Jag var ute och sprang fyra kilometer.
Kom i och för sig inte så långt. Sprang tjugo meter, gick 500. Sprang lite, blev trött, gick igen. Men när jag trodde att jag skulle dö som allra mest, då var jag plötsligt hemma.
Såhär trött är jag på ett ungefär:
Så jag bestämde mig för att färga ögonbrynen.
Nej, jag skojar bara. Jag äter clementin.
På mitt egna lilla vis. Ja. Hej.
|
|
Filmrecension: Möte i Rom |
Filmrecension: Mother, Couch |
El Perro del Mar – Big anonymous |
Krogrecension: Melanders Södermalm |
Krogrecension: Bord |
Filmrecension: All of us strangers |
Filmrecension: Den sista resan |
Gen V |
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.