Eftersom jag har både ett matteprov, en engelskaskrivning och ytterligare ett par obehagliga saker att ta hand om på fredag har jag och övriga i klass 2c gått och pratat om godis hela veckan.

Hela. Veckan. 

Eftersom jag åkte iväg till Stockholm på hela oktober månads studiebidrag och har levt på vatten och bamba-mat resten av månaden har jag inte råd att köpa godis. Känner ni hur surt detta smakar? Jag har fan citron i blodet, så surt är det.

Så för att stilla mitt växande sockerbegär (ni anar inte, när hela klassens gemensamma samtalsämne är ”vi måste ha godis för att överleva på fredag” känner man sig ungefär som en uttorkad gurka) bestämde jag mig i tisdags kväll för att göra en kladdkaka. Åååååh, en kladdig chokladig kladdkaka. Fan vad gott.

Men när äggklockan ringde höll jag på med ett extra jävligt mattetal så jag tänkte vafan, ingen dör av att kakan står i ugnen i fem minuter extra.

Föga visste jag hur fel jag hade. Kakan blev torr och bubblig och inte alls kladdig, och sockerbegäret tog över så jag fick äter clementiner från kylen istället för ett sötsockrigt, rinnigt endorfinpartaj på min utsvultna tunga, och så dog något djupt inne i mitt kladdkakesugna hjärta.

Fy fan för att bo i ett i-land, säger jag bara. Fy fan.