Idag hade jag + fem andra homo sapiens bokat adventsmys här i stugan.

Bortsett från det faktum att jag idag har världens mest hektiska dag (träna barn, plugga inför morgondagens prov, göra radiointervju och så vidare i all oändlighet) kände jag mig helt okej. Tills jag kom på att jag var tvungen att städa också.

Nu ska ni veta att jag faktiskt dammsuger en gång i veckan, men det betyder inte att man måste flytta på kläderna som ligger på golvet, i sängen, på skrivbordsstolen och i fåtöljen för att kunna suga upp lite skit med ett brölande rör. 

Så jag började med fåtöljen. Separerade smutsigt från rent, långärmat från kortärmat, träningskläder från vardagskläder från festkläder.

Och sen gjorde jag samma sak med sängen.

Och med skrivbordsstolen.

Och med golvet.

Efter det rensade jag bort drygt tio miljoner papper och läxor från mitt skrivbord samt slängde ner örhängen, armband och klockor från nattduksbordet till smyckesskrinet.

Sist av allt dammsög jag hela skiten. Om jag vägde mig nu skulle jag antagligen ha gått ner en fyra, fem kilo.

Som bilden säger: det var för rent.

Och nu får jag sms.

Clara, jag fattar inte hur jag ska hinna idag, måste plugga till psykologin.. 

Förlåt men jag kan inte komma, tåget går inte! 

Alltså, Clara… går det ens bussar upp till dig i det här vädret? 

Resultat:
Jag ställer in vårt adventsmys, är forever alone och har städat hela rummet helt i onödan.

Måste säga att det är det sistnämnda som svider mest.