"Regn, regn, regn,
Mera mera regn, regn, regn, mera mera
Jag hatar regnet, hagel och stormbyar
Sol, sol, sol,
Hemma är det sol, sol, sol."

Är inte detta helt otroligt: Det regnar nu på morgonen och genast kommer jag att tänka på det vinnande bidraget i Ricciones väder-sång-tävling. Jag måste vara sjuk. Jag är sjuk. I dubbel bemärkelse.

Som sagt, det regnade på morgonen. Då har man i genomblöta fejk-converse vandrat den 1 kilometer långa vägen ut till bussen med endast ett trasigt paraply till skydd, väntat på bussen i en busskur med hål i taket och när väl bussjäkeln kommer och man halvsprungit fram till dörren för att inte bli våt, så öppnar han inte dörrarna.
Otroligt. Hur tänker man? Där står vi pisseblöta stackare och bara ber om att få komma in i en varm buss ("annars stryper vi dig, chaufförjävel") men då måste ju såklart busschauffören ta en vända i bussen för att se om det ligger någon kvarglömd Metro, godispapper eller bananskal kvar på sätena.

FÖR ALL DEL, TA GOD TID PÅ DIG din lilla smygbög,
VI STÅR BARA HÄR OCH FRYSER IHJÄL UNDER TIDEN.