vinnaren” (och övertala alla att Peter Dalle visst var med i tripple and touch). Jag och Thomas bråkar ovanligt lite, oftast för att vi tycker samma sak om det mesta. Vi har samma filmsmak (supersugen), matsmak (McDonalds), och tjejsmak (lite för bra för oss).

Thomas är förövrigt ständigt singel, han har absolut relationer då och då men lite på samma sätt som de i two and a half men har relationer, inte så jättenoga och de försvinner oftast efter två avsnitt ala 22 minuter. Ibland ligger jag uppe på nätterna och tänker på hur jag önskar att Thomas blir ihop med någon riktigt snäll som tar hand om honom. En Flora Wiström som inte tröttnar. Någon han kan åka till Paris med, någon som avgudar honom, någon som fyller hans extremt underliga sexuella behov (Hör av dig till mig på insta om du känner en tjej som inte är allergisk mot jordnötssmör jag har en perfekt kille). Men så brukar jag tänka att sånt löser sig. Thomas är ju i sina galna ungdom. Det är bra att han utforskar sig själv.

Thomas Krangnes är för bra för svenska nyheter, för oknarkig för breaking news och EN till riktig viral från att bli vår nästa Lasse Kroner (hur dålig är hans nya film lyrro förövrigt? Alla verkar så oerhört kritiska?).

Är en ära att få skriva trams med dig.
Xoxo / Amy Diamond