Idag ropade mamma på mig och Kimberly. Hon hade två stora kartonger från garaget i händerna som hon ville att vi skulle rensa ur, innan de åkte upp på vinden.
Det visade sig att dessa kartonger innehöll alla mina och Kimbas hundratals gosedjur från vad som känns som hundra år sen.

Kimberly hittade sin gamla anka (ni vet en sån för spädbarn, och om man drar i ett snöre så börjar den spela en melodi). Hon blev helt hypad och gick knappt att kommunicera med på ungefär en kvart.
Jag hittade Sälis: en skitig, skabbig gosesäl som jag säkert kräkts på ett tiotal gånger, men som var min barndoms stora kärlek och som jag lekte att jag gifte mig med och som alltid låg i min säng.

Det slutade med att vår mor fick komma och rensa själv, eftersom Kimberly satt gråtande och vaggade den spelande ankan i famnen medan jag dansade vals med Sälis. Jag tror att hon har börjat undra vad hon gjort för fel i sin uppfostran.