Var på Timo Räisänens (och Hannah Holgerssons och Göteborgs Symfoniker samt kör’s) julkonsert igår. Så himla fint och bra och bäst var det. Stackars er som inte var där. Tog lite värdelösa bilder med min värdelösa mobilkamera för er skull. Varsågoda. Satt fyra rader från den främsta delen av scenen. Med andra ord, jag satt så nära att jag kunde se rätt upp i näsan på Hannah Holgersson.

Sedan satte det sig en gigantisk man i sätet framför mig. Varför kan aldrig stora personer köpa säten längre bak?! Blev så ledsen. Men det löste sig om jag lutade mig på min syster eller på mannen till höger om mig. Men mannen till höger om mig var där med sin flickvän, så det kändes säkrare att luta mig mot min syrra.

Nämen! Va! Nej! Åhå! Ser man på! Det där är ju jag! Och Timo! Jag och Timo! Tiiiimo! Och massa hjärtat som jag snodde från en textur jag hittade på google! Oj oj oj! Så det kan gå!

Moi: Heeej, jag heter Clara!

Timo: Hej! Jag heter Timo.

Moi: … och jag tycker att du är väldigt väldigt bra.

Timo: Åh, tack vad snällt, villka fräcka örhängen du har förresten! Är det tomtar på? Balla.