Hej blogg. Idag gjorde jag en kul grej. Jag vann ett PRIIIIIS!

Mycket glad. Jag och världens bästa bok-crew – redaktör-Emma, illustratör-Li och projektledar-Jennie – var på Publishingpriset här i Stockholm. Massa olika böcker, tidsskrifter, redovisningar och filmer som nominerats i diverse kategorier till Publishingpriset. 

Ja jag har mens, hurså? var nominerad till Årets Fackbok. Vi vann inte. En bok om vin vann. Vi var besvikna i typ två sekunder, men sen glada ändå. Ännu gladare blev vi ungefär tio minuter senare när det nyinstiftade priset, Lilla Publishingpriset, skulle delas ut. Där fanns inga nominerade och vi blev kallade direkt upp på scen. Så vi vann ändå på något märkligt jävla sätt! HOOZAAH

Förstod inte riktigt vad Lilla Publishingpriset syftade på. De berättade efteråt att (får jag ens berätta sånt här? äh jag gör det ändå) hela juryn älskade min bok. Alla böcker betygssätts enligt vissa kriterier, typ design, text, tryck osv, men den visade sig dock inte vinna kategorin. Juryn bestämde sig därför för att uppfinna ett helt nytt pris, för de tyckte det var kasst om jag inte skulle vinna något. 

Hence: jag är numera både den första pristagaren någonsin av Lilla Publishingpriset, och den yngste Publishingpris-tagaren någonsin. HUR COOLT! Vi skålade och åt chips.

Tjoho. Nu ska jag sova. Mellomöte imorgon! Gonatt.

Hej blögz. Hur går det med allt?

Idag vill jag skriva av mig lite. ÅH NEJ tänker ni (kanske) (hoppas inte) massa text och knappt några bilder FIIII FAN. Ja. Visst suger det? Jag hade fan inte orkat läsa ett sånt inlägg. Eller så tänkte ni YIPPIIIII vad fett med ett lite personligt inlägg för en gångs skull. Ja! Så tänker jag. För jag är författaren och slipper traggla mig igenom inlägget som en utomstående. Jag bestämmer allt. Muhaha.

Vill bara uppdatera er lite. Om vad som händer, hur jag mår, och sånt. Lite kompissamtal som ni typ aldrig får annars, för att jag är så himla rädd om min integritet. Så försiktig med den, att om ni börjar ställa frågor om det jag vill skriva om nu, så kommer jag antaligen inte att svara på dem, för hela detta inlägg redan är waaay utanför min comfort zone. Men jag har mens och då blir jag impulsiv, så what to do.

På tal om integritet. Igår stod det två tjejer på gatan utanför min lägenhet och väntade när jag och mina två vänner gick ut på kvällen. De frågade jättesnällt om de fick ta en bild, men jag svarade nej, för att jag inte tycker att det är okej att en står utanför mitt hem och liksom… väntar ut mig. Sen fick jag så himla dåligt samvete. Kände mig dryg, divig, otrevlig, som en idiot, och allt sånt. Fastän jag står fast vid vad jag sa. Tänker inte heller uppmuntra sånt genom att gå med på att ta en selfie. Mitt hem är den enda plats där jag slipper vara en offentlig person. Kom inte hit, snälla.

Annars går mitt liv fortfarande i ett sjukt sakta tempo. Försöker ta det aslugnt nu, i oktober och november, för snart drar Mello-förberedelserna igång 4 REAL och då vill jag ha en frisk, fräsch, utvilad och sund hjärna. Jag tror inte jag har haft det såhär lugnt på jobbfronten sedan jag flyttade hit till Stockholm för tre år sedan. Har kommit in i något slags meditativt tillstånd, är helt lugn, knappt stressad över något. SÅ ANNORLUNDA KÄNSLA! Och det är väl den här känslan som en frisk, o-stressad människa bör ha, kan jag tänka mig. Är så mycket lättare att fokusera och prestera när en fått rensa ut all gammal stress och press. Jag är liksom på jobb-detox. Kan vara det bästa jag gjort de senaste åren.

Och så är jag lite kär också. Lite? Lol. Jag är en kär jävla fjant. Trodde att jag var en sån som inte blir ordentligt kär för jag är alltid le heartbreaker och vet knappt när jag var kär, PÅ RIKTIGT kär, senast. Och jag vill liksom inte ens prata om kärlek på mina medier. Skrev ju för sjutton inte ett knyst om mitt senaste förhållande. Det är alldeles för privat. Alldeles för dolt bakom min integritetsvägg. Så mycket som kan gå fel, så mycket som måste förklaras. Folk som tror att de har rätt att veta exakt allt, och så vidare. Men ändå är jag här nu och känner att jag så jävla gärna vill att ni ska veta att jag är kär. Så kär är jag!!! Fjant extraordinaire.

Så, ja. Summa summarum: jag mår bra. Väldigt bra, faktiskt. Hoppas att ni också har lyxen att få göra det.

När allt går åt helvete för mig ska jag börja jobba med PR. Fatta vad roligt att sitta och hitta på bästa pressutskicken och roligaste reklamerna. Drömjobb.

Ni vet ju att jag hjärta fantastiska pressutskick. Alltså det finns dåliga utskick – och så finns det bra. Som en flinar åt. Och tänker ”det där ska jag blogga om”. Idag fick jag ett sånt.

Kom till Splaykontoret för en förmiddag bestående av tre olika möten, och fick en påse från Monki med mitt namn på i samma sekund jag klev över tröskeln.

Den innehöll en enda sak. Ett par trosor. Menstrosor. På ena sidan står det Period. och på andra står det Periods are cool.* (*And messy. And painful. And great).

Så himla bra!!! Tack Monki! Både för trosorna och för budskapet att mens inte bara är jobbigt och äckligt. Well done.

Gomorron från Greeekland!

Ahhh. Har hunnit uppleva en god natts sömn, en kopp morgonkaffe och en släng urinvägsinfektion. #blessed

Ska strax gå till stranden men tänkte bara visa vad jag köpte igår:

Alltså!!!! Vill bara SKRIVA NÅGOT! 

Köpte dem från pocket shop på Landvetter flygplats och tänkte ta med en till stranden som tristessräddning. Vet dock inte vilken. Behöver något smart system för vad som ska skrivas i vilken? Typ, känslor i den rosa, kreativitet i den blå och listor i den gula. Eller något sånt.

Spontant känner jag att den blå får följa med pga ~*matchar havet*~. Eller den rosa pga ~*matchar min hy efter att ha solat i trekvart*~.

Aaahhhhhh!!!*

*: Ljudet som kommer ur munnen på en som jobbat typ tio timmar om dagen sedan hon kom tillbaka från sin lediga vecka och dessutom råkade bli febrigt sjuk i onsdags vilket hon inte alls hade tid med.

Well, first of all. Det vi alla väntat på. Här är min katt:

Älskade Bob!!! Fy fan vad kär jag är i henne! Trots att hon håller mig vaken om nätterna för att korkade jag köpte nån leksak med fucking kattmynta i som gör henne helt dum i huvudet, trots att hon förstör mitt olivträd och äter upp bladen. Världens bästa varelse. Hon är så liten och fluffig och bobbig. Och hon jamar sött när jag kommer hem från jobbet, och sover bredvid mig i sängen.

Tänk ändå. Av alla år hon kommer leva, så är detta dag fem. FEM.

Herregud. Det är för bra.

Och annars då? På måndag börjar jag sända radio!!!

Varsågoda för bild på mig och producent-Karin när vi försökte se taggade ut på sista-arbetsdagen-innan-sändning men mest såg förskräckta ut.

Peg Parnevik gästar premiärprogrammet (P3 kl.14 på måndag! Radioapparat eller hemsida eller app eller podd!) så vi körde en låtsassändning idag. Gick jättebra. Känns så himla kul att få tjöta i radio igen.

Mer då? Hmm. Jo! Jag var på en inspelning idag.

För vad? Hemligt. Är någon förvånad? Nä. Men jag åt typ nio små kexchoklad. Det var inspelningen av en pilot (alltså ett testprogram) och en scen gick ut på att jag skulle äta kexchoklad. Och så skulle den tas om och om och om, och sedan om igen i en ny vinkel. Jag vill aldrig mer äta kexchoklad.

Så ja. Om detta blir av så kommer ni se mig i TV om typ två år. Yeah. Creddigt, eller hur. Älska tv-branschen.

NU ÄR DET HEEEEEEELG