Hej jag heter Clara och jag har en groteskt ful robotkäft.
Det ser hemskt ut och jag kan varken le eller prata normalt. Den skaver mot läpparna och uppe i gommen löper en metallstång i vilken det fastnar mat som vägrar försvinna. Alla tjatar hela tiden om att få se, men ingen utom Rebecka (som själv haft räls) verkar förstå hur illa upp man tar, även om det bara är ett snällt och oskyldigt "Får jag se?".
Jag kan inte äta eftersom det gör så hemskt ont bara tänderna nuddar maten och det är knappt så jag förstår att denna djävulsmaskin ska sitta i käften i två hela år.
"Men tänk vad fina tänder du får sedan, då!"
Jag uppskattar stödet, men just nu finns inget positivt alls med att ha den där och jag hatar den väldigt väldigt mycket.
God natt.
De blir nog bra! Själv hade ja olika slags tandställningar i flera år (såna av gummi man har hela nätterna och 2 timmar på dagen = tänderna blev jätte sjuka av de OCH 2 metallbitar i munnen vart ja satt allti en gummisnodd emellan = börja faktiskt digga den senare) men nu e mina tänder nice. Cheer up! :) kraam
Det gör bara ont nu i början och när man spänner den, och jag lovar att det kommer gå över om någon dag! Man vänjer sig förvånandsvärt snabbt. det var till och med så illa att när jag tog av min tyckte jag att det kändes otroligt äckligt och slemmmigt att känna tänderna direkt mot läpparna!